Just let me sleep - del 4 |
Nathaniel sköt upp den tunga dörren så tyst han kunde. Tassade in över tröskeln och sparkade av sig skorna, svarta sneakers med ljusblå snören. Behåller den grå jackan på. Ljudet från Tv:n hörs från vardagsrummet. Tar några ostadiga steg, vacklar till och lutar sig mot väggen. Fortsätter långsamt och försiktigt, använder väggen som stöd. Försöker röra sig tyst, vill inte väcka uppmärksamhet.
Please, please don´t be awake.
Don´t notice me.
Han kikar in i vardagsrummet. Tv:n är den ända ljuskällan. Faderns gestalt ligger i soffan, helt orörlig. Svaga snarkningar kan anas under pratet från programmet som står på. Nathaniel kunde svära på att mannens sömnmedel var vodkan vars tomma flaska låg omkullvält på det slitna trägolvet. Tassar vidare, trampar nästan på glasbitarna som ligger och blänker svagt intill dörrkarmen. Resterna av en krossad flaska.
Dörrhandtaget in till sovrummet glider in och ut ur fokus, mångdubblas. Han sträcker ut handen, griper efter handtaget. Greppar tomma luften. Försöker igen, lyckas öppna dörren och snubblar in. Stänger den med ett lätt klickande. Allting snurrar, han känner sig omtöcknad. Brodern ligger i fosterställning ovanpå sitt vitt och grönrutiga täcke. Högerarmen ligger tryckt intill bröstet.
Always the same little brother.
It´s the knife or the needle.
Never the left arm,
Just because you write with that hand…
Han lyckas ta sig tvärs över golvet utan väggens hjälp. Faller trött ihop på sängen, lyckas få av sig jackan. Puffar ner den från sängen så att den hamnar i en hög på golvet. Det hörs ett högt klirrande från nycklarna i fickan. Han orkar inte bry sig, låter sig sjunka in i mörkret.
Fågelkvitter och solljus är det som väcker Liam på morgonen. Han känner att tabletterna inte verkar längre, dimman som de framkallat är borta. Fragment av hallucinationerna dröjer sig kvar i hans minne. Bedövningsmedlet har också gjort sitt. Såren i armen värker, det stramar i huden. Ett svagt stönande från andra sidan rummet får honom att räta ut sin långa kropp och se mod broderns säng. Ingen av dem varken ligger under sina täcken eller har pyjamas på sig. Nathaniel, som sovit på rygg, trycker upp sig själv. Gnider tinningarna med smala fingrar.
”Huvudvärk?”
”Det verkar så ja.”
”Du borde kanske inte dricka så mycket då.”
”Jag kommer inte bli som farsan om du tror det.”
”Du det vet jag.”
”Hur är det med armen?” Liam stelnar till. Vänder sina grå ögon mot fönstret. ”Jag trodde väll det. Hur många av dom där har du kvar?” Han pekar mot det vita papperspaketet på sängbordet.
”Behöver du sova längre?”
”Nej jag vill bara veta hur många du tar åt gången.” Liam rycker på axlarna.
”Tre vanligtvis.” Nathaniel suckar och skakar uppgivet på huvudet.
”Jag antar att det inte är någon idé att läxa upp dig för det.”
”Nej.”
Tvillingarna står tillsammans några meter från dörren in till klassrummet. De var så identiska att ingen skulle kunna se skillnad på dem på håll om det inte var för kläderna och frisyrerna. De passade inte riktigt in bland resten av eleverna. Det skulle de aldrig göra det heller, det var något som ingen hade några tvivel om.
”Vi borde inte behöva vara här.”
”Vill du hellre tillbaka till Ryssland?”
”Aldrig.”
”Men då så. I den här skolan kommer du i alla fall undan med att ignorera lärarna.”
”Jag behöver inte höra vad de säger.” Nathaniel suckar.
”Det verkar tråkigt att vara ett geni lillebror. Du har aldrig något att göra.” Liam rynkar irriterat pannan.
”Du är tjugo minuter äldre än mig.”
”Tror du inte jag vet det. Du är fortfarande min lillebror även om vi är tvillingar.”
You don´t have to tell me anything.
Twenty minutes or not.
I´ll always know something you don´t.
Nålen sjunker in mer än halvvägs. Den blanka metallen är färgad röd när han drar ut den igen. Försvinner ner igen. Frustrerande. Två djupa stick. Det gör egentligen inte särskilt ont. Spänningen lättar lite. De räcker inte.
This is ridiculous.
I need that knife, I need it.
How is this supposed to get me through the day?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | FR3KSHOw - 17 jul 11 - 18:34- Betyg:  | | åh älskar det! skriv mer! :D | | Nasall - 16 jul 11 - 12:40 | | Vad glad jag blir ^^ Tack :) | | LisaHoglund - 16 jul 11 - 11:16- Betyg: | Åååh, låt mig hjälpa dem, tycker så synd om dem :( Grymt bra skrivet, jag älskar verkligen sättet du skriver på! Och jag gillar att du aldrig skriver vem som säger vad - man förstår det ändå för du får fram deras personligheter genom det de säger. Hur bra som helst! Åh, jag vill ha fortsättning genast <3
Låt det bli onsdag snabbt! <3 |
|
|
|
