And I wondered If I could come home [m/m] DEL 3 |
När jag kom hem var det full rulle som vanligt. Mamma sprang runt och flyttade på möblerna tvärs över vardagsrummet, stannade upp, såg sig omkring, hummade missnöjt och hela proceduren började om igen.
"Hallå?" När jag inte fick ett svar lutade jag mig mot dörrkarmen med en ljudlig suck.
"Mamma.." sa jag. "Mamma, mamma, mamma, mamma-"
"Jag hör dig, Mikael!" fräste hon irriterat och satte en ljusblond slinga bakom hennes öra. Den hade ramlat ur hennes slavrigt uppsatta hår.
"Men svara som folk då.." muttrade jag dämpat.
"Förlåt. Du vet hur jag är när vi är nyinflyttade!" Med en ursäktande blick satte hon sig i soffan som stod mitt i rummet. Jag nickade. "Hur har den nya skolan varit idag då?"
Jag tvekade för att retas. Mammas blick berättade klart och tydligt för mig att gud nåde mig om det inte gått bra. Jag kunde inte låta bli att skratta till.
"Om blickar kunde döda, morsan, då hade du inte haft en son länge till." log jag och slängde mig ner bredvid henne. "Det har gått ovanligt bra faktiskt."
"Åh!" Mamma pussade mig på kinden.
"Mamma..!" protesterade jag skrattande och drog med handen över kinden.
"Åh, förlåt." fnissade mamma. "Jag blev lite väl till mig där."
"Jo.. Och eftersom du verkar så hemskt nyfiken på varför jag kom så sent hem.." började jag med en ironisk ton. Jag såg roat på hur mammas ögon letade sig till klockan på väggen och hennes ögonbryn höjdes förvånat upp när hon insåg hur mycket klockan var egentligen. Jag fortsatte efter en liten paus. ".. så kan jag tala om för dig att jag och matteläraren inte är polare. Han gav mig, Pop, Markus och Pelle kvarsittning. Vi går i nian, hallå typ?"
"Nä, är du seriös nu?" frågade mamma och stirrade på mig. "Kan man heta Pop?"
Jag glodde bara på henne. Hon hade totalt missat poängen med det jag sa.
"Det vet jag inte. Pop heter Anton egentligen." svarade jag och ryckte på axlarna. Sedan berättade jag historien bakom hans smeknamn för mamma var lika undrande över hur det gick till som jag varit imorse.
"Jaha. Då vet jag. Ut med dig nu!" mamma schasade ut mig och jag gick in till mitt nya, tomma rum. Det fanns en madrass på golvet med ett rosa barbie-täcke till min förtret och tre kuddar. Det var mitt krav, minst tre kuddar annars kunde jag inte sova och blev grinig som en liten unge som inte får som han vill. Jag fnyste till när jag granskade mitt täcke. Det hade inte funnits något rent påslakan, man tager det man haver, som morsan så fint uttryckte det. Jag kände mig tacksam dock. Mamma var på bra humör, det fanns ingen ny karl i lägenheten - än - som störde våran tillvaro och skolan hade faktiskt varit helt okej. Nu var det bara en liten detajl som gnagde på mitt sinne - min syster. Min underbara lillasyster Sonja. Hon var visserligen bara ett år yngre, men för mig var hon alltid ett barn. Jag avgudade Sonja, jag skulle kunna gå till andra sidan jordklotet och tillbaka för hennes skull. Jag älskade henne så mycket att mitt hjärta var överfyllt med kärlek när jag tittade på henne. Därför var jag också överbeskyddade. Min fina lillasyster var lite av ett problembarn och hamnade jämt i trubbel som var så komplicerade att det knappt gick att lösa upp. Jag var dessutom den som fick "uppfostra" Sonja, då mamma inte orkade mer utan lät henne göra som hon ville. Jag hade många gånger tänkt att utan mig hade Sonja varit omplacerad i ett fosterhem för länge sedan. Jag hade lagt mig ner och grubblande djupt över livet när dörren smälldes igen och jag hörde hur skor sparkades av i hallen.
"Hej, jag är hemma nu!" ropade Sonja glatt och jag kom upp på fötter inom några sekunder för att halvspringa ut ur mitt rum och möta henne i en kram.
"Hej, sötnos." Jag log stort när hon vägrade släppa mig. "Hur har dagen varit?"
".. Öh.."
"Sonja.." sa jag lite varnande. "Vad har du gjort?"
"Ja, alltså, jag har ju redan vänner här från förr, det minns du va?" sa Sonja. Jag nickade. Hennes så kallade vänner hade introducerat henne till hennes nya skola. Sonja hade valt en annan skola än jag av två anledningar, 1.) hennes vänner gick där, 2.) jag skulle inte kunna vara på henne som en hök hela tiden. Det hade tydligen inte gått så bra, Sonja och en annan hade börjat storbråka med en lärare, hennes kompis hade hoppat på denne och båda hade blivit anklagade för det.
".. men dom la ner hela grejen mot mig för att jag bara stått där." avslutade Sonja historien med och gav mig den där ledsen-valp-blicken med hennes jättestora blå ögon som nästan jämt kom åt mig. Jag spjärnade emot den här gången.
"Sonja, kan du förklara lite närmare vad ett storbråk med en lärare innebär?" frågade jag och försökte se så irriterad ut jag kunde. Jag hatade att leka pappa ibland, i alla fall när det kom till att vara konsekvent och uppfostrande. "Vänta! Vi går in i mitt rum istället."
Jag tog tag i hennes axel och ledde henne vänligt men bestämt dit och stängde dörren efter oss. Sonja satte sig ner på madrassen i skräddarställning och jag följde hennes exempel innan jag tittade uppfodrande på henne.
"Öh, ja. Just det. Storbråk med en lärare brukar innehålla svordomar, kränkningar, anklagelser, hot och möjligen fysisk aktivitet så som slag, knuffar och sparkar i en längre tid." Jag visste att hon försökte göra det hela till ett skämt, men jag log inte ens. Det var inte rätt tillfälle att ge efter nu. Efter en stund diskuterande lovade hon på hedersord att aldrig göra det igen. Jag visste dock att hon skulle kunna göra det redan imorgon, men jag kunde inte göra något annat än att le, krama henne och sluta leka den konsekventa pappan. När hon hade gått in till sig reste jag mig upp och skrek till mamma att jag skulle duscha. Inne på toaletten hade dom föregående ägarna fått för sig att ha en helkroppsspegel på väggen framför toastolen. Vilka idioter, kul att se sig själv göra naturens behov varje dag.
Jag suckade när jag gick närmare spegeln för att granska mitt utseende. Mitt hår stod åt alla håll som vanligt, ännu mer efter Pops framfart. Det var mörkblont och inte speciellt långt, jag höll på att spara ut det nu för att testa. Jag hade inte haft längre hår sedan fyran. Jag hade fått blå ögon med långa ögonfransar efter min pappa, precis som min syster. Jag hade relativt skarpa drag i ansiktet, rak näsa och ljusrosa läppar. Jag gillade inte mina läppar, tyckte dom såg för kvinnliga ut för ett annars manligt ansikte. Dessutom hade jag aldrig varit ett större fan av min längd. 1.87 cm, alldeles för långt. Jag hade kämpat, slitit och verkligen arbetat för att få den kroppen jag hade, det var muskler men inte för mycket. Jag tyckte inte det var snyggt med för mycket muskler och det skulle inte se bra ut på mig heller.
Efter den långa duschen var klockan 20.37 och jag undrade hur det gått till, tiden hade bara flygit iväg. Jag hade precis tagit på mig underkläder och ett par svarta mjukisbyxor när min mobil pep till. Det var Pop som frågade om jag ville göra något. Först ville jag inte, klockan var ju rätt mycket och jag var trött, men jag valde att svara ja ändå. Vi bestämde oss för att träffas utanför skolan.
"Jag går ut en stund." sa jag till mamma som frånvarande nickade. Sonja tittade upp från sin mobil och kollade frågande på mig.
"Vart ska du?"
"Ingenstans. Bara ut." Jag har ingen aning om varför jag inte bara berättade. Jag satte på mig skorna och gick sakta ner för trapporna. Jag gick i samma långsamma takt till skolbyggnaden också. Pop hade redan kommit.
"Tjena Mio!" Pop sken upp när han fick syn på mig i mörkret. Han verkade väldigt ivrig och grep tag om min arm. "Kom, jag ska visa dig en sak!"
del treeee :3 <3
p.s. jag ändrade lite i början på andra delen. Jag hade tydligen inte kopierat med hela texten, så om ni är intresserade är det bara att titta efter xD
PUSSHEJ
|
| Kommentarer | | Bonnie4ever - 28 sep 11 - 01:38 | | Den var det inget fel på, du! Du måste meja när du skriver nästa del, jag kan knappt vänta! Så ta tag i den här igen, den är riktigt bra! | | Likeyoudcare - 29 jun 11 - 16:25 | | Kan du mejla när du skriver mer? Riktigt bra! | | visselpipan12 - 29 jun 11 - 02:10 | Åå nu blev ja nyfiken på vad han ska visa..
Men du skriver bra det ska du veta^^ | | mrSONGTHESING - 29 jun 11 - 00:28 | | @solskensmoln, tack! Jag ska försöka bättra mig på det, har alltid haft lite jobbigt med just styckeindelning. Jag ska jobba mer på det :> |
|
|
|
