gråa skolkorridorer [del ett] |
"Men vad fan se dig för, jävla idiot."
Ryggtavlan av den som precis hade talat försvann bort bland
folkmassan. På golvet låg de tappade böckerna som ett hav
runt omkring mina fötter. Det är ju typsikt. Det tog två
minuter och det hade redan gått åt helvete. Det va i slutet på
augusti och skolan började. Men det va inte genom de vanliga
dörrarna jag klev in igenom den morgonen. Jag möttes inte
utav de människor jag brukade mötas av, och jag såg inte de
färger och mönster som jag tidigare gjort. Det va en ny
skola och en ny värld. I våras hade jag bestämt mig att jag
verkligen skulle göra något utav mitt liv. Så det gjorde
jag. Jag hade lite svårt att tro först, att mamma faktiskt
skulle låta mina drömmar bli uppfyllda. Att hon lät mig
flytta till Göteborg fast jag bara är sexton. Fast jag har
tre år kvar i skolan, och fast jag gjorde det helt ensam.
När jag hade fått tillbaka böckerna på de kurser jag
tänkt läsa i famnen, och lyckats hitta både matsalen och
omklädningsrummen kom jag tillslut fram till den sal där
uppropet skulle vara. Där fick jag reda på att killen som
tidigare kallat mig idiot hette Adam, och var också
nyinflyttad. Han hade brunt lockigt gyllende hår och en
fina kläder. När jag slagit mig ner vid en bänk kom han fram
och presenterade sig och bad om ursäkt för det han tidigare
sagt. Sedan slog han sig ner vid bänken brevid och frågade
lite vad jag hette och hur det kom sig att jag skulle läsa
just här. Vi hann inte prata så mycket förrän en kort lite
rund man kom in i salen och presenterade sig som våran
mentor. Vi tittade på varandra och log och lyssnade sedan
på vad som skulle hända under hösten. Jag vred lite på
huvudet och tittade på mina blivande klasskompisar. Jag
visste att det inte skulle vara många tjejer, men att vi
bara var tre stycken hade jag inte räknat med. De andra två
verkade känna varandra sedan innan och verkade inte alls
intresserade att knyta kontakter än så länge med någon annan
än sig själva och mentorn.
På lunchen satt jag och Adam och spanade på alla tvåor och
treor och precis som vi, spanade de på oss. Det serverades
carbonada dagen till ära och vi klagade inte. Vi hade fullt
upp med att prata om våra år på högstadiet, om hur det ska
bli att bo ensam och om hur det var att lämna sitt gamla
liv och börja om på nytt. Cafeterian började tömmas på folk
och att lektionerna snart började. Och då gick vi,
tillsammans i de tråkiga gråa skolkorridorerna fram till
den salen vi skulle spendera många timmar framöver. Och om
jag då visste hur många timmar jag skulle spendera sittades
mot den gråa korridorsväggen, med dig nära, skulle
jag verkligen inte då klaga på hur hemskt allting hade
varit.
Okej, det gick ganska så mycket åt helvete. och spårade
ur långt innan jag ens hade börjat. Men en del två kommer
iallafall, bara för att
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hholmberg - 31 jul 11 - 21:10- Betyg:  | mejla gärna eller liknande när nästa del kommer ut!
Den verkar jättebra ju! (a) | | JessicaKarlsson - 31 jul 11 - 15:09 | | ditt sätt att skriva är otroligt bra. jag tänker fortsätta läsa :) |
|
|
|
