Fan(art?) Vi lever tillsammans |
Hej! jag läste igenom en tjejs dikter och såg att hon hade ett
väldigt gulligt par som jag ville skriva om direkt.
Hon är medveten om att jag skrivit en berättelse om dem,
jag frågade om information etc. etc.
Hennes medlemsnamn är THlover96
Hans svarta hår hänger för ögonen, men jag kan fortfarande
se de förförande, bruna ögonen.
Skrattet, det falska leendet, osäkerheten och de röda kinderna,
det är en av de första sakerna jag lade märke till första gången jag
såg honom. Det andra var den fasta kroppen, och tröjan som
formade sig efter den.
När jag betraktade honom hade han också en klunga med nya fangirls
som lade märke till mig, så dem var så klart tvungna att berätta om
de två populäraste i skolan.
Det var jag, den långa, ståtliga och mystiske Johan, och sen
hade vi Nilo, som blivit populär efter att ha hängt efter mig som
en bästa vän.
Han slår på min arm med sin armbåge.
" Vilken goding, va? " Han ler jättelöjligt.
Jag ger bara ifrån mig ett fnys och kliar mig på huvudet.
" Alla vet att du är bög, Nilo, men kan du inte bara vara lite
diskret? " Men nej, han slår till mig på huvudet och ser ganska sur ut.
" Aldrig, det är ju min personlighet! Och det är ju du som tycker
att man ska vara sig själv och inte göra till sig, eller hur,
din lilla poet? " Rösten är så sträv, det är irriterande.
" Jag tänker i alla fall gå dit och förför- jag menar
välkomna honom. " Med ett ryck på axlarna går han mot flocken med tjejer.
Det tog ett tag innan någon märkte den stackars flickan som stod
bakom honom, hon såg ut att trycka ihop sig själv för att inte
ta någon plats. Dessutom höll hon ett fast tag i den nya killens
tröja, som i efter Nilos efterforskningar heter Gustav, och flickan
var hans lillasyster, Mei, inte så stor åldersskillnad.
Varje gång jag såg på honom, eller sa ett ord till honom verkade
han skygga undan och ha en stor vilja att springa iväg.
Och hur kan jag någonsin glömma hans ansiktsuttryck när jag
sa till honom att jag tyckte om honom, när jag rörde vid honom,
och när jag förförde honom för första gången?
Jag hade tryckt upp honom mot väggen, det minsta jag ville var
att han skulle streta emot, så jag tog min slips och band hans händer.
Till en början skrek han, och grät. Men till slut gav han upp,
hans kropp blev slapp, jag kunde göra vad jag ville.
" Gör vad du vill med mig. " Mina händer darrade när jag knäppte upp hans skjorta,
mitt hjärta hoppade ut ur mitt bröst när han såg på mig med de där ögonen.
" Vad menar du? " Det knakade i hans fingrar när han tryckte
ihop dem och hans kinder blev ännu rödare när hans ögonbryn skrynklade ihop sig.
" För att.. jag vill att du ska göra saker med mig. Det låter knäppt!
Men.. Jag gillar dig. " Han ryckte till när jag la min hand på hans
kind och suckar. Det varma som letade sig fram över groparna på
min hand var inget annat än en tår.
Min hand letade sig innanför hans byxor och jag nickade.
Och med det så kysste jag honom.
Lakanet är skrynkligt, säkert efter nattens upptåg och datorns
tangenter låter när jag trycker ner dem hårt. Den andra handen drar sig
över svart och lent hår, på någon som andas djupt i sömnen.
Det jag skriver på är en roman, baserad på den tid då jag umgicks
med Gustav, hur våran kärlek utvecklades och när vi till slut
flyttade in tillsammans.
Efter att vi studerat bestämde jag mig för att ägna min tid åt att skriva böcker,
alla olika... Romaner, drama, fantasy. Men det roligaste är att skriva om två män,
med ett slags kärleksliv till varann, han blir ju inspirerad nästan
varje kväll--
Det är nästan ingenting som förändrats, han är fortfarande blyg,
han låter mig ta övertaget och är fortfarande som en ynklig
liten skit som Nilo flirtar med ständigt.
Hur han hade tagit vårat förhållande? Inte så bra, vi blev ovänner
när han fick reda på våran hemliga romans, eftersom han också
hade varit småkär i Gustav. Men det goda är att våra föräldrar
accepterar oss, inte för att jag bryr mig, men så länge vi
får vara med varann är jag nöjd.
Min blick faller på ett foto som står på bokhyllan alldeles
intill sängen.
Det blonda håret skiner i solen, det svarta smälter in i min
tröja.
Vi var på picknick i en park nära vårt hus.
Gustav ramlar och greppar tag om mig, jag faller bakåt
och vi ramlar båda baklänges in i en buske. Mei hade med sig en kamera, så
hon fick tillfället i makt att fota oss.
Just i det ögonblicket hon tar fotot i sitter vi och skrattar
tillsammans, Gustav vilar sig i mitt knä och jag klappar honom
på huvudet.
Det är ungefär som vi sitter nu, förutom att det är väldigt tidigt
på morgonen, vi ligger i sängen och Gustav ligger inte i mitt knä,
utan på mitt bröst.
Ett knorr kommer från magen min, samtidigt som den vibrerar lite.
Försiktigt, försiktigt lägger jag datorn åt sidan
på bordet intill och knuffar undan Gustavs huvud lätt, men
ersätter mig själv med en kudde så att han inte ska vakna till.
Det är ganska mörkt i rummet, och det blir svårt att hitta morgonrocken
som ska ligga någonstans på golvet.
Det låter från sängen, täcket rör på sig.
" Jo.. han? " Jag borde inte, men den ynkliga lilla rösten
tvingar mig att kika bakåt för att titta.
Han är som blind när han känner på den tomma platsen bredvid sig,
täcket faller av honom när försöker sätta sig upp och titta efter mig.
Mitt hjärta blöder, skriker och tjuter. När jag hasar fram och tar
tag i hans händer som fumlar ute i det mörka vänder han ansiktet
mot mitt håll, han är så trött att han inte ens kan titta.
" Jag är här... Jag tar tag i honom och han tar tag i mitt skinn,
som om jag skulle ha haft en tröja på mig.
" Sätt på dig kläder, annars kommer du att bli sjuk. "
Värmen, andetagen, hjärtat som bultar, allt läggs tätt intill
min egen kropp.
" Det är ditt eget fel... " Ett skratt kilar fram ur min mun.
Sant, det var ju faktiskt jag som klädde av honom så här.
Jag lägger mig ner bredvid honom, utan att släppa taget en enda sekund.
Det svala täcket svalkar även när vi trycker oss tätt intill
varann.
Men till slut sätter jag mig upp och tar tag i datorn igen, knappar in
några snabba meningar och stänger den sen för att fortsätta gosa med
Gustav.
Soshite sō, kare wa tada kare o aisuru yō ni kare no ude no naka ni tsurete itta.
- And so, he took him into his arms just to love him.
|
| Kommentarer | | xxYAOIfangirlxx - 6 jul 11 - 23:16 | jo, bara så att ni vet, där det står soshite *nummeeeer*
är= And so, he took him into his arms just to love him,
fast på japanska... Varför siffror är där, vet jag ej... |
|
|
|
