Tre Porslins dockor. Del Ett (skräcknovell) |
Detta är en repris på en novell. Jag skrev den för ett bra tag sedan och lade upp på dikta, men jag han aldrig skriva klart den utan det blev bara två delar. Men jag har för avsikt att gör klart den denna gång.
Detta är tänkt att bli en skräcknovell. Den hinner inte bli så läskig i första delen men jag hoppas att ni tycker den blir läskigare lite senare.
– Staden är helt övergiven. Ingen har vågat sig dit på år, de säger att det vilar en
Förbannelse över den.
Vi satt i en ring. Jag, Kalle och Mattias. Kallen hade en ficklampa i handen som han lyste på sitt ansikte underifrån med. Skenet gjorde så att skräckinjagande skuggor föll över hans ansikte.
Allt började för ungefär 100 år sedan, sa han och försökte förställa rösten så att den lät så läskig som möjligt.
– En rik familj anställde en barnvakt som skulle ta hand om barnen när föräldrarna var på opera. Jag tror att de var ungefär fem och åtta år, och ett spädbarn…
Jag gillade egentligen inte opera. Det är faktiskt tråkigt och man hör knappt vad de sjunger. Men Alfred vill ju gå. Allt handlar om status, är man rik förväntas men gå på opera.
Vagnen vi åkte i som drogs av två becksvarta hästar körde igenom grinden och upp för den långa bok alen och stannade utanför den kolsvarta härgården som ståtade över den väldiga trädgården.
– Får jag hjälpa dig ut min sköna? Sa Alfred som hade gått ut och kommit runt vagnen.
Han räckte mig sin hand.
Att Alfred var så snäll och stilig gjorde att jag kunde stå ut med operan. Han var en lång, smal och mycket stilig ung man i sina bästa år. En hög hatt satt nedtryckt över hans prydligt vattenkammade, svarta hår.
Jag tog hans hand och lyckades ta mig ner från den lilla vagnen trotts min gröna sidenklänning. Det stora huset såg mörkt ut. Barnvakten hade kanske lagt barnen tidigt.
– tack, sa jag och log.
Vi gick långsamt upp mot porten medans jag hörde Alfreds käpp med en förgylld knopp slå i marken i takt med våra steg.
– Vad det ser mörkt ut, sa Alfred
– Hon har kanske lagt barnen tidigt, svarade jag.
Jag hade håret uppsatt i en knut i nacken och ett diadem med diamanter.
Vi var framme vid den massiva ek porten och Alfred drog i den stora metall ringen för att få upp porten.
Av: Jonathan Nelson
|
| Kommentarer | | ccaseyawesome - 19 jul 11 - 01:44 | | verkar bra, hoppas på en fortsättning :) |
|
|
|
