Tyra - del 2 |
”Nämen gud vad har hänt?!” Tyra såg hur hennes mamma kom springande mot henne. Sakta blev hon medveten om att hon låg på golvet, och att två varma händer höll om henne. Hennes pappa lutade sig över henne och strök hennes svarta hår. Först nu märkte Tyra att det inte var mörkt längre. Hon kisade mot lampan. ”Du... bara svimmade...” fick Stefan fram med orolig röst. Plötsligt kände Tyra en stark smärta i huvudet. När hon försiktigt letade med fingrarna under luggen kände hon något kladdigt på pannan. Det var det som gjorde ont. Tyra kände försiktigt på det blödande såret. Plötsligt hörde hon svaga viskningar som blev starkare och starkare. Det lät som tusen ord som försökte säga henne något samtidigt. Tyra drog snabbt bort handen. Ljudet tystnade. ”Vad blek du är!” Utbrast Irene när hon kom tillbaka med plåster och blött papper. ”h-hörde du inte...?” Fick Tyra fram. ”Hörde vaddå?”
Tankarna for runt i huvudet på henne den kvällen. Hon låg i sängen, men det var inte ens värt att försöka sova. Hon försökte gå igenom kvällen. ”strömavbrott...” Viskade hon ut i mörkret. ”Sen då...? Justdet, ljudet....” Tyra stelnade till. De tre knackningarna. Tyra svalde och ansträngde sig för att minnas bättre. ”Sedan ett skrik...” Tyra kände hur hennes hjärta började slå fortare. ”Pojken.” Tyra ryckte till av hur högt hon sa det. Tyst och försiktigt smög hon ut ur rummet. Förblindad av mörkret kände hon med fingrarna över skåpet. En svag smäll hördes när fotot välte. Tyra skulle just sträcka sig efter det när ljuset plötsligt tändes. Någon stod framför henne. Bländad av det starka ljuset kunde Tyra urskilja en figur framför henne. Tyra svalde. ”Vet du inte vad klockan är? Varför är du uppe? Vad håller du på med egentligen?” Frågorna svämmade över henne likt en flodvåg. När Tyra sakta öppnade ögonen såg hon hennes mamma komma gående mot henne. ”Vem är han på bilden?” Tyra pekade på bilden. ”Åh.” Irene följde henne till sängen med fotot i handen. ”det här...” Tyra hörde hur Irene svalde innan hon fortsatte: ”det här är Kevin, du kanske minns honom, men du var ju så liten då...” Återigen fick Tyra den känslan av att hon kände igen honom. ”han...” Plötsligt, som från ingenstans, syntes nu en tår i Irenes ansikte. ”...var din bror.” Tyra ryckte till. Dels för att hon aldrig hade haft en bror. Dels för hur Irene hade sagt det. ”Han var din bror...” Tänkte hon. Var? ”En kväll, ” fortsatte Irene, ”hittade jag en lapp på köksbordet.” Tyra hade en stark känsla av att hon inte ville höra resten, och det Irene sa sedan fick henne att bekräfta den känslan. ”Han tog självmord.”
Återigen började viskningarna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Carrre - 23 jun 11 - 22:05 | "annars stämmer jag honom" XD
haha, och jodå han har en anledning... (en bra en)...
men att hon kan se spöken? - nja, inte riktigt du... ;P | Vargar - 23 jun 11 - 21:36- Betyg:  | *pust*
hhmm jag tror jag fattar nu, kan Tyra se spöken? vet du jag hat också skrivit en novell om en tjej som kan se spöken, men det var länge sedan (kanske ska lägga upp den?)
ååå jag vill ha en fortsättning!!! snälla lägg in nästa del ikväll!! snälla!!
jag tror jag har blivit beroende(och kanske galen) hihihihihihhiihihihhi men hur kan man inte bli beroende??? den är bra!!!!!!! å måste lugna ner mej!! men kan inte, hihihihhhihiihihi!!!!
JAG ÄLSKAR DEN HÄR NOVELLEN!!!!!!
även fast jag bara läst två delar!!!
men gud va sorgligt!! stakars han!! men varför tog han själv mord?? han MÅSTE ha en andledning!! anars stämmer jag honom!!!!
Skriv på <3 |
|
|
|
