knacka, och jag släpper in dig |
Hotellrummet jag sitter i är sjabbigt,
tv:n har knappt några kanaler och fjärrkontrollen är från 50-talet.
Bakom väggen framför mig höjs röster,
innan dem sakta sänks,
och höjs igen.
Trots att jag bokade för en person har jag hoppet om att den
"speciella" ska komma och knacka på,
men det försvinner en liten stund så fort jag känner på den tomma
platsen bredvid mig.
De innersta önskningarna om att få höra knackningar på dörren,
att det där står en kille med gigantiska blombuketter när jag öppnar,
det är knappt att jag orkar,
vill bara gömma mig bland kuddarna.
Hur lätt är det inte,
att komma hit och be om ursäkt?
Kanske är det svårare än vad jag vågar inse?
Korta och snabba knackningar,
utanför min dörr.
Som ett skott flyger jag upp mot den,
öppnar och får syn på blad liggandes på golvet.
Där står du, med leende och din stora bukett.
Den där önskan jag hade, blev sann, hur, vet jag inte.
Men jag fick i alla fall till slut någon att dela natten med,
och en sak jag vill att han ska veta är att jag alltid kommer
öppna upp dörren för honom,
om det så är till mitt hjärta...
Men kommer kärleken verkligen segra?
|
|
|
|
