Blodet flöt i en strid ström från såret på underarmen. Kall metall, två parallella sår…dropp. dropp… röda prickar på vitt porslin. Han släpper bladet, håller armen under det rinnande vattnet. Ser sig i spegeln. Ett par glanslösa, silvergrå ögon stirrar tillbaka. Ett likblekt ansikte med höga kindben och stränga ögonbryn inramat av fuktigt, honungsblot hår.
Han ser ner på armen igen. Den har domnat bort av det kalla vattnet. Blodförlusten får honom att svaja lätt. Det bränner obehagligt i såren. Plockar upp skosnöret, för försiktigt över handen och över skärsåren, drar till öglan. Stänger av vattnet. Blodet rinner inte lika fritt längre, huden runtomkring är rödflammig.
Lyckas med stumma fingrar få upp det lilla avlånga föremålet i plast. Lägger nålen mot huden, ser hur den sjunker in i blodådran som ser ut att vara nästan tömd. Bedövningsmedlet tar långsamt effekt, han lindar om såret.
Liam tar upp skalpellbladet igen och betraktar det tankfullt.
It would be so easy to end it all.
So easy… But no.
Nathaniel would never forgive me.
En blandad lukt av cigarettrök och alkohol slog imot honom när han öppnade dörren. Han kunde höra att Tv:n stod på i vardagsrummet, fadern halvlåg i den mörka soffan. Bordet var fläckat av ålder och kladdig ringar syntes tydligt. Det var en enda röra i rummet som vanligt. Glas och flaskor, några som inte var riktigt tomma. Fadern hade en stor flaska i genomskinligt glas i handen. Liam gick så snabbt och tyst förbi valvet in till vardagsrummet som han kunde. Förgäves.
”Liam!” Han backar långsamt tillbaka. ”Vart fan tror din bror han håller hus!?”
”Ute.”
”Tror du ja é dum eller va, va fan é han!?” rösten sluddrande som vanligt. Vindögda, rödsprängda ögon plirade fram under buskiga ögonbryn.
”Ute.” Duckade snabbt in bakom väggen. Hörde glas som splittrades.
”Vy znaete! vy znaete chert poberi!” Liam slinker tyst in i sitt rum. Välstädat, allt välorganiserat och på sin rätta plats.
Why wouldn’t I know where he is.
I always know where he is.
Stop throwing that Russian at me dad.
Han sätter sig på sängen. Sväljer tre av de vita tabletterna. Lägger sig ner. Dimman kommer snabbt, han kan inte tänka längre. Allt är lite luddigt i kanterna, känslorna avtrubbade. Skuggorna dansade längs väggarna i konstiga former. Figurer som glider in och ut ur fokus. Vilda dansar. Allting snurrar runt. På förpackningen står: dosering – 1 tablett, överskrid ej…
This is the good part.
Live fast, die young. But that is not today.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Nasall - 16 jul 11 - 02:24 |
| Jag ska göra mitt bästa ^^ Om ni har tur kanske jag kan hitta ett internetcafé i Ryssland. |
| LisaHoglund - 16 jul 11 - 00:44 |
Så syntes det inte... jag skrev i alla fall:
Hur ska vi överleva tills på onsdag?! :o <333
Bäst för dig att det blir en lååååång del imorgon :D :D :D |
| Nasall - 15 jul 11 - 22:51 |
| Haha ^^ det ska jag FR3KSHOw. Jag ska försöka lägga upp nästa del imorgon om jag hinner innan jag åker iväg. Sen kommer jag vara utan internet till på onsdag :) |
FR3KSHOw - 15 jul 11 - 19:37- Betyg:  |
| älskar det! skriv mer jag väntar :D:D mejla också ;D |
| Nasall - 15 jul 11 - 03:21 |
| Tack så mycket ^^ Jag brukar inte skriva på det här sättet vanligtvi så det kunde ha blivit jättetokigt. Jag är glad att du gillar den :) |
| LisaHoglund - 15 jul 11 - 03:03- Betyg: |
Roligt att man fick veta lite mer om deras tillvaro hemma. Fortfarande otroligt målande och spännande. Jag gillar också de engelska tankarna (jag tror att det är det?), det ger en lite mystisk men samtidigt vacker känsla.
Mer, mer, mer! Den är otroligt bra <3 |
