Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Forum

tanke efter tanke 5/7-11 14:39

ofrivilligt socialt självmord. socialt mord.

blir man utsatt för det finns det ingen återvändo , ensamheten sätter sig i märgen och försvinner aldrig.
aldrig igen kommer jag känna mig delaktig , aldrig igen inkluderad.
för jag passar inte in.

och det faktum att jag är medveten om just detta hindrar mig ändå inte från att försöka att passa in.
men det är en sådan hopplös kamp.
behovet att passa in förstör mig inne från och ut - så varför fortsätta att kämpa för det?

är det så simpelt att jag är svag?
att antalet som lämnar mig blir allt större och större.
att jag har förstört så mycket att ingen orkar bry sig längre.
allt faller till bitar - jag faller till bitar. jag är så trasig och alla förbi ser det.

jag är så fyrkantig och alla hål är för runda. jag bleknar in till intet - och inget gör något för att rädda mig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
enDiktAre - 11 jul 11 - 01:02
Jag vet inte om det hjälper dig men om jag var deppig så lyssnade
jag till musik som jag kunde relatera till. Det liksom distraherar
en utan att reta.

I alla fall Numb - Linkin Park. Låten bara måste peppa! :)
NadaZero93 - 10 jul 11 - 14:26
okej

flytta då
Bluesky94 - 9 jul 11 - 21:38
Känner igen mig lite. Man ser hopplösheten, men tro mig om du fortsätter kämpa så kommer du tillslut att lyckas! Det var ett tag som jag tyckte att jag hade i princip ett väldigt kasst liv, men med åren blev det bara bättre och bättre och nu känner jag mig ofta mycket mycket nöjdare och levt upp till det som jag då önskade vara (:

Hang in there! Och var dig själv, men försök kanske bara att vara lite öppnare eller så? Ändra dig inte, utan leta efter folk som gillar dig för den du är! det brukar oftast bli bäst så (:
Beldaran - 7 jul 11 - 01:56
Känbner man sig utanför hamnar man i den onda cirkeln av utanförskap. Man överanalyserar sig själv och alla andra, alla handlingar och ord. Istället för att slappna av och bara leva, skratta och må bra, blir man lätt cynisk, tyst och otillgänglig. Nej, du är inte svag. Du är mänsklig. Precis som oss.
solstickan - 5 jul 11 - 18:16
du är inkluderad.
och i min värld passar du in - som en av de små pusselbitarna som slutför hela bilden.

jag hade inte kommit långt utan dig, m8.
xx

Skriven av
existens
5 jul 11 - 15:40
(Har blivit läst 245 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord