Jag är inte mer än ett offer [del 2] |
Solen har nästan gått ner. Det är bara några få strålar som fortfarande kämpar
vid horisonten. Jag går längst vattnet och njuter av den fina kvällen. Det går förbi
en äldre dam med en golden retriver annars syns det inte till en enda människa
eller hund för den delen. Efter ett tag bestämmer jag mig för att gå hemåt.
Lite längre fram ser jag ett gäng ungdomar som sitter och skrålar.
”Louise!” ropar någon efter mig när jag nästan har passerat dem och jag hoppar till.
Det är Simon och hans gäng.
”Så du är ledig ikväll alltså” Säger han grumligt och vinglar fram till mig. Han är full,
men lyckas ändå behålla sitt självbelåtna flin. Han tar tag i mina axlar och håller fast
mig. Egentligen ser han ganska bra ut. Han har ljusblå ögon och blont hår som lockar
sig lite i nacken. Hans armar sväller under jackan och han har slitna märkesjeans på
sig. Men hans leende visar något annat. Jag tittar äcklat på honom. Han lutar sig
framåt så att han bara är några centimeter ifrån mitt ansikte och han luktar starkt av
öl och sprit. Jag känner hur blodet fryser till is i mina ådror och jag håller andan.
Greppet om mina armar hårdnar och han knuffar mig plötsligt till marken. Killarna
bryter ut i ett hånfullt skratt.
”Trodde du verkligen att jag skulle kyssa dig, va?” hans tonfall är hårt och jag får en
klump i magen. ”Trodde du det?” han spärrar upp ögonen och tar ett steg emot mig.
Jag reser mig snabbt upp från marken. Killarna har slutat skratta och stämningen
känns hotfull. Jag börjar backa några steg.
”Men gå då din jävla tönt!” skriker han och jag börjar springa utan att veta vart jag
är på väg. Jag springer så fort jag kan och pulsen bultar i huvudet. Jag ser mig inte
om. När jag kommit en bra bit blir jag tvungen att stanna. Jag andas
ansträngt och hjärtat dunkar så fort att det känns som om det vill hoppa ut ur
bröstkorgen. Jag ser mig om och märker att jag är ganska långt hemifrån. Jag blir
tvungen att gå tillbaka den väg jag kommit ifrån, men tar en omväg för att inte
behöva att stöta ihop med killgänget igen.
När jag kommer hem står pappa i hallen och tittar frågande på mig: ”det var inte en
dålig promenad det! klockan är över nio”. Jag ger honom en snabb blick och mumlar
att jag stötte ihop med en gammal kompis. Det gör ont att ljuga, egentligen vill jag
säga precis som det är så att pappa kan gå tillbaka och slå Simon på käften, men
det tar emot.
”Det går en bra film på tv nu” Säger han och ger mig ett halvt leende.
Jag skakar på huvudet: ”Jag ska nog gå och lägga mig” Säger jag trött. Han nickar.
”God natt” Säger jag sluddrigt och går in i badrummet. Ljuset är starkt och det tar
ett tag för ögonen att vänja sig. Jag ser på mig själv i spegeln. Tönt? Hur ser en tönt
ut egentligen? Jag granskar mig själv noga. Jag har brunt, rakt hår och grå ögon. Jag
har varken glasögon eller tandställning. Inte finnar heller. Jag har fräknar på näsan
och kinderna, precis som mamma och de långa svepande ögonfransarna har jag
också fått från henne. Under tröjan kan man ana början till bröst. Det har man
kunnat göra i flera år, men av någon anledning har dem stannat i växten innan dem
ens hunnit börja. Jag tror jag är den enda på hela skolan som inte har bröst, till
och med sjuorna har mer bröst än jag. Jag sköljer mitt ansikte med kallt vatten och
borstar tänderna. Egentligen borde jag duscha också, men jag är för trött. Jag går
in till mitt rum, klär av mig och sätter på mig en stor T-shirt. Sedan kryper jag ner
i sängen och blundar. Känner hur tankarna slutar snurra och ett lugn sprider sig i
hela kroppen. Här kan ingen såra mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Diktis123123 - 17 aug 11 - 21:29- Betyg:  | | Bravo Julia (: <3 | | TH-Lower - 14 jul 11 - 11:15 | | Hmm, du är duktig! :D Intressant! ^_^ Mejla nästa! |
|
|
|
