hej mitt hjärta, Jag heter Joel del 2 |
Pappa och jag hade alltid haft en speciell relation, ingen fader och son, utan mera fader och dotter.
Han behandlade mig som om jag inte fanns, förnedrade mig, men jag var väl inte värd bättre.
Allt eftersom jag växte upp, så brukade pappa titta på mig så där underligt, precis som när jag fyllde tolv.
Min 15 års dag närmade sig, jag skulle fira den med mormor och Gunnar. Gunnar var mormors bror, han var bög, och den snällaste mannen jag kände.
MOrmor bakade alltid så goda tårtor till min födelsedag.
Just idag, så fick jag inte uppleva det, för pappa ringde, han sa att mamma blivit sjuk, och att han geneast skulle hämta mig.
Det tog itne långt tid för pappa att komma, och jag tänkte inte på att han inte frågade vart jag var, utan han visste att vi satt på en resturang i staden.
Han skrek åt mig att hoppa in i bilen, och så körde han iväg.
Det var ett under att pappa inte fick böter den dagen, för jag har aldrig set någon överstiga hastighetsgränsen så som han gjorde.
Vi körde ur staden, in i en skog, husen blev glesare och glesare, och tillslut var det bara skog.
Pappa tog upp sin present åt mig, ett par läder kalsonger.
Självklart skulle jag ha växt ur mina gamla. Det som var speciellt med dessa, det var att det fanns en läderbit på rumpan, som man kunde knäppa upp.
-Det är så att jag kan ta dig bakifrån.
Min puls ökade, vad sa pappa åt mig?
Jag blev rädd av att tänka på det.
Han bad mig ta på mig kalsongerna, hans blick brände inom mig, så jag vågade inget annat.
Han började smeka mig, ner över min penis, över min rumpa och så knäppte han upp knapparna.
jag kände något hårt som tryckte mot mig, ´jag vågade inte vända mig om, pappa vinglade till bakom mig,
något tryckte mot min rumpa, tryckte längre och hårdare, han kom in i mig.
Han började stöta, och varje stöt smärtade mer och mer.
Jag som trodde att allt varit över för så längesen.
Mormor ringde mig, snabbt tryckte jag bort samtalet, pappa hade somnat bredvid mig, han snarkade så högt så högt.
Jag ville inte väcka honom, jag tyckte att han skulle få sova lugnt, jag skakade av rädsla,
Jag kanske inte skulle komma hem igen,.
|
|
|
|
