Jag hatar dig (för du är så jävla fin) [del 3] |
"Vem var det?" Frågar Adrian nyfiket. "Ida" Svarar jag kort.Ville jag verkligen med på fest ikväll? Jag skulle annars kunna stanna här hela kvällen med Adrian, om han inte har några andra planer..."Vad ville hon då?" Frågar han "Njaa, hon frågar om jag ska komma med på fest sedan" "Så du vill inte hänga med mig hela kvällen då, med andra ord?" "Jo de är klart..." Säger jag tveksamt och kollar ut genom fönstret. Pappa kör upp på uppfarten och kommer ut ur bilen. Han ser helt slut ut min stackars pappa. Med mörka ringar under ögonen och rynkan i pannan som syns tydligare än vad den brukar. Nu ringer Adrians mobil från fickan och han tar upp den för att svara. Han går ut ur vardagsrummet och ställer sig ute i hallen. Adrian var alltid så hemlighetsfull när han prata i telefon. Han ville aldrig att andra skulle höra. Ibland kunde man nästan tro att han håller på med något kriminellt så hemlighetsfull han var så fort det ringde. Nu tystnar Adrian och kommer in till mig i soffan igen. "Vem hade festen sa du?" frågar Adrian glatt och hänger mot murstocken. "Jag vet inte än, har inte frågat" Jag fipplar med mobilen. Sedan skickar jag ett sms till Ida och frågar. "Hallå!" ropar pappa från hallen och kommer in i vardagsrummet. "Hej pappa" Säger jag och kollar på svaret jag fick av Ida direkt. Adrian nickar med en hälsning mot pappa. "Isabelle, har du glömt din lillebror?" Säger pappa och flinar mot mig. "Vilken av dom?" Frågar jag förvirrat. "Melvin så klart!" Säger han och pekar på Melvin som ligger på den stora fårfällen vid brasan och sover. "Oj..." Säger jag lågt och kisar med ögonen mot pappa. Pappa lyfter upp sovande Melvin och bär upp han till sitt rum. "Det är Hubbe som har festen" Säger jag till Adrian sedan. "Kanon, jag ska också dit så då ses vi där senare" Säger Adrian och lyser upp. Adrian går ut i hallen och tar på sig sina röda converse. Han ger mig en hejdå kram och jag passar på att sniffa in lite extra av hans parfym. Sen försvinner han ut ur dörren och tar med sin morfars cykel han cykla hit med på morgonen. Jag sätter mig på köksbänken och tar ett äpple. Pappa kommer in till köket och börjar skala potatis. "Love, love, love always love" Nynnar pappa och ger mig ett retfult leende. "Vad är de?" utbrister jag och ler tillbaka. "You re in love, love, love" Fortsätter pappa nynna. "Sluta retas då!" Säger jag högt och sträcker ut tungan mot honom. "Just telling you the truth my dear" Säger pappa och nyper tag i min kind. Jag grimaserar åt honom och går ner till mitt rum. Slänger igen dörren och lägger mig på sängen. Jag kollar på kortet jag har på bordet bredvid sängen. Det är en bild på mig och Ida när vi var små och badar i en liten plast pool. Jag förstår inte var tiden tog vägen. Ena dagen lekte vi med barbies och andra hängde vi på skolgården en lördag kväll och drack smuggelvodka. Det är absolut inget jag gör idag, men som tretton åring var det bland det coolaste man kunde göra. Jag minns hur vi sprang runt helt kanon på fotbolls planen och skrek "Ta mig!" Sedan slängde vi oss på gräset och stängde ögonen och allt bara snurra. Sen när jag kolla upp stod Adrian ovanför mig och log. "Tjena" Sa han med sin pubertala röst. Jag bara log stort mot honom, satte mig upp och sedan spydde jag rakt på hans skor. Hade det vart han som hade spytt på mina skor hade jag förmodligen blivit vansinnig. Men Adrian blev inte ens lite arg, han bara fråga hur det var med mig och sedan ledde han mig hem. Lyckad kväll? Inte direkt och eländet var inte slut där. När jag kom hem stod mamma och pappa trampandes i hallen av oro. Jag fick gott med skäll dagen efter och mobil och data förbud i en månad.
Jag öppnar min garderob och letar bland mina klänningar. De står mellan en vit långklänning med en generös urringning eller en klarblå kort siden klänning med en arm. Efter mycket velande fick de bli långklänningen som framhäver min solbränna lite extra. Jag tar fram vinflaskan jag har lagt under sängen i en låda och lägger den i min väska. Sedan går jag ut från mitt rum och upp för trappan. I köket möter jag David som precis har kommit innan för dörren. "Skaru ut och festa?" Frågar han nyfiket och sätter sig vid matbordet där pappa har dukat fram mat. "Yes" Svarar jag kort och tar på mig min ljusa jeansjacka och ett par sandaler. "Ska du inte ha mat hjärtat?" Frågar pappa och sätter sig också vid matbordet. "Ne, jag är inte hungrig" Svarar jag. "Men du kommer bli" Säger pappa med en övertalande blick. "Och ska du verkligen ha på dig den där? Du vet vad du sänder ut för signaler" Fortsätter pappa och pekar på min klänning. "Pappa, den är ju för fan ner till fötterna" Suckar jag och tar en sista titt i spegeln. "Jag syftar på urringningen Isabelle" "Hon lär ju få ligga i alla fall" Säger David retsamt och flinar mot pappa. "Vad mena..." Jag avbryter pappa mitt i meningen med ett hejdå och går ut ur huset. Sommar kvällen var ljummen trots att det nästan var September och man kunde höra syshorna längst dikena. Bilar susade förbi längst vägen och för varje bil som tuta, hade jag lust att ge dom fingret. Jävla äckel killar, det är inte direkt så att man blir tänd på deras jädra tutande.
Vad tyckte ni? :) Lägger upp nästa del senare ikväll eller imorgon!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mizz_andersson - 30 jul 11 - 16:46 | | Jag vill läsa mer. Det är spännande. Maila nästa också. =) | Usami - 30 jul 11 - 00:57- Betyg:  | Jag vill verkligen läsa mer!
Mejla gärna :) |
|
|
|
