De gömdas hemligheter [Prolog] |
Prolog
Hur hade jag hamnat i den här situationen? Jag var bara en vanlig journalist med ett stillsamt liv och en underbar sambo. Det enda jag stressade över var att få klart ett reportage till varje söndag, och ett av mina största problem var att jag var urusel på att laga mat. Nu piskade regnet mig i ansiktet medan jag sprang för allt vad livet var värt, och jag kryssade och svängde vid varje ny liten bakgata. Mina lungor sved och jag började få ett stickande håll i ena sidan. Mitt mörkröda hår klistrade sig fast i mitt ansikte och min hals, och jag kämpade för att få ut hårstrån som lagt sig över ögonen. En ilande smärta uppstod plötsligt i ena smalbenet och jag snavade framåt. För någon sekund låg jag helt stilla och lyssnade efter ljud utan att tänka på att jag inte skulle höra dem om de inte ville att jag skulle det, och så kravlade jag upp på fötterna igen, utan att titta bakåt för att se vad som lagt krokben för mig. Smärtan i mitt ben upphörde efter att jag sprungit ännu ett litet kvarter, men jag kände hur tårar blandades med regnet när hopplösheten föll över mig. Jag skulle inte orka springa i resten av mitt liv, och just som jag tänkte det hörde jag ett hårresande vinande ovanför mitt huvud. En, eller två suddiga streck rörde sig ovanför mig, bytte hustak när det var nödvändigt och kryssade för att undvika skorstenar.
Fanfanfanfanfanfanfanfanfanfan!
Jag drog ett djupt andetag som fick mina lungor att svida till ännu mer, och försökte öka takten, inte för att det skulle hjälpa. Så fick jag plötsligt en idé som kunde vinna mig tid, och stannade helt upp, gjorde en tvär sväng till höger och fortsatte att springa. Jag jublade lite kort inombords för att mitt drag hade fungerat och jag inte längre hörde vinandet som fick min hud att knottra sig, men så var jag tvungen att tvärnita på grund av en väldigt solid tegelvägg framför mig. Trots att jag trodde att mitt hjärta var vid bristningspunkten slog det högre och snabbare än när jag sprungit eftersom paniken snärjde sig om alla mina muskler och sinnen, och jag vände ryggen åt återvändsgränden för att återuppta springandet, men så öppnade jag munnen för att skrika. Ut kom bara en flämtning, och jag backade rakt in i den fuktiga tegelväggen. Två män stod framför mig, båda med omänskliga leenden och glittrande mörka ögon.
Så, this is it, tänkte jag omtumlat, det är såhär jag ska dö.
Det här är en prolog på en berättelse som är under arbete, och jag hoppas att den faller några av er i smaken. Kommentera gärna! (:
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SingingAries - 1 sep 11 - 09:39- Betyg:  | | Jättebra början man kastas verkligen in i historien. Måste läsa vidare. | | EmmaGlimne - 30 aug 11 - 23:50- Betyg: | | Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva! :) Rent, snyggt och bildande! (Y) | | Ferdos-Lina - 29 jul 11 - 11:53- Betyg: | | spännande börja; mejla när nästa del kommer! |
|
|
|
