Kagome, kagome (circle you, circle you) del 2 |
fick en begäran på att skriva vidare på en del ^^
Det är små toner,
överallt,
huset fylls utav dem.
Vi som suttit här i evigheter,
utan ben, märg, eller armar.
Vi väntat på dig så länge,
kom och lek, kom och lek med oss.
En vänlig man som kom,
tog med oss hit,
gav oss mat och kärlek.
Men när vi förlorade,
tog han oss ner.
Han tog ifrån oss, oss själva.
Kusliga, tassande och fnissiga röster,
jagar mig genom korridorer.
Alla dörrar är låsta,
på dem står alla barnens namn,
springan under dörren släpper fram någonting rött,
som står, ligger, eller hänger och läcker inne i rummet.
Allt är låst,
en dörr öppnas när jag springer förbi och
en hand tar tag i mig.
En flicka med långt hår,
tittar upp med stora ögon.
Det fanns inga överlevande,
utom hans egen dotter,
den som han byggt ihop.
Hon fick det finaste rummet,
finaste delarna,
finaste ögonen.
Inga lekar hon var med i förlorade hon,
hon vann hela jämnt.
Krafsanden hörs på andra sidan dörren,
röster som säger
" circle you, circle you. "
Om och om igen.
Det finns en dörr inne i rummet,
som leder till ett annat.
Jag öppnar den och lämnar flickan kvar,
innan jag vet ordet av det öppnas dörren dem krafsat på,
och den lilla flickan försvinner in i en massa med andra barn.
Lämna oss inte, stanna och lek.
Om vi vinner,
om vi vinner blir vi oss själva,
om vi vinner blir vi oss själva.
Jag springer ute i mörka korridorer igen,
forsar ner för en trappa,
öppnar första,
bästa dörr.
Det är mörkt,
vi ser inget.
Dem höjer yxorna och slår till,
blod sprutar. "
Det som omringar mig är gamla,
skrumpna kroppar,
som håller i spikraka och platta yxor,
fulla utav blod...
Bakom dem står barn,
dem skiljer sig från dem andra,
deras ben är borta,
deras huvuden är bandade,
och deras röster nästan helt borta.
Kom och lek, kom och lek,
du kommer inte härifrån,
det är bäst att stanna här hos oss.
Bli den nya han,
bli vår nya pappa. "
Beniga fingrar sträcker sig ut,
tar nästan tag i den trasiga skjortan.
Dörren bakom öppnas,
barnen kliver in,
han är omringad.
Dem tar tag i varandras armar,
eller axlar,
där dem kan få grepp,
och sjunger glatt.
" Cicle you, circle you. "
Cirkel rör sig,
snurrar runt,
runt,
gör en yr.
Till slut så ramlar han ihop,
bara lyssnar,
på sången,
och iakttar deras röriga kroppar.
Dem omringade sin lärare,
skrattade
och log.
Låga röster från ett mörkt hus,
ett mörkt och blodstänkt laboratorium,
kan höras.
" Du förlorar. "
Du vet vad som händer när man förlorar...
Dem tog deras raka yxor och slog till...
Vårt blod sprutade,
lek med oss,
lek med oss.....
Allt blir mörkt,
hela huset blir tyst,
utom i ett avskilt rum längst bort i korridorerna,
där barn skratt hörs.
Slut...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Mizz_andersson - 9 jul 11 - 10:33- Betyg:  | Jag förstår inte riktigt denna novell. Den blir lite för kompicerad..
Men jag kunde ändå inte sluta läsa konstigt nog. Vilket är menat på ett bra sätt.
Bra jobbat | Carrre - 8 jul 11 - 20:36- Betyg:  | omg... säg inte att det är slut!!! DX
jag ville ju läsa mer mer och mer!!! <3
skitläbbig novell men jag älskar den... mysko... <3 <3 <3
du skriver asjättebra, det här är inte som nån annan
novell jag har läst, den här var mer... som en dikt typ ^^
(tycker jag) ;D |
|
|
|
