Aldrig ska jag glömma (Del 6) |
Jag ber så jätte mycket om ursäkt för att jag inte lagt ut på länge.
Har nämligeninte haft tid, haft massa att göra, men härkommer iallafall del 6.
Ytterligare 5 månader senare.
Sofie hade bott hos Micke i lite mer än ett år nu. Hon hade även varit tillsammans med Micke i 9 hela månader. Hon trivdes jättebra hos honom och sällskapet med dem andra på turnéerna kunde inte bli bättre. Hon hade aldrig träffat några trevligare människor. Trots att hon hade haft roligt med dem så hade Martin bara fortsatt att ringa och hota henne. Hon vågade inte berätta nåt för dem andra, för det skulle bara bli värre då. Det ville hon ju inte så hon lät bli att berätta. Men det var inte så lätt att dölja sina känslor längre men hon försökte så gott det gick.
- Älskling?! Jag tänkte att vi skulle åka hem till Johannes, han vill att du ska träffa hans tjej.
När han sa det så blev hon genast nervös.
- Måste vi?
- Ja, vad är det nu då?
- Du vet hur det gick när jag skulle träffa dina föräldrar för första gången. Så nervös jag var.
- Det kommer gå bra gumman. Både jag och Johannes är ju där. Kom så åker vi.
Hon svarade inte utan bara följde med honom ut i hallen och drog på sej skorna sen åkte dem.
Väl framme i Klippan, där Johannes bodde, så parkerade dem bilen och gick upp till dörren. Dem ringde på. Några sekunder senare kom Johannes och öppnade. Bakom honom stod en blond tjej, säkert 10 centimeter kortare än honom.
- Hej! sa hon och gick fram till Sofie.
- Hej. sa Sofie nervöst.
- Jag heter Lina! sa hon och sträckte fram handen.
- Sofie. sa hon och skakade den.
Micke och Johannes hade gått och satt sej i köket och var fullt uppe i ett samtal om spelningen nästa månad.
- Vi går ut lite. sa Lina till Johannes.
- Gör ni det. Men gå inte för långt bara. svarade han.
- Vi klarar oss, vi kommer ju snart igen. sa hon.
När dem hade gått en bit så bryter Lina tystnaden.
- Hur träffade du Micke och Callinaz? frågar hon.
- Det är en lång historia.
- Berätta.
Hon började berätta allt för Lina.
- Så efter allt som hänt så bor jag hos Micke nu och vi har varit tillsammans i 9 månader.
- Det är otroligt att du klarat dej igenom allt det.
- Hade det inte varit för Micke så hade jag kanske inte levt nu.
- Säg inte så.
När dem hade gått runt och pratat lite så gick dem hem igen.
- Vi är tillbaka. ropade dem när dem kommit innanför dörrren.
1 år senare.
Sofie hade hunnit fylla 20. Hon hade varit ihop med Micke i 1 år och 9 månader. Hon trivdes jättebra hos dem. Och det var både hon och alla andra glada över.
Hon satt i soffan hos Micke och läste tidningen. "22-årig man gripen för misshandel." stod det i rubriken. Hon bläddrade fram till rätt sida och började läsa. "Idag hittade polisen den 22-åriga mannen som den letat efter. Den har satt honom i förhör och han nekar misshandeln och våldtäckterna på sin 20-åriga flickvän som pågick under 1 års tid. Nu vill polisen komma i kontakt med flickvännen för att rättegången ska kunna startas."
- Micke?! Kan du komma? ropade Sofie.
Micke dök upp vid hennes sida direkt.
- Läs det där. sa hon och pekade på artikeln.
- Det är om Martin, så vi kanske borde kontakta polisen.
- Jag vågar inte. Jag vill inte möta honom i rätten.
- Då måste om han ska få ett straff. Jag, Johannes och dem andra kommer vara där.
- Bara du ringer. sa hon tyst.
- Jadå. sa han och gick iväg.
Efter en dryg timme så kom han tillbaka.
- När blir det av då? frågade hon.
- Imorgon, klockan 11. svarade han.
Hon suckade. Han gick fram och kramade om henne.
- Det kommer gå jättebra. Han ska fan få sitt straff, annars ska jag se till så han får det. Han ska för fan inte röra dej igen. Då jävlar i det!
- Schh. viskade hon.
- Har du några bevis på misshandeln?
- Ja, alla mina sår och ärr och har skrivit i min dagbok.
- Ta med det så ska vi fan bevisa det för dem.
- Jag får väl göra det. sa hon och gick in till deras sovrum och la sej i sängen.
Micke kom efter henne och la sej brevid. Hon kröp närmare honom.
Mickes mobil ringde. "Johannes" stod ddet på displayen. Han svarade.
- Ja, det är Micke.
- Hej, hur är det?
- Inte jättebra.
- Vadådå?
- Rättegång imorgon vettu.
- Va?
- Har du inte läst i tidningen om Sofies pojkvän?
- Nä.
- Gör det då, för ni ska följa med imorgon och stötta henne.
- Men det är klart vi vill stötta henne. Går det bra om jag kommer över en stund?
- Ja, det går skitbra.
- Ja men då ses vi snart, sa han och la på.
Nästa morgon klockan 11.00.
Sofie satt längst fram irättegångssalen men ansiktet ut mot publiken. Micke, Andreas, Johannes, Magnus, Carolina och en tjej hon inte kände igen satt i mitten av salen. Sofie såg Martin komma in i salen och rättegången började.
- Sofie? Kan du berätta din version av händelsen. bda domaren.
- Det började sommaren 2009, då Martin började klaga på mej och sånt. När jag inte gjorde som han ville eller gjorde fel så slog han, sparkade, och utsatte mej för misshandel. Varje kväll när vi skulle sova så blev jag tvingad till våldtäckt. Ville jag inte så slog han mej med ett skärp. Han sa att vi skulle lösa allt men han bara fortsatte att slå mej.
- Så är det inte. Har du några bevis då? avbröt Martin.
I mitten av salen reste Micke sej upp.
- Det är väl fan klart att hon har bevis! skrek han och gick fram och gav domaren boken.
- Läs det så tror du på henne. sa han argt.
Domaren läste igenom det.
- Det blir 7 års fängelse! Och med detta avslutar vi rättegången.
Sofie reste sej upp och sprang och kramade Micke. Tårarna bara rann och rann. Carolina och resten började gå mot utgången. När dem hade kommit ut så tittade Sofie på tjejen hon inte kände igen.
Hoppas nigillar det. Kommentera!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | susanna_89 - 16 jul 11 - 17:47- Betyg:  | | åh skit bra :) | | StuckMeInPieces - 14 jul 11 - 23:32- Betyg: | jättebra del:)
nyfiken vad som händer^^
mejla nästa=D | | Sabbe_sabbe - 14 jul 11 - 16:38- Betyg: | | bra:) mejla |
|
|
|
