Lies and Deceit [hp-ff] (del 6) |
Mohahahah... Typ xd... Sorrey, men jag snor Jenny´s gröna färg :d... Till henne ska jag säga tack för att du skrev en del och för att den var så bra :D.. Till er: Förlåt! Är sjuk med öroninflammation, 39 grader feber och huvudvärk + hosta 24/7, försöker skriva så gott jag kan ändå! Puss! :) <3
Jessicka
Jag vecklade ihop pergamentet med ett leende på mina läppar och slängde en blick runtom i mitt stökiga rum. Jag lade ner pergamentet på skrivbordet invid min säng och slängde mig sedan på sängen. Månen lyste klart in genom fönstret, snart blev mina andetag tungare och tungare och jag gäspade stort innan jag krypte in under mitt kalla täcke utan att ta av mig kläderna och somnade tänkandes på allt som kretsade mig just då.
Jag vaknade av att någon försökte väcka mig jag vände mig om och drog täcket över huvudet. Sen kollade jag på klockan lite snabbt och insåg att den var halv fem. Jag skulle aldrig gå upp så tidigt. Aldrig. Jag vägrade lyssna på min syster och min mamma som fortfarande försökte väcka mig och somnade om för att få sova i några timmar till.
När jag sen vaknade var klockan kvart över sju och jag var inte ett dugg trött. Jag reste mig upp från sängen och slängde på mig morgon rocken och gick snabbt ut genom dörren och upp fyra trappor till badrummet. Jag satte på vattnet till det stora badkaret och hällde i en rosdoftande tvål. Innan jag klev i badet märkte jag hur mycket ljusare det annars svart badrummet i marmor var. Två fönster och vita handfat. Okej, det låter dumt att jag blev förvånad av något vitt. Men bor man i ett hus som är svart ute och inne så blir man förvånad.
Efter att jag badat, + shamponerat håret drog jag på mig en handduk och svepte en runt mitt hår. Jag gjorde i ordning badrummet efter mig och ut ur det. Direkt slog en matlukt utan dess like till. Jag rusade nerför de trappsteg, okej. De tjugosju trappsteg som var kvar ner till hallen och gick in i köket där min mor satt och skrev på ett pergament. "Mor?", sa jag försiktigt, rädd att hon skulle skälla ut mig över att jag inte gick upp i morse. Hon kollade upp och hennes blick fastnade på mig. "Åh, du har vaknat. Så bra.", hon klappade i händerna och två husalfer skyndade fram till mig. "De ska sminka dig och klä upp dig inför balen." Sa hon och log det där leendet. "Jaha, och vem har sagt att jag inte kan göra det själv då?" Snäste jag, hon fick det att låta som om jag var efterbliven eller något sådant. Husalferna backade förskräckt några steg ifrån mig och jag höll inne ett skratt åt deras idiotiska rädsla. Min mor reste sig upp och behöll blicken på mig utan att blinka. "Snälla du, innan jag tappar humöret. Säg inte emot mig!", hennes ögon blev iskalla och jag nickade försiktigt. "Kan jag äta frukost först bara?", sa jag fortfarande lite rädd. Hon nickade och log det där äckligt falska leendet ännu en gång.
Jag är säker på att jag fått tinnituss nu. Mina systrar har skrikit åt varandra i en hel timme nu. Husalferna hade fullt upp med dem och det syntes att de stackars alferna var nervösa. Jag satt trött och väntade på min tur i en fåtölj. Ytterligare en timma senare var de klara, sminkade och deras pompösa klänningar påsatta. I tystnad och belåtenhet kunde jag bli ompysslad av två husalfer själv.
På något magiskt sett så klarade två husalfer av att locka mitt hår! Inte ens en sak jag klarar själv. Men vackert blev det. Sminket blev också vackert. Funkade perfekt till klänningen jag beundrade upp till högsta grad. Den bredde ut sig framför mig och flaxade nästan omkring som en fjäril. De gyllene sidenbanden knöt sig om och om igen för att de skulle bli perfekta till den röda färgen. Jag suckade ljudligt och alferna blev vettskrämda. Stackare, bor här hemma... De borde flytta till Hogwarts... Jag kunde inte låta bli att gapskratta inombords.
Dagen hade flytit på bra och gästerna togs emot nu. Självklart hade min dumma morsa varit tvungen att tvinga mig vara med och välkomna dem hit tillsammans med mina systrar som bara käftade emot varandra hela tiden. När deras kavaljer, och hans familj kom gick de ifrån med honom. Till slut var det bara jag, och endast två familjer kvar. Jag hoppades genom död och liv att Familjen Black skulle vara först att anlända. Men tyvärr. I stället vart jag tvungen att välkomna Familjen Malfoy `hjärtligt´.
Det som först högg mig i hjärtat när sista gästerna anlände var att se Sirius. Inte för att se honom utan för att se hur ledsen och vanvårdad han såg ut. Han vägrade kolla på mig, även om jag märkte hur han hört min röst när jag välkomnat dem, för att sedan följa med dem och gå med Regulus. Schemat för balen som skulle pågå hela helgen var rak. Idag skulle gästerna komma, det skulle vara en stor bankett innan balen, gästerna skulle bli tilldelade olika gästrum och sova här under natten. I morgon skulle det vara ännu en bankett och sen skulle någon ärorik gäst ha ett evenemang. Bal igen, och på söndag förmiddag skulle gästerna åka hem.
Åååååh... Hehehehe nu kan jag ju säga att den här delen blev ganska kort. Det tillkommer två delar till innan nästa fanfiction. Kan påpeka att Jessicka tar över en del när jag skriver xD.. Jävla häxa ;)... Hehehe nej, men ni får se varför jag väljer att inte skriva om henne på ett tag. Hmm ;).. Haha jag är så lam... <3 Ni, mina kära läsare är bäst. :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 9 jul 11 - 14:51- Betyg:  | Nej men oj - jag som trodde bergsäkert att jag kommenterat den här men tydligen inte.. riktigt bra, kan inte vänta tills balen och det drar igång - underbart, underbart! :D mera sirius också ;) :D
kramar, JvJ |
|
|
|
