Tyra - del 6 |
Tyra vaknade med bundna händer och bundna ben. Ja, hela hon var bunden. Först efter en stund märkte Tyra att det inte var helt tyst i rummet. Hon hörde skrik. Ett öronbedövande skrik som aldrig ville ta slut. Högt men dämpat, precis som sist. Tyra undrade var det kom ifrån. ”Så du har vaknat nu...” Ropade Stefan från andra sidan av rummet. Först såg hon honom inte, men när han var några meter ifrån henne kunde hon se konturerna av honom. Förskräckt märkte Tyra att en vit kant stack ut från hennes ficka. Det var lappen med motgiftet. Hennes sista chans. Hennes ENDA chans... Tyra tittade snabbt upp och låtsades inte om den, i hopp om att Stefan inte hade märkt den... Än... Stefans hotfulla röst bröt tystnaden. ”Du förstår att du måste dö va?” Frågade han och log triumferande. Det lät mer som ett konstaterande än en fråga. Tyra hade inget vettigt svar på det. Hon bara stirrade på honom. ”Alltså, ta inte det här personligt...” Började Stefan lugnt, ”...men du vet för mycket. Alldeles för mycket. Om det tröstar dig så skulle du ändå inte komma undan.” Det tröstade inte ett dugg. ”Var inte så säker...” Mumlade Tyra i rent raseri tyst för sig själv. Stefan låtsades inte höra det utan fortsatte oberört. ”Det hade förståss varit mycket enklare om inte den där Kalvin hade hjälpt dig...” Tyra hörde på Stefans röst att han visste exakt vad Kevin hette. Hon försökte att inte bry sig. ”...Men du har väl vid det här laget redan märkt vad du har på pannan, unge?!” Stefan nästan spottade ut orden. ”Mm.” Fick Tyra fram och kunde inte låta bli att snegla på det vita som syntes från hennes ficka. ”Du kanske undrar varför du fick det? Det skulle ju vara rätt tråkigt att döda någon som inte vet varför hon dör, visst?” Tyra försökte ignorera att Stefan sa ”hon”. Tyra svalde. Hon hade aldrig känt sig så arg förut. ”Det handlar om mig Tyra. Hela mitt liv hade jag det bra, ända tills jag blev 10. Då förstördes allt. Allt! Jag fick en bror. Du kanske känner till Johnny?” Tyra skakade försiktigt på huvudet och försökte dölja hur ont det gjorde. ”Din pappa, unge, din riktiga pappa. Johnny Aklow... Han förstörde mitt liv totalt. När han sedan hans snorunge blev lika gammal som du...” Tyra hade en stark känsla av att hon inte ville höra resten. ”...dödade jag pappan.” Tyra ryckte till. ”Sonen var inte lika dum som jag trodde, men med tanke på hur dum jag trodde att han var..” Stefan skrattade till. ”Ja, han gömde dig. Visste du det? Han trodde att du skulle hålla tyst, men nej vad han hade fel...” Stefan log åt minnet. Tyra hade svårt att se logiken i hämnden Stefan just hade berättat om. Hon ryckte till när Stefan tog ett hastigt steg mot henne. Hon svalde. Tyra kände hans kind mot hennes när han lutade sig mot hennes öra. ”Vätskan fräter Tyra, du kan inte stoppa den.” Stefan försvann ut genom dörren. Åter hörde Tyra röster. Viskningar. Hur mycket Tyra än ansträngde sig förstod hon inte ett ord. ”Tydligare,” viskade hon bedjande till dem. Nu kunde hon urskilja några ord. ”Lappen... flicka, motgiftet... lappen...” På något sätt fick Tyra med hjälp av munnen ut den utrivna boksidan från fickan. Den föll sakta mot golvet. Den landade uppochner. Tyra svor tyst. Hon försökte sparka på den, men den vände sig inte. Plötsligt kom en vindpust och blåste upp lappen en decimeter från golvet. När den landade var textsidan vänd uppåt. Tyra stirrade häpet framför sig. Lägenheten hade inte ett enda fönster. Inte ett enda. Försiktigt drog Tyra med foten lappen mot sig. ”Dricks med en droppe havsvatten” läste hon. Havet låg inte långt därifrån, bara hon kunde komma ut. Bort från Stefan. Tyra gjorde ännu ett halvhjärtat försök att ta sig loss. Det gick inte. Hon satt fast. Sedan kom skakningen. Tyras händer skakade fortfarande långt efter att det var över. Av rädsla. Hon blundade och tänkte på Kevins skakiga bokstäver. En tår rann nerför hennes kind. Hon torkade irriterat bort den med axeln, och tittade sig omkring i rummet. Efter en flyktväg, eller något som på något sätt skulle kunna hjälpa henne. Tillslut gav hon upp. Stefan kom med ett leende på läpparna in i rummet. Snabbt skrynklade Tyra med fötterna ihop lappen och sparkade den bakåt. Så långt ifrån Stefan som möjligt. Hennes hjärta slog fortare när hon såg vad Stefan hade i handen. Den ljusblå vätskan liksom lyste i det halvmörka rummet, och den lila döskallen... Tyra ryste när hon tänkte på den. ”Följ med mig här Tyra, det är ingen idé att smita. Du blir ändå inte frisk. Du får bara en lång, plågsam död.” Tyra gillade verkligen inte dem orden. ”Jag vill visa dig något, unge.” Sa han medan han föste henne framför sig genom den något upplysta korridoren. Nu såg Tyra dörren. Dödskalledörren. Hon stannade. Närmare än såhär skulle hon inte komma. ”Vad innehåller flaskan egentligen?” Frågade hon i hopp om att vinna tid till att få en bra idé. Det var precis vad hon behövde. En bra idé. Ett leende bredde ut sig på Stefans läppar, så att man såg hans små, gula tänder. Tyra tittade med spelat intresse på flaskan han höll i handen. ”det här...” började Stefan med skrytande röst, ”är resultatet av forskning, skicklighet och hårt arbete. Det här...!” Stefan pratade mer med sig själv än henne, ”...är en uppfinning av högsta klass, begåvningens symbol, det här!...” Först när Tyra var halvvägs mot dörren märkte Stefan att flaskan inte längre fanns i hans hand, utan i Tyras. En stark motvind gjorde det svårt för Stefan att se. ”Kom tillbaka!!” Ropade han så högt han kunde, i hopp om att hon skulle ändra sig. Det gjorde hon inte. Tyra hörde hur böcker och hyllor blockerade vägen bakom henne. Dörren kom närmare och närmare. Stefan skrek till när något (eller någon) rev honom på armen. Tyra kände hoppet stiga inom henne, allt hade gått som planerat. Tyra tryckte med alla sina krafter ner dörrhandtaget. Men något var fel. Dörren öppnade sig inte, utan förblev stängd hur mycket Tyra än ryckte och slet. Ett dämpat skratt hördes från andra sidan rummet, och paniken började sakta växa inom henne. Tyra släppte förskräckt handtaget när en svart gestalt visade sig från ingenstans. Allt tystnade. Stefan hade också sett den. Utan att Tyra ens rörde vid dörren gled den upp. Tyra sprang. Först när hon var ute på vägen vände hon sig om. Den svarta gestalten vinkade mot henne, men gick sedan sin väg. Tyra ville följa efter, men en stark skakning påminde henne om havet. Det var dit hon var påväg. Havet. Tyra hörde vågorna plaska mot stranden. Den salta lukten blandade sig med den något beska lukten från flaskan. Bara två meter från vattnet började skakningarna. Tyra tappade flaskan som snabbt rullade åt sidan och fångades av vågorna. Tyra såg svärande hur den flöt längre och längre ut mot horisonten.
Plötsligt kom en stor våg och lyfte upp den. Vågen slog inte över, den bara fanns där. Var det vinden? Skakande sträckte sig Tyra efter den och tog upp den ur vattnet. Men ett ryck flög korken iväg. Den landade i vattnet och försvann in bland skummet. Tyra stoppade ner handen i det iskalla vattnet och tog snabbt upp den igen. Vattnet droppade snabbt från hennes blöta hand. En av dropparna träffade i flaskan. Tyra hörde ett litet plask när droppen mötte den ljusblå ytan. Plötsligt hände något i flaskan. Den ljusblåa vätskan var inte längre ljusblå, utan mer röd. ”Blodröd”, tänkte Tyra. I en enda klunk svalde hon vätskan. Tyra hade inte längre någon känsel i tungan. Inte heller kände hon någon smak av det hon just hade druckit. Hon låg på rygg på marken. ”Lyckades jag?” Viskade hon till den svarta skepnaden som stod lutad över henne. Hon hoppades innerligt att det inte var Stefan. Sedan försvann den. Allt försvann. Det blev svart.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Carrre - 4 jul 11 - 19:13 | Tack arrowinmyheart, blir så rörd av kommentaren! <3
och ja, fler delar kommer!! ;D | arrowinmyheart - 4 jul 11 - 19:03- Betyg:  | den är så himmla bra! du skriver fantastiskt carre!!
säg att det kommer en del till? säg!!!!!!!! | | Carrre - 4 jul 11 - 17:04 | "kräver", haha ;D
tack Pella, och javsst kommer en fortsättning... småningom... <3 | | BaraLillaPella - 4 jul 11 - 11:11- Betyg: | | Fruktolöst spännande! Jag kräver en fortsättning! | | Carrre - 3 jul 11 - 07:58 | | XD | | Vargar - 2 jul 11 - 21:01 | | va COOOOOOOLT!!!! | | Carrre - 2 jul 11 - 20:02 | aha, nu fattar jag XD hehe...
jo visst låter det lika ;D
parken ligger Precis vid mitt hus... | | Vargar - 2 jul 11 - 17:18- Betyg: | vem är skuggan!!!????
lyckades hon!!!???
det måste hon!!!!
anars... ja vad gör jag anars? hhmm.... aa nu vet jag! anars stämmer jag dej!!!
mmooahhahaha!!!!
såklart du måste vetat!!! du är väll typ värsta kändisen!!!
det var inte det jag menar <3
du vet i vargar, "Min skog" "Min park" låter lite lika <3
5 RÄCKER ALDRIG!!! |
|
|
|
