Ge mig allt och lite till DEL 5 [ Steffany ] |
Efter att jag träffat Steffany så blev skolan plötsligt lite roligare. Jag såg fram emot att det skulle bli rast eller lunch, så att vi kunde träffas och smygröka och prata. Det var Steffany som stod för det mesta av snacket. Hon talade om för mig hur killar i våran ålder var, och att det alltid var bättre att gå ut med äldre killar, eftersom att de i vår ålder inte hade mognat lika mycket som oss ännu. Den äldsta kille hon hade gått ut med hade varit 25 år. Jag tyckte det lät helt galet, jag förstod att hon såg det på mig, då hon skrattade åt mitt förvånade uttryck. Det tog emot att erkänna för henne att jag faktiskt inte hade haft någon kille, och att jag inte visste särskilt mycket om dem överhuvudtaget. Hon sa att hon tyckte det var bra, och att hon skulle lära mig allt man behövde veta innan jag fick en. Hon talade även mycket om hur konstig världen var. Hon hade rest en del, till Iran(hennes hemland) och hon berättade om att man bar en slöja över sitt hår där, för att man inte skulle blotta sitt hår. " Det är endast ens man som får se ens hud och hår. Är man bland folk så måste man skyla sig med mycket kläder och en sjal runt huvudet. Hur jävla dumt är inte det?"
Steffany bar inte täckande kläder i skolan. Hon hade på sig tajta och små kläder i starka färger som kompementerade hennes kurvor. Hennes hår var inte heller i någon sjal, utan hennes stora glänsande lockar blottades inför alla. När jag nämnde detta så blev hon först arg och sa att hon hade en fri vilja och att inte en enda jävel skulle kunna kränka hennes frihet. Efter en stund så lugnade hon ner sig och ursäktade sig för att hon hade skrikit åt mig. Hon berättade att hon visste allt för väl att hon inte följde reglerna. Det var svårt att glömma när hon blev slagen hemma varje dag för att hon inte gjorde som man förväntade av henne.
Trots att jag hade Steffany så var lektionerna i skolan lika krävande som förut. De blonda tjejerna hade visst inte lärt sig sin läxa, utan fortsatte kommentera mitt utseende dag in och dag ut. Jag bet självklart tillbaka, men det verkade inte riktigt hjälpa. Hur gärna jag än ville skita i vad de idioterna sa, så hade de faktiskt rätt. Jag hade visserligen lyckats gå ner i vikt och fått en mycket smal kropp, men kläderna var lika fula som innan, och håret lika tråkigt. Även Steffany hade talat om detta för mig, dock på ett sätt som visade att hon sa det för att hon brydde sig om mig. Hon sa att hon skulle fixa det åt mig. Jag förstod inte vad hon menade, men litade på henne ändå. Dagen efter kom hon med en hög helt nya kläder i storlek 32 till mig i en stor kasse. Min haka föll ner när hon gav kassen till mig och sa att de var mina. Jag rotade försiktigt i påsen och såg massor av fina kläder med prislapparna kvar på och kunde inte för mitt liv förstå hur hon hade råd med detta.
- Jag.. Jag kan inte ta emot det här, sa jag och räckte tillbaka påsen.
- Hahaha, du kan vara lugn. Det har inte kostat mig en spänn, sa Steffany och log mot mig.
- Jag förstår inte.. Det är jätte många saker. Det måste ha kostat jätte mycket ju. Steffany.. Vad menar du?, sa jag och min blick vandrade mellan påsen och Steffanys leende.
- Äh! Jag tog det helt enkelt. De där små storlekarna har aldrig larm på sig. Det är helt enkelt tur att du är så smal. Ingen märker något. Varsågod!, sa hon och tittade glatt på mig.
Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag hade alltid varit fattig, men aldrig ansett mig vara så fattig att jag skulle behöva stjäla. Det var fel. Jag var ingen tjuv! Men sedan tittade jag ner i påsen och såg en röd topp i silke med spets vid kragen. Den var så fin. Till och med jag hade kunnat vara fin i en sådan topp.
- Säger man inte tack eller?, sa Steffany och försökte få ögonkontakt.
Nej, jag var ingen tjuv. Men det var ju inte jag som hade stjält så det gills inte. Det gör det väl inte?
- Tack.. Tack så jätte mycket, sa jag och log mot Steffany samtidigt som jag tog upp den röda toppen och drog tyget mot min kind. Silkeslen.
Steffany var en tjuv, men det gjorde inget. För hon var ju min vän. Men hur mycket kan man låta en vän göra innan man avslutar vänskapen. Trots att det är ens enda vän. Jag skulle komma att lära att det faktum att Steffany stjäl endast var en liten del av hennes mörka sida. Och snart började jag tvivla på att priset verkligen inte var för högt för att betala.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Eme_96 - 19 jun 11 - 23:29- Betyg:  | | riktigt bra! du får gärna mejla när nästa kommer! :) |
|
|
|
