Trodde detta var förväl - Del 2 |
Två timmar senare var jag tillbaka på mitt rum.
Jag hade "gått till skolan" precis innan mamma och pappa åkte, men egentligen gick jag upp i skogen. Vad de inte vet skadar de inte..
Orkar verkligen inte skolan idag, så är det.
Min bror hade verkligen tröstat mig och för en sekund övervägde jag faktiskt att gå till skolan, men nej.
Nu satt jag i alla fall hemma och tog det lugnt. Jag gick upp på mitt rum och satte mig på min balkong. Drog fram ett ciggpaket ur fickan, Marlboro Gold.
Fina grejer det. Min balkong var ut mot vägen så jag kunde se om det kom folk, för om någon såg mig röka berättar de för mina föräldrar direkt, det bor massa jävla skvallerkärringar här minsann. Usch, vad jag avskyr sådana människor.
Helt plötsligt står Cornelis, en kille i min klass på var uppfart och kollar upp på mig.
Cornelis är snyggaste killen i klassen och vad fan gör han hemma hos mig?
"Ehh, Cornelis vad gör du här?"
"Hej, jo Anders skickade med mig lite läxor till dig som jag skulle lämna och sedan har jag med mig någon konstig lapp från Jossan som hon sa åt mig att ge dig. Det var tydligen viktigt."
Jag kollade på Cornelis och försvann sedan ur sikte.
Jag sprang ner för trappan och gick sedan ut på uppfarten.
Cornelis gick sakta fram mot mig och räckte mig mina saker.
"Varsågod, förresten är du sjuk eller något, säger han och ser faktiskt lite bekymrad ut. Han är säkert rädd för att bli smittad.
"Tack och nja... Sjuk och sjuk vet jag väl inte, men "sjuk" kan man väl säga att jag är."
När jag sa att jag var "sjuk" visade jag det med att överdriva med citvationstecken.
Han log, gav mig en liten vink och gick sedan hemåt.
Jossan tänkte jag, hon har alltid hatat mig. Eller inte när vi gick låg och mellanstadiet, då var vi ju bästa kompisar, men nu i högstadiet hatar hon mig mer än allt annat. Vad kan det vara för lapp hon har skickat med.
Äckel Julia, du är så förbannat äcklig. Jag hatar dig mer än vad jag hatar min pappa. Jag hatar verkligen min pappa.
Jo, jag hörde att du skaffat kille, hahaha jag vet allt om honom. Han heter Jonas, 18 år och bor i Göteborg. Ni har tydligen träffats och gjort det.
Det roliga med det hela är att Jonas är min kusin. Hahahhaha, han.. Ja vad ska man säga?
Jo, han playade dig, för att vi tyckte det var kul. Hahhha, han spelade in när ni knullade med varandra, så du har två val...
Skämma ut dig genom att jag lägger ut videon på youtube eller försvinn. Hur du försvinner vet jag inte, men bara jag slipper se ditt fula nylle igen.
Puss puss // Jossan
Nu får det vara nog, nu gör jag det. Aldrig i livet att hon ska få lägga ut videon på mig och Jonas. Aldrig..., men tänkt så har hon redan gjort det?
Jag sprang fort upp till datorn och kollade youtube. Jag kunde inte hitta någon video, tack gode gud, men jag hade bestämt mig. Jossan brev avgörde allting.
Jag tänker hoppa, hoppa ner från bron, rakt ner i nissan. Jag hoppas att det ska räcka, så att hoppet tar mitt liv.
Jag vill inte att videon kommer ut, det kommer förstöra mina föräldrar och framför allt min bror.
Jag skrev en lapp till brorsan och la den på hans rum och sedan la jag lappen från Jossan jämte, så att han skulle förstå varför och så han kunde sätta dit Jossan, den äckliga subban.
Förlåt för det jag måste göra, men jag har inget val. Om du läser lappen brevid efter den här så förstår du varför. Jag orkar inte mer.
Ta hand om mamma och pappa, säg att jag älskar de och att jag gör detta för er skull.
Brorsan, när du läser detta finns jag inte längre, jag ska ta mitt liv.
Jag älskar dig, du är världens bästa storebror..
Din syster Julia <3
Jag gick ner, funderade på om jag skulle ta på mig mina skor, men jag gick ut barfota. Låste dörren och gick. Några tårar rann ner för min kind. Detta kommer förstöra min familj, men om den videon kommer ut kommer det ta livet av min familj, jag gör det som är bäst. Jag tar mitt liv och videon kommer aldrig komma ut.
Det var nästan som om jag försökte övertala mig själv om att jag gjorde rätt.
Efter ca 15 minuter var jag framme vid bron. Det blåste lite, vilket skulle göra det ännu enklare att hoppa.
Jag klättrade upp på räcket och tog ett djupt andetag.
"Detta är för er, min familj. Jag älskar er."
Det var det sista jag sa innan jag hoppade.
Jag märkte aldrig hur jag slog i vattnet, men helt plötsligt kände jag hur någon drog upp mig ur vattnet. Någon säger mitt namn och slår mig lätt på kinden.
"Julia, Julia, förfan svara, det är jag... Cornelis!"
Jag kollade på honom och så med gråten i halsen:
"Vad fan gör du, kunde du inte låta mig dö. Nu kommer hon ju lägga ut videon. Fan också, släpp mig. Låt mig gå i vattnet igen. Snälla Cornelis." Jag kollade på honom med sorgsna ögon, jag såg hur blanka hans ögon var och sedan slocknade det.
Sedan vaknade jag upp på sjukhuset, min familj sittandes hos mig, med tårarna rinnandes ner för deras kinder. Cornelis var också där.
MER?
Kommer ta lite tid för nästa del, eftersom att jag åker på semester imorgon och kommer inte ha tillgång till data.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Rica-san - 4 jul 11 - 21:04 | MER! Tycker också det går fort fram.. Skulle även vilja ha fler känslor!
Men bra!
Mejla nästa! | Samme15 - 3 jul 11 - 12:46- Betyg:  | | Självklart ska du skriva mer :) mejla nästa | | Mizz_andersson - 3 jul 11 - 11:33 | Det går lite fort fram tycker jag. Men den är helt klart värd en fortsätting.
Maila nästa del. |
|
|
|
