Min berättelse [3] |
Jag följde med Ryan till hans silvriga Porsche, och mina ögon tindrade när jag såg den underbara formen och färgen på bilen. Jag var inte en bilnörd, men jag bara älskade Porschar. De var den vackraste bilen någonsin. Speciellt Ryans. Jag satte mig i passagerarsätet, och såg på Ryan. Han sa inget utan startade bara bilen och körde iväg. Vi satt tysta nästan hela bilturen, fast det var ingen obehaglig tystnad. Den var skön, vi behövde inte prata. Jag såg ut genom fönstret hela tiden, och tänkte på kyssen som jag och Ryan hade delat på för en kort stund.
”Vilket hus är det?” Ryans röst fick mig att rycka till, och jag pekade mot ett litet, ljusblått hus i ena änden på min gata. Jag lade glatt märke till att Ryan visste vilken gata jag bodde på. Ryan svängde in på uppfarten, och stängde av bilen. Han såg in i mina ögon, och jag kände hur magen började pirra. Han lutade sig fram och kysste mig mjukt. Jag besvarade kyssen så gott jag kunde, även om jag inte hade någon luft i mina lungor. Ryan släppte inte mig med blicken, och jag tyckte att jag såg en värme i hans ögon. Jag rös.
”Jag gillar dig verkligen, Ronnie. Du är underbar.” sa Ryan och smekte min kind. Jag kände hur lyckan spred sig i min kropp, och jag andades oregelbundet.
”Jag gillar dig med, Ryan. Och du är mer än underbar.” sa jag lågt och log. Jag tog ett djupt andetag och samlade mod innan jag frågade om Ryan ville följa med in. Han sa ja, och jag blev gladare, om det var möjligt. Jag låste upp ytterdörren, och klev in. Jag såg mig omkring i den mörka hallen, och blinkade hårt när Ryan tände lampan.
”Det är inte mycket, bara ett litet…” Ryan avbröt mig innan jag hann avsluta min mening.
”Ett litet underbart hus.” sa han och log. Jag skrattade till, och tog av mig skorna. Jag stönade när jag satte ner fötterna. Jag var inte särskilt van vid att gå i högklackat, och skorna jag hade haft på mig var inte den låga sorten. Inte heller den bekväma. Ryan flinade och tog tag i min hand.
”Visa mig runt.” sa han och jag nickade glatt. Jag visade honom köket, som var gräddvitt. Vardagsrummet var brunt, och alla möbler var ek. Badrummet visade jag knappt, precis som min pappas sovrum som doldes bakom en stängd dörr.
”Han är inte hemma ikväll.” sa jag när Ryan verkade bli orolig. Han skrattade till, och kysste mig på pannan.
”Ditt rum då?” sa han och kramade min hand. Jag log och tog med honom till husets ände. Jag hade ett ganska litet rum jämfört med vad andra hade, men jag var nöjd. Jag svalde nervöst när Ryan synade mitt rum. Det var vitt, och på ena kortsidan hade jag själv målat stora, svarta blommor som snirklade sig över väggen. Sängen stod i ena hörnet med ett svart överkast påkastat, och några få kuddar prydde sängen. Ett skrivbord, en bokhylla och en tv fanns också i rummet.
”Vad fint. Har du målat blommorna själv?” sa Ryan och han verkade följa blommorna med blicken. Jag rodnade stolt och jag tryckte mig lite mot Ryans axel.
”Ja.” Ryan log och såg på min säng. Han gick fram och lade sig ner på den, och drog med mig ner.
”Ah, vad mjuk! Inget som min säng, det är som att sova på en sten.” sa Ryan skrattandes, och jag började skratta jag med. Vi lade oss ner jämte varandra, och pratade om allting. Jag blev väldigt avslappnad efter ett tag, men det kanske var på grund av att Ryan inte slutade att röra mig. Antingen smekte han min hand eller min kind, eller så lekte han med mitt hår. Till slut blev vi tysta, och det enda som hördes var det låga tickandet från min jobbiga väggklocka. Jag kände hur stämningen förändrades, och spänningen kunde jag nästan ta på. Ryan kysste mig en gång, två gånger, tre gånger, och sen en otroligt lång och passionerad kyss. Jag kände hur pirret i magen försvann helt, och jag sträckte mig efter hans hår. Jag slutade tänka. Allt var så perfekt. Ryan var så perfekt. Stunden var så perfekt. Jag reagerade knappt när hans hand smög uppför min klänning, och smekte mitt lår. Kyssen blev hetare, och min andhämtning blev snabbare. Ryan flämtade, och drog mig till honom. Jag rös och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Vår kyss blev större och passionen inom mig verkade explodera. Ryan drog ner dragkedjan till min klänning, och jag visste hur det här skulle sluta. Jag funderade på om jag skulle sluta, men jag visste inte riktigt.
”Jag älskar dig.” Ryans viskning fick mig att skaka till. Jag visste det. Äntligen visste jag hur han kände. Inget spelade någon roll längre.
”Jag älskar dig med.” viskade jag tillbaka och allt verkade bli ljust och fantastiskt.
|
|
|
|
