Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag hatar dig (för du är så jävla fin) [del 4]

Jag vänder mig om och ser Ida komma vinglande bakom mig och sjungandes på Teenage Dirtbag..."Ive got two tickets to Iron Maiden baby. Come with me Friday, dont say maybe. Im just a teenage dirtbag baby like you!" Ida kommer fram till mig och hänger sig lite emot mig. "Va fan har du redan börjat dricka utan mig?" Frågar jag chockat. Men egentligen var jag inte speciellt chockad. Ida brukade alltid föra rätt mycket för sig själv innan vi skulle antingen på det riktiga förkröket eller själva festen. Egentligen skulle man kunna säga att hon och sprit går verkligen inte ihop för hon dricker aldrig med måtta. Men det är inget jag vågar säga till henne för jag vet att hon skulle bli arg. När vi börjar närma oss gatan där Hubbe bor. Ser man hur ett helt gäng med killar och tjejer kommer ut från en buss som har stannat vid busshållplatsen och dom börjar gå mot Hubbes hus. "Åh herre det blir folk ikväll" Mumlar Ida till mig och jag nickar sakta. "Bella!" Hör jag en kille ropa och jag vänder mig om och ser Adrian och hans kompis Martin komma gående. Bredvid Adrian går även två tjejer i fjorton års åldern. Småtjejerna bitch blickar mig och Ida när dom ser att det är mig Adrian ropar åt. Jag ger dom en kall blick tillbaka och går fram och kramar om Adrian. "Läget going?" Frågar han varmt. Jag hör direkt på Adrians röst att han är onykter. "Det är grymt" svarar jag. När vi har kommit fram till huset står det tre killar vid terrassen och röker. Killarna studerar mig upp och ner och fastnar med blicken på min bröst. "Jävlar vilka tuttar" Säger en av killarna och flinar äckligt mot mig. Jag himlar med ögonen. Adrian tar sin hand runt min höft. "Oww adde är det din brud?" Frågar samma kille som kommentera mina bröst. "Tyvärr inte" Säger han och kollar på mig och går sedan in i huset med Martin och dom andra två småtjejerna. Jag och Ida står kvar. En kille med ljusblont hår och blå skjorta bjuder oss på varsin cigg. Vi pratar en stund med killarna. Ganska snart får Ida greppet om killen i blå skjorta och dom börjar hångla. Jag tar några klunkar rakt från min vinfalska. "Vill du inte ha ett glas till de där?" Säger en av dom andra två killarna. Han hade blont hår med ett litet inslag av rött och isblåa ögon. "Jo det hade vart bra" svarar jag. Killen tar mig i handen och följer mig in i huset till köket. Hans hand var klibbig och inte alls speciellt mysig. Killen ger mig ett glas och jag kollar mig runt i köket. "Fint hus han har" Säger jag och kollar mig runt i köket. Killen börjar närma sig mig och sätter sig på köksbänken så han sitter precis framför mig. "Du är så jävla snygg" Säger han och smeker mig lite på armen. Jag börjar känna mig lite obekväm och letar efter någon i närheten som kan rädda mig ur situationen. Men den enda som var i köket var någon skit full tjej som låg på golvet och hon visste jag inte alls vem det var. Jag dricker upp mitt glas med vin och häller upp ett fullt glas till. "Är det något mellan dig och Adrian förresten?" Frågar killen. "Nee det tror jag inte" Svarar jag mumlande. "För du vet att han håller på med alla tjejer va?" Jag sätter i halsen medan jag dricker vinet och sedan får jag en stor klump i magen. "Jo jo det vet jag" Jag börjar gå ut ifrån köket men killen tar tag i min hand. "Nej gå inte" "Jo, jag vill ut till dom andra" Säger jag kvickt och rycker undan hans hand. "Men snälla stanna då! Vill bara prata med dig!" Säger han frustrerat. Men jag lämnar kvar han i köket ensam och går ut till vardagsrummet. "Nämen tjeena Bella!" Säger en jätte full Hubbe och kommer fram och kramar om mig. "Fan vad kul att du kom" Fortsätter han och tar mig till soffan. Jag sätter mig ner bredvid Hubbe och några andra personer. Jag letar efter Adrian bland alla människor men ser inte av honom. Den enda jag får en liten glimt av är Ida och hon kommer fram och rycker i mig. "Dansa med mig!" Gapar hon. Jag dricker upp resten av mitt vin jag hade i glaset och börjar dansa med henne. Liten som jag är tål jag inte speciellt mycket sprit och börjar känna mig rätt borta. Som om jag bara är där fysiskt men inte psykiskt. Illamåendet börjar krypa fram och jag tar mig lite halv vinglande till toaletten där jag möts av killen jag prata med innan i köket. "Hej snygging" Säger han och hänger mot toalett dörren så jag inte kommer in. "Kan jag få komma in" Säger jag lite halv irriterat. "Det är upptaget. Det är inte bara du som behöver pissa vet du" Jag suckar och börjar ta mig ut ur huset. "Ej vart ska du?" Frågar han och följer mig mot dörren. "Ut och ta luft, följ inte efter" "Asså varför är du så jävla dryg? Va fan har jag gjort dig?" Han tar tag i min arm hårt. "Jag är inte intresserad inse fakta" Jag öppnar dörren och tar bara på mig ett par skor jag kommer åt. "Du behöver fortfarande inte vara så jävla dryg mot mig!" Gapar han när jag går ut mot gräsmattan. Han går nu ut till gräsmattan och tar åter igen tag i mig. Hårt. "Sluta dryga dig, jag vill bara prata med dig." "Släpp mig" Gnäller jag och känner att mitt hjärta börjar slå lite fortare. Han för mig mot garaget och trycker sin kropp mot min. Mitt hjärta slår ännu fortare och känner hur rädslan börja krypa genom min kropp. Jag andas hastigt. "Jag tycker du är snygg och jag vill ha dig så jävla mycket" Stönar han och jag känner hur han börjar bli hård innan för byxorna. "Släpp mig!" Skriker jag panik slaget. Jag försöker krångla mig ur hans grepp men han håller så hårt om mig så jag inte kan röra armarna någonstans. "Kyss mig" Viskar han. "Släpp mig!!!" Skriker jag ännu högre. Nu hör jag några killar som börjar närma sig oss så jag skriker ännu högre. "Släpp mig då!!!" Han håller för min mun och börjar knäppa upp sina byxor. Jag skakar av rädsla och tårarna börjar välla fram. "EJ va i helvete!" Skriker någon. Killen kommer rusande fram och den skrikande personen visar sig vara Adrian. Adrian rycker bort killen från mig och ger han en hård käft smäll. "Va i helvete sysslar du med egentligen??" Säger Adrian riktigt förbannat. "Stick här ifrån äckliga jävla människa. Jag kommer polisanmäla dig för i helvete!" Forsätter han och killen springer i väg. Adrian går fram till mig. Kollar på mig med blicken som frågar om jag mår bra och sedan tar han mig i sina armar. Jag skakar fortfarande av rädsla och jag försöker sluta gråta. Men tårarna bara fortsätter rinna. Han håller om mig hårt och så kysser han mig på huvudet. "Är du okej?" Frågar han och kollar intensivt in med sina bruna ögon i mina gröna. Jag nickar utan att säga något. Han håller om mig länge. Sedan går vi längst vägen. "Ska jag följa dig hem?" Frågar han. "Mm" Svarar jag.

När vi har kommit hem till mig står vi ett tag på trappan. "Ska vi gå in och berätta vad som har hänt för dina föräldrar?" Frågar han och kollar på mig allvarligt. "Nej jag gör det en annan gång" "Men Bella du måste i alla fall polisanmäla de" "Jag vet inte. Orkar inte göra en sån stor grej av det. Han våldtog ju mig aldrig." "Nej, men han försökte och det är fan nog. Jag känner hans två kompisar och jag vet vem den snubben är. Så ska ta reda på vad den jävla killen bor och så ska jag..." Jag avbryter han fort och lägger mitt ena finger över hans mun för att tysta ner honom. "Nej du ska inte slå honom eller ens ta kontakt med honom Adrian. Låt det bara vara, okej?" "Hm ska bara slå han lite, okej?" "Nej du ska inte slå han alls" Säger jag bestämt. "Snälla bara lite" "Nej" "Bara pytte liite?" Säger han och kollar på mig med hundögon. "Adrian...." "Pytte, pytte då?" "Nej sluta nu" Säger jag och slår till han löst på armen. "Okej" Säger han lätt och kollar på mig allvarligt igen. "Men du måste polisanmäla" "Jaja" Säger jag kort. Men egentligen hade jag inte ens det i tankarna. Egentligen ville jag bara glömma natten som var så fort som möjligt och aldrig berätta vad som hänt för mamma och pappa. Då skulle jag verkligen aldrig glömma det. Dom skulle bara hålla på och påminna mig varje dag genom att fråga hur jag mådde. Även om du kanske inte just alltid fråga hur jag mådde. Skulle dom bara bete sig allmänt konstigt i min närvaro och det vill jag helt undvika. Jag har alltid hatat när folk tycker synd om en. "Men, men jag ska väl gå nu då" Säger Adrian och börjar gå ner för trappan. "Eller så kan du stanna..." Säger jag tveksamt och ler lite mot honom. "Vill du det?" Frågar han chockat och ler tillbaka. Jag nickar.

Kommentera gärna vad ni tycker! :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
mizzkitty - 1 aug 11 - 22:24- Betyg:
Väldigt bra del =), fortsätt gärna :).
LetMeJump - 1 aug 11 - 01:20- Betyg:
åååååååh, mejla nästa :))
hholmberg - 31 jul 11 - 21:35- Betyg:
men åhhhhhh vad bra !
måste fortsätta läsa.
mejla jättegärna om när nästa del är ute, ojojoj. (A)
Lovehurtsbadly - 31 jul 11 - 20:58- Betyg:
Har läst igenom hela nu, (eller det som kommit ut) och jag vill läsa MER! :D

Maila gärna när nästa del är ute! :)
Kommer inte kunna läsa förrän nästa måndag, men jag vill ändå läsa mer! :)
Kram!
Sabbe_sabbe - 31 jul 11 - 19:13- Betyg:
GREAT! Mejla nästa!:))
Mizz_andersson - 31 jul 11 - 15:33- Betyg:
Jättebra! Maila nästa del! =)
Usami - 31 jul 11 - 13:30- Betyg:
Snyggt skrivet!
Mejla nästa :)

Skriven av
brunetto
31 jul 11 - 00:57
(Har blivit läst 96 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord