And I wondered If I could come home [m/m] DEL 1 |
Jag såg nervöst på min nya klass. Jaha, det var dags för nian i en annan skola, i en okänd stad.
"Okej allihopa, det här är Mikael Andersson och han ska gå här i vår klass." sa Lisa, min nya mentor. Hon var i fyrtioårsåldern, hade brunt hår och var kort som en tioåring, fast hon gav ett intryck av mjukhet och verkade riktigt snäll. Allas blickar låg på mig, själv stod jag bara där och kände mig riktigt dum och bara för att göra något höjde jag handen och kliade mig försynt i nacken. Tystnaden var tung och pinsam. Lisa harklade sig och pekade på en tom stol där jag kunde sätta mig ner, bredvid en liten kille med svart hår och stora svartsminkande gröna ögon. Han var pinnsmal och blek som ett lakan, men rätt gullig. En sån där man vill ta hand om. Jag gav ett litet leende mot honom och han försökte ge ett tillbaka, men det blev bara en rädd grimas vilket han måste känt på sig för att han tittade ner i bordet och hans lugg föll ner och dolde ansiktet. Jag kände mig lite obekväm, så jag riktade min uppmärksamhet mot Lisa istället som malde på om grammatik tills det blev rast.
Jaha, tänkte jag, nu är det dags för min första rast i den här skolan.
Precis som grabben bredvid mig väntade jag tills strömmen av elever hade tagit slut. Väl i korridoren blev jag stoppad av ett gäng killar i klassen.
"Tjenare, vad fan hette du nu igen?" gapade en fräknig, blond kille med ljusblå ögon och så mycket häng på byxorna att jag funderade på om dom inte skulle halka ner till fotknölarna vilken sekund som helst. Han såg glad ut och verkade ha en energi som både räckte till och blev över. Som ett litet barn ungefär.
"Mikael." svarade jag kort. "Själv?"
"Anton. Kalla mig Pop!" flinade Pop och räckte fram handen som jag skakade halvhjärtat med en undrande min. Hur går man från Anton till Pop? Han svarade på min tysta fråga:
"Det kommer från när jag var mindre och lyssnade på popmusik dygnet runt typ. Alla vuxna började kalla mig Pop och till slut gjorde alla det. Det har liksom bara hängt kvar."
"... Okej."
"Jag heter Markus." sa en lång kille bredvid honom och kliade sig i sitt bruna hår. "Han där heter Petter."
Han nickade i en hälsning och jag gjorde samma sak tillbaka. Jag skulle kunna påstå att han var snygg med mörkblont, rufsigt hår och ljusbruna ögon med dom längsta ögonfransar jag nånsin sett.
"Alla säger Pelle."
Jag skrattade till. "Vad är historien bakom det namnet då?"
"Jadu.." Pelle grimaserade. "Jag kunde fan inte prata normalt som liten, utan sa till alla att jag hette Pelle."
"Jaha." Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, så jag vände mig mot Markus. "Otroligt att du inte har ett smeknamn också."
"Jo, men jag kunde prata och lyssnade inte på popmusik när jag var en unge." Markus såg retsamt på dom andra och Pelle knuffade till honom och bad honom hålla käften. Jag log och tittade mig omkring. Korridoren såg ut som en vanlig skolkorridor. Rektangulär, med träbänkar längs den högra sidan, skåp på andra och grått stengolv. Jag fick syn på min bänkkamrat längst bort, ensam på en av bänkarna. Helt plötsligt lyfte han på huvudet och våra ögon möttes, men han vek genast bort blicken. Det kändes som en stöt gått igenom min kropp. Den ledsna blicken. Dom sorgsna ögonen.
"Vem är den där killen?" frågade jag och stirrade på honom. Jag var medveten om det, men jag kunde helt enkelt inte sluta.
"Vem?" Pop vände på huvudet för att kolla. "Åh. Det där är bara Dennis. Skolans största emo."
"En riktigt deprimerande syn." sköt Markus in.
Dom andra skrattade, men tystnade när dom såg min allvarliga min.
"Hörru, ska du vara en sån nu? En emoälskare?" Jag stelnade till, hörde jag verkligen rätt? Sa Pop verkligen sådär?
"Du skojar väl?" svarade jag snabbt och han skakade på huvudet. "Kom igen, han är ju också människa."
"Whatever floats your boat. Häng med nu, vi kan visa dig runt på detta helvete man kallar skola."
Jag följde efter gruppen, vi passerade förbi Dennis och jag kunde känna hans blick i ryggen. Pop förklarade med vilda gester och hög röst vart allting låg medan vi vandrade genom korridor efter korridor. Det var verkligen en mycket större skola än vad jag var van vid och jag hade ändå gått i fem stycken andra.
"Fan då!" utbrast Pelle, som hade varit ganska tyst till skillnad från hans vänner. "Lektionen har börjat." Jag höjde på ena ögonbrynet.
"Vad är det med det då?"
"Alltså, det är inte så att vi är töntiga plugghästar, men vi har matte nu och gubbjäveln ger ju en kvarsittning tills man dör ungefär!" förklarade Pop och ruskade vilt på huvudet. "Och jag kan lova dig att man fan inte vill sitta med honom efter skoltid."
Jag reflekterade på hur mycket det här gänget svor. Det var nästan svordomar i varje mening som kom ur deras munnar. Vi skyndade oss till klassrummet och där stod en medelålders man med ett argt ansiktsuttryck.
"Jaha, och vad har vi här då?" fräste han. "Dom tre blinda mössen, hittade ni inte hit igen?" Jag märkte hur killarna inte var så tuffa längre, snarare tvärtom. Den här mannen verkade skrämma dom. Pop var den enda som inte såg ut att bry sig ett dugg.
Vad tycks? Är det värt att fortsätta på den? :3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mecki - 28 jun 11 - 07:31- Betyg:  | | keep it going, tror den kan bli riktigt bra :) | | blackgirl - 27 jun 11 - 21:00- Betyg: | | Skön mattelärare xD | | visselpipan12 - 27 jun 11 - 11:33 | | Gillade den ochblev väldigt nyfiken på fortsättningen^^* | | mrSONGTHESING - 26 jun 11 - 00:00 | | Tack :> <3 | | -FarAway - 25 jun 11 - 23:27 | | Verkar bra ^^ | | Swejk - 25 jun 11 - 22:17- Betyg: | | Ofc ;3 |
|
|
|
