sommaren som kunde gått för långt, del 1 |
Jag har inte varit inloggad på några år och nu känner jag att jag har kommit så
pass långt att nu kan jag skriva en självbiografi. Jag hoppas ni kommer att gilla och
uppskatta den. Den ska handla om allt som har hänt och som händer just nu.
Jag heter Nathalie, jag är 17 år och ska fylla 18. Jag har en berättelse för er att berätta.
Allt började för ett år sedan. Jag gick i nian ( jag har gått om ett år )
Jag kom hem full efter en kväll ute med mina vänner, jag satte mig vid datorn och loggade in på Msn.
Min kompis som gick i min klass lanade med några andra i min klass ett kvarter ovanför mig.
Jag bestämde mig för att gå och möta dom och umgås lite, vad spelade det för roll, jag var full och glad.
Jag fyllde upp sista groggen i ett stort cola glas och började traska uppåt. Jag möts av Fredrik och flera av dom som går i min klass.
Men det var i Fredriks hus dom lanade, vi gick in och umgicks lite, jag satte mig i soffan bredvid Fredrik, till slut så hamnar jag ovanför honom.
Och somnar.. Jag minns att jag höll hans hand precis innan jag somnade.
Klockan slog 05.00 och jag vaknade utav att jag låg själv i soffan, jag börjar undra om jag har gjort något fel eftersom han inte ligger kvar.
Jag tar mina saker samtidigt som jag får den där känslan av fjärilar i magen, men herregud vad håller jag på med, han är 94:a?
Jag skakar av mig den känslan och börjar gå ner till min lägenhet och lägger mig i min säng och sover några timmar.
Vaknar utav att mobilen ringer, det är Camilla som ringer. Hon vill att jag ska möta henne för bakismat på donken.
Jag känner att jag verkligen inte orkar så hon kommer och hämtar mig på hennes moppe, väl inne på donken börjar vi prata om gårdagen.
Jag vill helst inte berätta för Camilla om vad jag gjorde dom sista timmarna på natten, jag kände mig så otroligt töntig..
Jag och Camilla hade bara känt varandra i några månader, vi trivdes bra tillsammans, vi hade roliga fyller som alla andra kunde drömma om att ha.
Sommarlovet börjar närma sig och Fredrik är glömd, jag hade börjat träffa en kille som hette Simon.
Han var snäll, rättvis och allt det där man brukar tycka om sina pojkvänner. Men han var så sjukt överbeskyddande.
Under dom närmsta veckorna hade jag glömt bort mina riktiga kompisar och söp istället mestadels av mina kvällar.
En kväll när jag är på väg ut genom dörren, för att gå till krogen så står han bara där.
Simon- Nathalie, kom nu så går vi ut till bilen. Säger han med en lugn röst.
Jag tänker för mig själv om han ska vara en barnvakt åt mig eller vad vill han egentligen?
Simon- Jag vill att du åker hem med mig nu, jag vill inte att du ska vara kvar här om du
inte kan bete dig.
Jag- Vad menar du? Jag har ju bara roligt med mina vänner?
Simon börjar skrika åt mig och säger åt mig att jag ska sätta mig i bilen.
Jag var inte alls van vid att någon sa till mig vad jag skulle göra. Men jag gjorde som han sa.
Och hela vägen hem till mig så skäller jag på han och berättar hur pinsam han är som gör såhär.
Jag bestämmer mig i det onykterhets tillståndet jag var i att jag inte skulle klara detta så jag sa som jag tyckte.
Jag- Hur fan kan du göra såhär? Det är slut mellan oss jag vill aldrig mer se dig i hela mitt liv.
Säger jag och slänger igen bildörren och går in till lägenheten.
Väl när jag kommer in så får jag ett sms från min barndomskompis Lina.
Lina- Förlåt Nathalie, men jag hade en känsla av att du skulle spåra ur ikväll igen..
Jag blev rasande och ringde upp henne, frågade vad fan hon höll på med och att hon skulle få Simon tillbaka till mig.
Hon skulle inte ljuga för honom så att han skulle komma och hämta mig och förstöra både min och hans kväll.
Jag grinade när jag pratade med henne, och fem minuter senare kommer hon inspringandes till mig och hittar mig med en flaska hembränt som jag
nästan har halsat i mig. Hon drar bort den från mig och berättar att hon har pratat med Simon och att dom skulle skjutsa hem mig till dom.
Bilresan tog 30 minuter men kändes som en evighet. Undra vad Simon skulle tycka om mig nu? Skulle jag se ut som ett trash för honom?
Han tar emot mig, ger mig te och en kaka. Ber mig äta och dricka upp, ger mig sen order att jag ska gå och lägga mig.
Dagen efter förstår jag inte riktigt vad jag gör där egentligen. Han tog ett snack med mig och berättade vad han tyckte om mitt drickande.
Han var besviken, vadå besviken? Vad var han besviken över? Jag hade ju bara kul?
Jag förstog ingenting men bestämde mig för att hålla med honom för att sedan skita i det.
Han skjutsade hem mig och väl då ringer min mobil.
Patrik - Tjaa Nathalie, fest hos mig Fidde ikväll, kommer du?
Klart jag kommer liksom, jag har sommarlov och har inget bättre för mig.
Hade ju inte ens börjat sommarjobba än, vad kunde stoppa mig?
Jag hade en riktigt bra kväll, det slutade med att jag drack för mycket och låg på gräset och spydde.
Jag ringde hela kontaktlistan efter skjuts, sen kom Fredriks namn upp.
Jag tänkte "äh vad kan det skada"
Tänkt och gjort, jag ringde upp honom, och han kom på mindre än fem minuter på sin moped.
Vi åkte hem till honom, la oss i hans soffa och han kom närmre och närmre, jag menar, hur mycket mer nära
kan man komma i en soffa? Vi började strula och jag kände direkt att detta var fel, vad gjorde jag mot Simon?
|
| Kommentarer | | TH-Lower - 6 jul 11 - 20:23 | | Åh, intressant! :D Mejla nästa! :D |
|
|
|
