Tillslut blev du min! del 7 |
Förlåt att det tagit så lång tid! Har inte kunnat skriva.. Nästa del lär också dröja, kanske inte lika länge men ändå! Hoppas ni gillar den här delen, den blev inte så lång eller bra men det får duga! :p
- Jag ska inte störa! Sa Matilda och gick.
- Jag borde nog gå hem, Douglas blir galen om jag inte kommer hem och börjar med middagen! Sa jag och log mot Linus.
- Vänta, är det Dogge? Han gick ut nian för två år sedan och är polare med Anton Lund och Max Holmberg? Frågade Linus och kollade storögt på mig.
- Ja, det är det! Sa jag.
- Ofta du är syrra till han? Sa Linus och det såg nästan ut som att han höll på att tappa hakan.
- Ja, är det så konstigt? Sa jag och skrattade lite.
Linus nickade bara. Det fick mig att skratta ännu mer. Varför det var så roligt vet jag inte. Snart skrattade både jag och Linus, jag fick ont i magen av skratt.
- Nu måste jag gå! Sa jag när jag lugnat ner mig tillräckligt mycket för att prata.
- Okej, jag följer dig upp! Sa Linus och reste sig.
Han stängde av tv:n och sedan gick vi upp. Det skramlade lite från köket när vi kom upp och jag förstod att maten var på gång här också. Matilda kom ut från köket.
- Vill du ha mat? Frågade hon mig.
- Nej tack, jag var precis på väg hem! Svarade jag och log.
Matilda nickade och försvann in till köket igen. Själv gick jag bort till ytterdörren för att ta på mig jacka och skor. Linus stod en bit bakom mig och väntade. Jag öppnade dörren och gick ut, Linus följde efter. Där ute kramades vi och sa hej då. Jag började gå hemåt.
- Vafan, varför tog du så lång tid på dig att komma hem? Jag är fan hungrig! Sa Douglas när jag kom hem.
- Jag var med kompis! Svarade jag och gick mot köket.
Jag bestämde mig för att göra något så enkelt som makaroner och korv. När maten var klar kom pappa inklampandes genom ytterdörren.
- Jag är hemma nu! Ropade han.
- Maten är precis klar! Ropade jag tillbaka.
Jag hörde hur det dunsade från ovanvåningen och förstod att Douglas hört vad jag sagt och snart kom han inrusandes genom köksdörren.
- Du kunde inte ha ansträngt dig mer? Frågade han när han satt sig vid bordet.
- Du var hemma före mig, du kunde ha börjat med maten! Svarade jag enkelt och satte mig till bords.
Snart kom pappa också och satte sig. Det var tyst kring bordet. Det enda som hördes var skrapandet av besticken mot tallrikarna.
- Douglas, känner du Linus Karlsson som går i min klass? Frågade jag.
- Ja, han är cool! Svarade han.
Jag svarade inte och fortsatte tugga. Douglas tittade konstigt på mig, ryckte på axlarna och fortsatte äta han med.
Pappa stökade undan från bordet, mamma jobbade sent så det var inte lönt att låta det stå framme. Själv sprang jag in till mitt rum med den bärbara telefonen. Jag satte mig på sängen och slog in Tinas nummer.
- Hej det är Helena! Sa en röst.
- Åh, hej, är Tina där? Frågade jag.
- Nej hon är ute!
- Okej, då provar jag på mobilen! Hej då! Sa jag och la på.
Jag kom på att Tina skulle följa med Sebastian till fotbollsträningen, det hade jag helt glömt bort. Vant slog jag in hennes mobilnummer på telefonen istället och tryckte den mot örat.
- Tina! Svarade hon.
- Hej, har du tid att prata? Frågade jag.
- Öh, inte riktigt! Jag ringer dig när jag kommer hem, okej? Sa hon.
- Visst!
- Hej då!
Sedan la hon på. Jag la undan mobilen och tog upp datorn i knäet. Startade den och loggade in på flera olika sidor. På MSN var Linus inne. Jag klickade upp en konversation men skrev inget.
“Plopp” lät det, det var Linus som hade skrivit!
-------------------------------
Komme ntera? :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LetMeJump - 22 jul 11 - 16:54- Betyg:  | | Mejla nästa :) | | Sabbe_sabbe - 22 jul 11 - 14:19- Betyg: | | super(y mejla!:) | | StuckMeInPieces - 21 jul 11 - 23:29- Betyg: | jättebra som alltid:)
mejla nästa^^ | | Idizzen - 20 jul 11 - 13:56 | | skriv mer nu kusin! |
|
|
|
