And I wondered If I could come home [m/m] DEL 2 |
Gubben tittade på mig. "Och vem är du då?!"
"Mikael." svarade jag neutralt. Han var inte tillräckligt skrämmande för mig för att jag skulle känna obehag, jag hade varit med om värre saker i mitt liv. "Jag är ny här."
"Jaså, det är du som är Mikael Andersson?" Läraren granskade mig noggrant och verkade inte nöjd med det han såg. "Ove heter jag. Du ska veta att jag inte tillåter några dumheter och eftersom du till synes har bekantat dig med Knatte, Fnatte och Tjatte här, så kommer jag ha ett extra öga på dig."
"Inga problem." sa jag i en kanske för nonchalant ton. Ove fnös och sa åt oss att sätta oss. Pelle, Pop och Markus slog sig ner längst bak i klassrummet och Pop gjorde ett tecken att jag skulle ta stolen bredvid honom, vilket jag gjorde efter några sekunder av tvekan. Jag och Pop fortsatte prata medan Pelle och Markus räknade ut tal efter tal i hopp om att slippa kvarsittningen.
"ANTON OCH MIKAEL!" halvskrek Ove framme vid tavlan. "Om ni säger ett enda ord till kan ni ta era böcker och försvinna ut härifrån. Förstått?!"
"Kalla mig Pop, har jag ju sagt!" sa Pop otåligt.
"Yes sir. Vi hörde dig klart och tydligt, magistern." svarade jag irriterat och himlade med ögonen. Jag och Ove var inte bästisar direkt, men jag kunde inte tycka om någon som dömer ut mig efter dom jag umgås med. Pop flinade brett med en lätt knuff på min axel. Det räckte tydligen för att bli utkastade.
Resten av dagen flöt på utan några större problem. Jag träffade dom flesta av mina nya lärare och försökte tvinga i mig ugnspannkaka på lunchen. Ingen av oss fyra ville att skoldagen skulle ta slut, men det gjorde den givetvis. Vi satt på golvet, lutandes mot väggen, utanför Oves klassrum och väntade. Pop reste sig upp och ställde sig framför oss med en seriös min.
"Kamrater!" sa han myndigt. Jag försökte hålla inne skrattet för att inte förstöra. Det fattades bara lite dramatisk musik och det hade varit perfekt. "Vi måste fortsätta vara starka uti det sista, annars kanske någon av oss inte kommer ut levande. Hör på noga, vi har bara varandra därinne, vi måste ta hand om varandra och inte låta oss brytas ner. Vi ska klara det här! Det kommer vara blod, svett och tårar, men det ska inte tynga ner oss. Ingen, jag upprepar INGEN, lämnas efter. Heder åt erat mod, mannar!"
Pop avslutade det hela med att slå sig lite manligt på bröstet. Vi började applådera ljudligt och Markus låtsades gråta.
"Det vackraste talet jag någonsin hört, min vän!" utbrast han och snyftade. Vi skrattade högt åt honom och bakom oss hördes en sur röst.
"Skratta medan ni kan, ni." Det var Ove som kom gående och våra leenden försvann fortare än ljusets hastighet.
"Vilken glädjedödare." viskade Pelle och resten av oss nickade instämmande.
Ove placerade ut oss i varsitt hörn i klassrummet. Jag satt på bänkraden längst bak på höger sida, i slutet av samma bänkrad satt Markus och den främsta bänkraden satt Pelle och Pop på samma sätt. Läraren stod framför hans skrivbord och glodde på oss i en halvtimme.
"Petter och Markus, ni kan gå nu." sa han och Pop mötte min blick över rummet medan dom nästan sprang ut. "Jaha, Mikael och Anton-"
"Hur många gånger måsta jag säga att jag vill bli kallad Pop?" avbröt min nya vän.
"Tyst, du är döpt till Anton och därmed är det ditt namn." sa Ove argt. "Nå, ni lär sitta här i en halvtimme till. Jag ska gå och kopiera ut papper, när jag kommer tillbaka ska ni inte ha rört er en millimeter." och med det sagt vände han på klacken och vandrade iväg.
"Du, Mikael?" sa Pop glatt. "Vi måste ge dig ett smeknamn, tycker jag."
"Seriöst?" Jag skrattade till. "Vadå, Micke eller?"
"Nä, det är för normalt. Vi vill ju inte att du ska vara mainstream heller! Du får heta.. M..Ma.. Mo.." Pop försökte verkligen komma på någonting och han såg så fundersam ut att det var komiskt.
"Ta inte i så att du spricker nu." log jag och han blåste frustrerat bort luggen ur ansiktet.
"Men kom på något du då!"
Jag ryckte med axlarna efter en stunds tänkande. Man kunde nästan se hur tankarna surrande runt i Pops huvud. "Hm, du borde kallas Mio."
"What?" Jag började garva. "Mio, min Mio.. Åh, min Mio!"
"Precis, perfekt för dig ju." och så var det med det. Han smsade mitt nya namn till Markus och Pelle innan han frågade om mitt nummer. Jag rabblade upp det och Pop la in det i sin iPhone.
"Orka ha en sån modern mobil då." sa jag och log. Själv hade jag en vanlig sony eriksson som jag fått.
"Jag är ett rikemansbarn." avslöjade Pop, han verkade nästan lite skamsen över det. "Jag hatar det. Alla tror jag är en bortskämd idiot på grund av det."
"Jag skulle aldrig gissat på att du var rikemansbarn.." började jag. ".. Om det inte var för dina björn borg-skor, dina disel-jeans och din DC-tröja."
Pop fnissade till och i förskräckelse spärrade han upp ögonen och tryckte handen mot sina läppar.
"Herregud!" utbrast han. "Vad var det där för tjejigt ljud?!"
I samma sekund meningen tog slut öppnades dörren och Ove stegade in med en bunt papper i händerna.
"Okej, grabbar. Ni verkar ha skött er under tiden jag varit borta, så ni får gå." sa Ove och såg märkligt stressad ut. Vi såg förvånat på honom, men spatserade gladligen ut därifrån. Vi var vid våra skåp när jag såg en figur sitta ihopkrypen på en bänk och jag kunde lista ut att det var Dennis. Pop tog ut sina saker, låste sitt skåp och gick fram till mig för att kika in i mitt.
"Wow, vad tomt det är." påpekade han. "Ser inte alls ut som mitt skåp!"
"Men vad konstigt!" svarade jag med fejkad förvåning. "Hur kan det vara så?"
Pop flinade och rufsade om mitt hår till min förfäran.
"Hallååå, jag har faktiskt fixat det!" protesterade jag och drog mig undan från hans hand.
"Vi ses, Mio." var Pops respons med ett smittande, glatt skratt. När han var utom synhåll vände jag mig mot Dennis och övervägde att gå dit för att hälsa.
Jag satt ju bredvid honom trots allt, tänkte jag och gick sakta fram till honom.
"Hej!" Dennis ryckte till och hans huvud for upp från hans knän.
".. Hej." Hans röst var lågmäld och blyg.
"Hur är det?" frågade jag avslappnat. Jag har aldrig haft svårt med att föra en konversation med någon, bekant som främling. Dennis granskade mig misstänksamt innan han vågade svara.
"Bra." ljög han, fortfarande väldigt tyst. Jag visste att han ljög, med hans blick jag fick imorse i minnet.
"Okej." sa jag bara. "Varför sitter du här så sent? Skolan slutade ju för minst en timme sen."
"Öh, ja-a-ag.." stammade han fram och verkade bli irriterad på sig själv. "Jag.. vän.. väntar på nån."
"Jaha, då förstår jag." Mitt hjärta brast lite för den här lilla, späda pojken. "Jag fick kvarsittning av den där idiotiska matteläraren vi har. Vad är det för sorts människa egentligen?!"
Dennis ryckte på axlarna. Jag bestämde för att fortsätta prata, till sist kanske han skulle vänja sig vid mig. "Alltså, jag bara satt där i en timme och.. satt. Jag slösade bort sextio minuter av mitt liv."
Tystnad.
"Och jag har aldrig smakat lika äcklig skolmat förr. Jag har gått på många skolor i mitt femtonåriga liv, men aldrig har det varit så dåligt."
Tystnad. Jag såg att han lyssnade.
"Dessutom är den här skolan förbannat stor, jag har redan glömt hur man kommer ut härifrån."
Ett litet leende. "Ja-jag kan visa dig ut." Dennis viskade nästan. Innan jag hann svara höjde han rösten och sa snabbt: "Om d-du vill alltså!"
"Självklart. Varför skulle jag inte vilja det?" log jag uppmuntrande och sökte ögonkontakt utan att lyckas. Dennis reste sig och jag följde hans exempel. Jag såg att han hade ett leende på läpparna och jag ville nästan hoppa på honom i en kram, så glad blev jag över det. Dennis gick fort och jag fick på gränsen till jogga för att hinna med honom. För att vara minst tjugo centimeter kortare än jag, så var hans gånghastighet dubbelt så snabbare än min. Vi var framme vid entrén på en minut kändes det som.
"Hejdå, Dennis. Vi ses imorgon!" Jag log och försvann ut.
På väg hem blev jag helt plöstligt förvånad över hur allting verkat falla på plats utan problem idag. Jag hade haft folk att vara med och kom överens med dom flesta lärarna. Detta var banbrytande.
Tack för kommentarerna på förra delen! <3
|
| Kommentarer | | Likeyoudcare - 18 jul 11 - 02:44 | | Mejla nästaaaaa! | | visselpipan12 - 27 jun 11 - 21:45 | | Meeer^^* |
|
|
|
