Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Lögner som anses vara sanning. [hp-ff]{Del 1}

Jodå, samma som dom första ur min första hpff så kommer alla delarna på första dan ;D.. Typ..

Luna skyndade sig ur sängen morgonen därpå för att få träffa Draco innan första lektionen. Hon tog som vanligt på sig rädis-örhängena och halsbandet av honungsölkorkar, för att sedan borsta igenom sitt långa blonda hår.
Hon skuttade glatt ut från ett tomt sällskapsrum med håret svajande från sida till sida. Hon stannade upp väntandes på en trappa uppåt att flytta sig mot henne för att sedan skutta upp för den också.
När hon väl var framme vid sjunde våningen, och när hon gått tre gånger förbi väggen till vid-behov-rummet klev hon in och satte sig ner för att vänta på Draco.
Några minuter senare kom han in genom rummet och Luna störtade mot honom och bokstavligen slängde sig i hans famn. Han gäspade trögt och rättade till en slinga som fallit ner framför hans lugg.
-Drömde om dig inatt. Sa hon och bet sig lite i läppen.
-Jag tänkte på dig. Sa han och flinade.
-Har du inte sovit? Frågade hon oroligt och lekte med hans klädnad.
-Nej, jag var tvungen att tänka på dig, hur skulle jag kunna somna då? Frågade han och puttade till Luna lite.
-Sluta tänka på mig? Fnittrade hon och blev röd om kinderna.
-Jo, jag kan ju tänka på hur alla de andra i min sängkammare snarkade... Sa han med ett dovt skratt.
-Du är allt stollig du. Sa hon och kramade om honom.
-Men du är ju Stolliga Luna. Svarade han.
-Jag tar det som en komplimang.
-Du borde göra det.
-Va? Sa hon skrattandes.
-Inget...
-Okej?
-Alltså, det här är som en lögn. Jag vill inte gömma mig längre. Jag bryr mig inte om något rykte. Ingenting spelar roll förutom du.
-Det säger du bara. Svarade hon och la på ett snett leende.
-Nej, jag menar det! Alla går runt och säger att du är världens mest vrickade person, men jag tycker inte det. Visst du har vrickade saker på hjärnan... Han hann inte avsluta föränn Luna avbröt honom.
-Jag har inte vrickade saker på hjärnan! Sa hon argt.
-Dom där flippflopparna som bor i hjärnan då? Ditt huvud måste vara fyllt av dom!.. Inte att tala om dina konstiga örhängen och ditt ful.. Hon avbröt honom igen.
-Exakt vad försöker du få ut av det här? Jag tänker inte ändra på mig. Sa hon försiktigt och släppte honom. Hon vände sig om. Arg över att han såg henne som någon fjant gick hon ilsket därifrån.

Feel free to comment `-`
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
MyNameIsDevil - 14 jul 11 - 01:22
fortfarande bra (:

Skriven av
Edwin82Therese98
9 jul 11 - 21:53
(Har blivit läst 63 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord