Modemissen del 1 |
Tisdagen den 5 september
kl.15.25
Varför måste mitt liv vara så hemskt?! Varför? Av alla människor i världen, varför
måste just jag vara missfostret som kommer till skolan den allra första terminen med ett par trosor
som fastnat i mitt byxben?
La,la,la, visst är livet underbart... Hoppsan! Men kära nån! ser man på! det är visst mammas trosor som kikar fram för att säga hej!!!
Nu kan jag inte sluta gråta och det får mig bara att känna mig ännu mer patetisk. Men allvarligt talat, det är så himla orrätvist. Jag menar, det här året skulle jag bli någon.
Det här året skulle jag äntligen sluta vara onsynlig.
Jag slutade att vara onsynlig, det är ingen tvivel om den saken. Jag hade tänkt ha jeans på mig. Helt vanliga, snygga jeans med pyttesmå glittrande stenar på. De sitter längs ytterkanterna på framfickorna,
och ser ut som små regndroppar. Men det kunde jag ha det? Neeej, för att de låg fortfarande i tvätten (tack mamma!) Så jag blev tvungen att rota igenom torktumlaren för att hitta mina gråa träningsbyxor istället.
Och sedan fick jag rusa uppför trappan igen och byta tröja eftersom min T-tröja med familjen flinta som passar bra ihop med jeans, ser helt fel ut tillsammans med de grå byxorna.
När jag kom in i klassrummet hade alla redan satt, så jag skyndade fram till katedern för att hämta pappren läraren redan hade delat ut. Det var då jag hörde ett fnitter som strax följdes av ännu ett och sen ännu ett.
Innan jag visste ordet av så vred sig klassen av skratt. Det kändes som att få en spark i magen.
- Dina trosor! tjöt Jeremy Webster. Du tappar dina trosor!
Jag tittade ner men såg ingenting. Jag sträckte på halsen för att kunna titta bakom mig.
- Där! fnissade Samantha Greene och pekade på mitt ben. Tiden stod stilla.
Det var som i en sådan där dröm där man går till skolan naken, men värre, eftersom det var på riktigt. Jag fick syn på resårbandet som stack fram längst ner på byxbenet. När jag ryckte i det vällde mammas glansiga beiga nylontrosor fram.
Som om de var mina. Som om trosorna hade halkat av min kropp nerför mitt ben, trots att det knappast hade kunnat hända. Men var det någon som brydde sig om det?????
- Snygga trosor! skrek Jeremy Webster. En kille visslade och några andra vrålade och klappade händerna.
Där stod jag med mammas trosor, utlmämnade åt världen i all vår pinsamma prakt. Vilken modemiss!!
Kommentera om ni tyckte att det var bra ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | TH-Lower - 6 aug 11 - 20:13 | | Mejla när nästa del är ute. ^^ | Chenso - 6 aug 11 - 19:40- Betyg:  | Så roande! Fick mig att skratta :]
Ser fram emot en fortsättning ^^ |
|
|
|
