Sviken. |
Förstår ni inte?
Kan det verkligen
vara så svårt? Det
ni gjorde, gav djupa
spår. Det värsta är
att ni inte förstår.
Förstår, vad ni har gjort..
Ni sårade mig. Djupt.
Frågan är, om jag
någonsin kan förlåta..?
Aldrig förr har jag
blivit så besviken, sårad
och utelämnad på samma gång.
Aldrig förr har livet känts så
tomt. Går runt i mina egna tankar.
Dygnet runt, ingen att dela dessa
känslor med. Ingen som vill lyssna.
Ingen som vill säga dem rätta orden..
Och då kommer jag att tänka på,
var är mina vänner? De som påstår
att de alltid ska finnas där för mig.
Jag ser dem inte, jag hör dem inte.
Dem är inte här, ändå är det nu
Som jag behöver dem som mest..
|
|
|
|
