En dag bestämde jag mig för att städa vinden. Jag hade egentligen tänkt göra det i flera år, men då bodde barnen fortfarande hemma och det tycktes aldrig bli tid till det. Men nu var de utflugna sen ett år tillbaka, och min man var och handlade. Så nu skulle jag göra det. När jag öppnade den gamla vindsluckan blev jag förskräckt av allt som hade samlat på oss genom åren.
Var skulle jag börja?
Överallt låg det grejer, gamla leksaker som mina barn en gång haft och alla julgrejer som vi brukar ta ner när julen närmar sig. Det var också en massa annat som jag inte ens ville tänka på.
Jag satte mig ner på en gammal stol och min blick fastnade på en liten kista som stod i ett hörn.
Den kom jag inte ihåg. Jag gick fram till den och blåste försiktigt av allt damm som samlats på den. Försiktigt öppnade jag den och när jag såg allt som låg däri mindes jag. Däri låg hela min ungdomsförälskelse samlad.
Jag tog försiktigt upp en stor vit nalle som jag och Niklas hade vunnit på tivoli en dag för nog 45 år sen. Jag hittade också ett stort inramat kort på Niklas och mig, där vi lyckligt ler mot kameran.
Jag var femton år och var så kär i killen som jag trodde att jag skulle leva med resten av mitt liv.
Jag blev ihop med Niklas när jag precis hade fyllt femton år. Jag var så lycklig att det var mig han valt. Niklas var ju en av de populäraste killarna i skolan och jag hade varit kär i honom i över ett år. I början var jag såklart blyg, men Niklas var så lätt att prata med. Han fick mig alltid att skratta. Efter ett tag var vi ett sammansvetsat par och våra vänner skojade och sa att det inte fanns någon Niklas eller någon Anna, utan bara Niklas och Anna.
Vi gjorde allt tillsammans och många sa att det inte skulle hålla, att det bara var en tonårsförälskelse, men när vi varit ihop i fem år, började min mamma undra om jag verkligen var säker på om Niklas var rätt för mig. Men det var jag, och sex år efter att vi blev ihop så gifte vi oss. Vi var mycket lyckliga och efter ett tag kom Elisabeth och Per till världen.
Åren gick och barnen blev större. I takt med att barnen blev större och jag äldre började en olustig känsla gnaga i mig.
Är Niklas verkligen rätt kille för mig?
Efter ett tag hade den första förälskelsen lagt sig och mognat till djup kärlek.
Men även om jag älskade honom var jag ändå inte riktigt säker. Kan man vara tillsammans med någon hela livet, från att man var femton år, utan att tröttna?
Jag väcktes ur mina tankar av att ytterdörren öppnades och Niklas ropade upp till mig:
- Hur går det? Är allt okej?
Jag tittade runtom i den ostädade vinden.
- Ja, allt är bra Niklas! Helt okej.
Jag tittade på fotografiet av de leende tonåringarna och log.
Det var här jag hörde hemma, hos Niklas.
Slut!
Hoppas att ni gillade den. Var ett tag sen jag skrev denna, var till en novelluppsats i skolan.
Men tycker själv att den är ganska fin.
Kan man verkligen vara ihop med någon hela livet?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Sandybell - 8 mar 07 - 07:25 |
| jätte bra =) du borde verkligen bli författare läs gärna mina och säg vad du tycker |
| Toma_ - 6 okt 06 - 02:02 |
Omggg såå braa ja tror vi kan bli vänner o berätta min historia du du göra den som enn novvel kan du nt adda mej i msn
Toma_91_hotmail.com |
Caroline89 - 30 jun 06 - 07:55- Betyg:  |
inte finns de många, men jag tror nog att man kan vara ihop hela
livet ut. Väl ? |
| footballplayer91 - 20 jun 06 - 22:58- Betyg: |
Helt otroligt !!!
Du är ju jättebra på att skriva kusinen ;)
Du kanske ska bli författare ?? |
| _Isa_ - 19 jun 06 - 04:57- Betyg: |
| brqa skrivet..^^ jo jag hoppas det.. :) |
| Amar - 19 jun 06 - 02:45- Betyg: |
Såå fiiiint.. den var verkligen fin..
och ja jag tror att man kan vara med någon hela livet
jag känner många som har vatt det.. varför inte..
bara man älskar varandra förstås ;) |
| 94olkv - 19 jun 06 - 02:17- Betyg: |
| Den var jääte fin :D |
| jojohaanna - 18 jun 06 - 22:58- Betyg: |
| Bra skrivet : ) |
