Ett Hjärta Som Behöver Lagas [ Del: 7 ] |
Nästa dag så såg hon redan på långt håll att Kalle och hans gäng stod vid busskuren. Idag var han visst frisk. Hon hoppades att han skulle låta henne vara, men visste att det nog inte skulle vara så troligt.
- Titta! Där kommer Bind-Livia! sa han då han såg henne komma, och gapskrattade. Genast så skrattade alla hans kompisar, som på kommando.
- Kalla mig inte det.. sa Livia och försökte låta bestämd.
- Ojoj, hon mopsar upp sig, vad jag blir rädd! sa Kalle och låtsades se rädd ut.
- Jag tycker inte om att du säger så! sa Livia, och hoppades att han skulle låta henne vara ifred, efter att hon hade sagt vad hon tyckte.
- Jaså, du tycker inte om det! sa Kalle och hånflinade.
- Nej, det gör jag inte, och jag vill att du slutar säga så till mig! sa Livia och försökte se bestämd ut.
- Du vill det? Men jag kanske vill kalla dig det.. Och om jag vill göra det, så gör jag det! Och ingen liten mes som du ska komma och säga till mig vad jag ska och inte ska göra!! skrek Kalle.
Då kände Livia som om musten gick ur henne. Det skulle aldrig sluta. Kalle lät sig inte skrämmas, och han var så mycket starkare än vad hon var. Ungefär då så kom bussen, och Kalle och hans gäng hoppade snabbt på, och satte sig som vanligt längst bak i bussen.
Denna gången hoppade Livia snabbt på, så att Kalle inte skulle spela henne samma spratt en gång till.
Första lektionen på morgonen var matte. Hon tog snabbt sina böcker och började gå mot klassrummet. När hon kom in i klassrummet, så såg hon att Sammie satt där. Livia gick och satte sig i bänken bredvid honom.
Denna gången fick inte Maja sitta bredvid honom, kunde inte Livia låta bli att skadeglatt tänka.
Plötsligt böjde sig Sammie fram och viskade till henne;
- Vill du hänga med mig hem idag?
- Jag vet inte sa Livia, och tänkte att hon skulle ju undvika Sammie, men det var så svårt att göra det. Hon drogs till honom som en magnet.
- Snälla, kan du inte göra det? sa Sammie, och log det där underbara leendet emot henne.
- Okej då sa Livia. När han log sådär var det omöjligt att låta bli. Hon såg faktiskt fram emot det. Hon gjorde faktiskt det!
- Vad bra! sa Sammie och log det där underbara leendet igen.
Dagen gick ganska snabbt, och då hon stod vid sitt skåp för att ta på sig jackan, och ta väskan, så kom Sammie, och ställde sig bredvid henne. Det var inte så långt hem till honom, så de gick. Sammie bodde i ett stort rött hus, med en vit altan, och stora äppelträd. Det var jätte fint.
De gick direkt upp till hans rum, men då de satte sig på hans säng så kom Livia ihåg att det nog var bäst att ringa hem, och säga till att hon kom senare.
Hon fick låna Sammies telefon som han hade på rummet, och Sonja svarade, och sa att det var helt okej att hon kom senare.
Sammie och Livia satt och pratade nästan hela tiden då hon var där hos honom, och de upptäckte att de hade mycket gemensamt. Han fick henne att öppna sig, och hon berättade om allt svårt hon fått gå igenom i livet, om alla fosterfamiljer. Ju mer de pratade ju mer insåg Livia hur mycket hon tyckte om honom. Hon hade varit så orolig att han skulle vara lik Samuel, hennes förra kille som dumpade henne, men han var i själva verket så olik honom, att hon inte fattade att hon inte hade insett det tidigare. Han var så fin, och uppmuntrade henne då hon var osäker. Hon insåg nu att hon var kär i honom, så himla förälskad.
Nu var hon inte rädd för att närma sig honom, hon var rädd att hon skulle förlora honom eller att han inte kände likadant.
Tänk om han inte gjorde det?
Men hon hade inte behövt oroa sig. Helt plötsligt sträckte Sammie fram handen och smekte henne sakta över kinden. Livia kunde knappt inte andas, och hjärtat bultade för fullt. Sen böjde sig Sammie fram, och kysste henne. De satt länge så och bara kysstes och njöt över att ha funnit varandra. De var som två pusselbitar som passade perfekt ihop.
- Jag gillar dig, Livia viskade Sammie, och såg henne djupt i ögonen.
- Och jag dig sa Livia och log, innan hon böjde sig fram och kysste honom.
Den dagen blev Sammie och Livia ett par. De träffades nästan varje dag, och Livia öppnade upp sig, med Sammies hjälp. Hon gick med i teatergruppen, och blev riktigt duktig. Nu vågade hon stå upp för sig själv, och vågade framträda inför grupp. Hon var så glad att Sammie hade börjat i just hennes klass, och att han hade känt samma sak som henne. Sammie hjälpte Livia med att få Kalle förflyttad till en annan skola, för det var många som hade blivit utsatta för hans trakasserier, och som var rejält trötta på honom.
Livia hade blivit som en annan människa med hjälp av Sammies hjälp.
Sammie och hon hörde ihop.
De var gjorda för varandra!
Slut!
Sista delen då.. Hoppas ni har tyckt att den har varit bra! :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fallen_Angel - 29 jul 07 - 19:38- Betyg:  | | Verkligen jättebra ! (: | | kristinenystrom - 17 jun 07 - 05:54 | | fan va bra den var :D:D:D | | cat-girl - 29 dec 06 - 09:06- Betyg: | shit va bra asså, helt underbart! :)
man börjar längta tills man hittar en just sådan kille :p | | liten_snopp - 17 dec 06 - 14:11- Betyg: | Läste alla delarna på en gång, det var verkligen
något av det bästa jag läst i det här genret! :) | | Ledsen91 - 22 okt 06 - 01:36- Betyg: | nää..? är det slut nu? :(
synd..
aja, den var himla bra i alla fall!!! Kunde inte låta
bli att läsa alla delarna i följd :) | | _becca - 13 okt 06 - 05:10- Betyg: | | Guuuud , fan va bra alla var , | | footballplayer91 - 21 jun 06 - 01:45- Betyg: | Du kan bli författare kusinen min !!!
Jag är så stolt över dig !!
Gör detta till en bok ;)
Fortsätt att skriva, för att du har verkligen talang Emma ! | | Lovely__ - 21 jun 06 - 00:08 | Kanske skriver jag en "fortsättningsberättelse" som handlar om Kalle, och hans liv..
Får se.. :) Ska se om jag kan börja på det, o se om det blir ngt. | | _Isa_ - 19 jun 06 - 04:54- Betyg: | | den har vart jätte bra!! synd att den inte var lliiite längre bara!! | | ANNII93 - 19 jun 06 - 00:02- Betyg: | | håller med me2436 den kunde varit längre, man kunde ju ha fått reda på vad typ kalle gjorde på den andra skolan eller nåt, men aja. den var jätte bra (: |
|
|
|
