Ett första kliv |
Hon kan se tårarna
rinna nerför hennes kinder, stilla
och tänker "åh snälla du förlåt mig
för det var inte meningen att göra dig illa"
Den andra tänker "Det var inte meningen
allt blev bara så fel
och jag skulle göra vad som helst
för att få göra dig hel"
På varsitt håll
ligger de nu och gråter
de väntar båda förgäves
på att den andra ska komma åter
Tiden går fram till den ena
vågar ta ett första kli
och snart är de båda, åter igen
en del utav varandras liv.
|
|
|
|
