Framåt är bakåt och bakåt är fel. [Sista delen] |
Han låg kvar i soffan, sov fortfarande. Hon hade klätt på sig och stod nu i andra sidan av rummet och tittade på honom. Efter nattens oväder sken solen in genom persiennerna och skapade ett vackert mönster över Eriks bara kropp. Hon kände sig både vettskrämd och fullkomligt överlycklig. Där låg han, hennes stora kärlek, i hennes begagnade soffa vid namn Klippan. Hon vågade knappt andas av rädsla att han skulle vakna, inse var han var och ångra sig. Hon ville fånga det här ögonblicket i en liten glasburk och spara det för alltid. Innerst inne hoppades hon på att hon inte skulle behöva spara det, utan få uppleva det igen och återigen. På en enda kväll, eller snarare natt, hade allt vänts upp och ner. Nu var allt rättvänt igen. Erik hade cyklat rakt in i planen igen. Trots att hon inte ville det så hade hon börjat räkna med honom i sitt liv igen. Förmodligen var det dumt av henne, men hon kunde inte tro något annat än att nattens händelse betydde något. Han skulle aldrig ha kysst henne om han inte hade känslor för henne. Erik var ingen sådan person, ingen person som slösade tid på sådant som saknade mening.
Plötsligt hörde hon ett svagt vibrerande ljud från mobilen i Eriks byxor och skyndade sig snabbt dit för att ta upp den och stänga av den. Hon ville inte att han skulle vakna. ”Miranda <3” stod det på displayen och hennes hjärta frös till. Hjärtat efter namnet kunde bara betyda en enda sak och det var att Miranda var Eriks flickvän. Julia klickade bort samtalet och la försiktigt ner mobilen på soffbordet. Erik hade alltså varit otrogen mot sin flickvän inatt och Julia själv var medskyldig. Illamåendet steg upp från maggropen och hon rusade in på toan, men lyckades dock inte få upp något då hennes mage var tom. Hur i hela friden kunde han bedra sin flickvän? Plötsligt kände hon sig inte lika glad över att ha honom där längre. Plötsligt kände hon avsmak och ångest. Hon sjönk ihop bredvid toalettstolen och la huvudet i händerna. Fy fan vad allt skulle vara komplicerat!
Han öppnade sakta ögonen och det tog en liten stund innan han kom på var han befann sig. Julia syntes inte till och han tog snabbt på sig sina kläder. Han hade en konstig smak i munnen och var törstig. Han visste inte om han borde känna ånger över natten eller om han var tillfreds med vad som hade skett. Han visste bara att han fortfarande kände något för Julia, samtidigt som han inte ville vara någon annanstans just nu än bredvid Miranda. Åh, herregud! Miranda! Han plockade snabbt upp mobilen från bordet, som han inte kunde minnas att han la den på, för att skicka iväg något slags förklarande SMS om tidig simträning. Han såg att hon hade ringt och bet sig hårt i läppen då det kom till hans insikt att han faktiskt varit otrogen mot sin flickvän. ”Helvete! Vad har jag gjort?!”, väste han och slog sig själv hårt på benet.
Hon mötte hans förstörda blick då hon kom ut från toaletten. Han satt ihopsjunken i soffan med mobilen i handen. All ilska och avsmak hon just känt mot honom försvann då hon såg hur ångesten grävde stora svarta hål i hans ögon. Hon gick och satte sig bredvid honom, han andades häftigt och hon höll försiktigt om honom. ”Fy, vilket svin jag är”, viskade han uppgivet. ”Jag har varit otrogen”, sa han och hon nickade. ”Jag vet”, svarade hon, ”med mig”. Han såg på henne med ursäktande blick. ”Jag vet bara inte”, förklarade han och fingrade på mobilen. ”Jag tycker verkligen om Miranda, men igår, inatt, nu… Jag har aldrig känt mig så driven och upprymd”. Han skakade på huvudet och slog ner blicken i golvet. Var det en släng av gamla känslor eller hade faktiskt nya känslor för Julia grott sig fast i hans hjärta?
”Jag ska inte ljuga”, sa hon. ”Jag har inte kommit över dig, jag älskar dig fortfarande och när du skrev till mig igår så trodde jag att mitt hjärta skulle slå sönder bröstkorgen”. Han såg på henne, tog hennes hand och tryckte den lite lätt. ”Jag är hemskt ledsen, Julia. Jag har förmodligen förvirrat dig något så oerhört genom att komma inrusandes i ditt liv helt plötsligt igen. Om inte annat har jag lyckats förvirra mig själv. Jag tycker verkligen om dig, det gör jag, det har jag nog alltid gjort. Det som skrämde mig var alla våra, eller snarare dina, framtidsplaner. Alla namnförslag och bilder på bröllopsklänningar gav mig kalla kårar. Jag ville inte planera för flera år framåt, jag ville leva i nuet, vara tillsammans med dig i nuet”. Tårar började rulla nerför hans kinder och hon la sitt huvud mot hans axel. ”Jag kan ändra på mig, jag lovar. Vi kan leva i nuet tillsammans. Vi kan börja om”, sa hon med svag röst och tårarna började samlas i ögonvrån på henne också. ”Jag vet inte hur man gör det, Julia”, sa han. ”Gör vadå?”, undrade hon. ”Börjar om.”
En timme senare såg hon honom gå sakta nerför trapporna där hon stod i dörröppningen. Tårarna rann nerför kinderna och hon skakade i hela kroppen. Efter ett långt och djupt samtal och en lika lång och djup tystnad hade han återigen krossat hennes hjärta. Han hade kommit fram till att det han kände för henne nog inte var kärlek trots allt och han var hemskt ledsen över det som hade hänt. Han ville väldigt gärna vara vänner i fortsättningen, om det gick bra, men han såg gärna att de kanske inte pratade med varandra på ett tag. Han behövde tydligen tänka igenom vissa saker, lära känna sig själv lite bättre efter det här. Hon stampade hårt i golvet så att det ekade i hela trapphuset. Det var inte rättvist! Det var inte rättvist att samma kille skulle få ta hennes hjärta och stampa sönder det två gånger. Med både sorg och en gnutta hat i bröstkorgen bestämde hon sig för att aldrig mer låta sig själv falla för en annan människa. Aldrig mer skulle hon utsätta sig själv för det här och hur mycket hon än älskade Erik så skulle hon aldrig prata med honom igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | hush - 1 jul 11 - 21:41 | Jag gillar faktiskt hur "slutet" blev. Om de hade fått varandra och allt blivit lyckligt hade det bara känts som en historia i mängden. Nu stack den ut lite, på ett positivt sätt. Jag gillar det.
Men om jag ska vara lite kritisk också så tänkte jag bara säga att det skulle vara lättare att läsa med mer radbyten i dialogen. Ibland blev jag lite förvirrad av vem som sa vad. | LisaHoglund - 19 jun 11 - 04:17- Betyg:  | | Åh, vilken gripande kärlekshistoria... hade dock velat att Erik valde Julia ;) Men den var jättebra, både bra språk och intressant handling! :) |
|
|
|
