Varför just jag? - Del 3 |
Nu har det gått några dagar. Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt blev allt så konstigt. Så komplicerat. Jag tror inte ens jag hann fatta vad som egentligen hände, men ändå bara blev det såhär. Daniel. Det var han som hände. Hundra gånger har jag försökt övertala mig om att han inte är rätt. Ändå tittar jag efter honom när han går hem. Ändå lägger jag på minnet vilken väg han svänger av på. Varför? När jag brukade se Filip blev jag liksom varm och lite nervös på samma gång. Mina kompisar säger att det är kärlek, vad skulle det annars vara? Men med Daniel är det annorlunda. Jag blir varken nervös eller varm, bara mjuk i kroppen och liksom avslappnad. Med honom kan jag vara mig själv. ”Det är bara vänskap” försöker jag övertala mig om, men jag vet inte. Inte längre. ”Hur gick det här till egentligen?” Frågar jag mig själv. Inget svar. Desto mer jag tänker, desto mindre förstår jag. Kan man vara halvkär? Bara lite grann liksom. Om man kan det, är jag det. Halvkär. Jag minns hur han tittade på mig, kanske var det bara någon bakom men det kändes inte så. Inte då i alla fall. Sedan satte han sig vid mitt bord. Han verkade lite nervös, och då blev jag det också. Det liksom smittade av sig. Nu efteråt tänker jag att det kanske var min kompis han satte sig vid samma bord som. Inte mig. Jag minns hur jag såg dom skratta tillsammans åt något roligt hon hade sagt. Det fick mig att liksom börja koka. Jag blev inte arg, bara nedstämd. Ju mer jag tänker på det, desto mer logiskt känns det att han gillar henne. Om det nu är sant blir jag arg på henne. Inte Daniel, utan henne. Jag vet inte varför, för det är ju liksom inte hennes fel. Men jag kan bara inte hindra mig. Halva jag säger att allt är hennes fel, att Daniel är min och att ingenting borde få sätta stopp för det. Den andra halvan bryr sig inte. Den saknar Filip så mycket att det svider. Att lista ut i vilken av dom delarna hjärtat sitter går inte. Men någonstans däremellan delarna finns det som en liten springa, en hundradel av mig som säger något annat. Den är alldeles för liten för att övertala dom andra, men innerst inne vet jag att den har rätt. Att jag bara borde gå fram till honom och se vad som händer. Men när jag tänker på det kommer minnet fram. Minnet av dom två som skrattar tillsammans. Varför skrattade Daniel inte så med mig? Nej förresten, varför var hon där över huvud taget?! Jag tänker igenom dagen än en gång, och ett nytt minne kommer fram. Just innan vi skulle gå hem. Just när vi skulle skiljas åt sa han faktiskt något till mig. MIG, ingen annan. Det kanske var det som fick mig att inte tappa hoppet. Inte än i alla fall. Min kompis stod en bit ifrån och vinkade mig att komma när vi var klara. Hon log. Det var det leendet som får mig att känna mig så dum. Det var det att hon inte alls brydde sig. Hon bara gick därifrån som vilken stund som helst.
Hon hade inget alls emot att vi pratade, men när jag sedan såg dom två tillsammans mådde jag nästan illa. Det får mig att tänka tillbaka. Det var ju inte hennes fel. Inte alls. Tyvärr är halvan som säger att det är det för stark. Det känns alldeles för komplicerat för att berätta för någon, trots att jag verkligen skulle behöva någon att prata med nu. En bra kompis, någon som skulle ställa upp var som helst – när som helst. Jag känner bara en sådan människa. En. Jag tar upp mobilen för att skicka iväg ett sms. Jag trycker mig in på ”nytt sms” men låter sedan mobilen sjunka. Hundratusen sms skulle inte kunna förklara hur jag känner just nu. Jag vet ju inte ens själv vad jag känner längre. Jag försöker tänka på något annat, men tankarna försvinner och ersätts med nya tankar. Tankar om honom. Om Daniel.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Carrre - 7 jul 11 - 10:35 | | om det ändå vore sant... *drömmer* | | Vargar - 6 jul 11 - 19:12 | nej nej nej!!!
du är solklart bäst!! | | Carrre - 6 jul 11 - 10:36 | TACK VARGAR!!
jag älskar dina kommentarer, blir jättesuprglad när jag
läser dom!! <3
men vänta lite nu, vad sa du i näst sista meningen?
innan att 5 inte räcker?? DETDÄR var en lögn du, JAG önskar
jag kunde skriva lika bra som du, som i gröna solar!!! <3 | Vargar - 5 jul 11 - 23:11- Betyg:  | håller med dej Zahara96!!!
det var en väldigrt bra förklaring!!!
och här kommer min egen, hihhihihihi!!
som vanligt är den SUPERDUPERUNDEBARTBÄST som vanligt, så de behöver jag inte seja. men jag tror jag sa det ändå!!!
du skriver som en galen kossa från himelen och jag ÄLSKAR DET!!!! som alltid!!! <3<3<3<3
så det är sen och jag har kramp i finngrarna (Har kliat hästr=)) så du se inte alla MER MER MER. men dom finns där!!
själva texten är helt och hållet uderbar!!! önskar jag önskar jag kunde skriva lika bra som du!!!
5 RÄCKER FÖR F*N ALDRIG!!!! | | Carrre - 5 jul 11 - 22:14 | | tack Zahara96, jag blir jätterörd!!! =*D | | Zahara96 - 5 jul 11 - 21:00- Betyg: | Jättebra! Du skriver så otroligt bra, målar med orden och förmedlar känslor på
ett fantastiskt bra sätt!! |
|
|
|
