Ett hjärta delat i tusen bitar (del 1) |
Ett hjärta delat i tusen bitar (del 1)
Mörkret faller över mig även denna torsdagskväll, tårarna pärlas svidande längs mina kinder.
Dörren till mitt rum är låst och sängen står bäddad och klar. Mamma sover därinne, i rummet
längst till höger tillsammans med min pappa Erik och min lillebror Sam som är fyra år.
Jag lägger mig i sängen och låter natten föra mig in i en orolig, drömrik sömn.
Väckarklockan ringer, den ger sig inte förrän jag kastar mig ur sängen och trycker
på knappen. Jag testar flera kläder, men inga tycks sitta bra. Dom ena par jeansen
är för tighta, dom andra för slappa. Jag väljer ett par svarta tights istället och
en åtsittande babyrosa tröja där brösten framhävs. Inte för att jag har några,
men jag gör så gott jag kan för att få det att se ut som det.
Frukosten står på bordet när jag kommer ner, men det finns ingenting som lockar
mig att äta. Måste tänka på formen.
Mamma läser tidningen och jag undrar om hon ska fråga varför jag inte äter
någon frukost. Det har hon gjort ett antal gånger, men gav nog upp hoppet
efter ett tag. Pappa är påväg till dagiset med Sam när jag hoppar upp på cykeln
och ger mig av.
Ett sorl går genom koridoren när jag kommer in, blickarna riktas mot mig.
Jag försöker sträcka på ryggen, se lite självsäkrare ut än vanligt.
Jeansen känns konstiga och jag inser nu att tröjan jag tagit på mig
inte alls var fin. Lina och Rosanna kommer fram till mig och studerar
mig från top till tå, jag känner klumpen växa.
- Snygg outfit Sofia! säger hon med ett finurligt leende.
- Tack.. svarar jag osäkert och undrar om hon var ironisk eller
om hon faktiskt menade det.
Vi går in på lektionen och Birgitta ger oss en rad uppgifter att
arbeta med.
Sidorna försvinner när Elle dyker upp i mina tankar. Han som fanns där för mig
innan jag lärde känna Lina, Rosanna, Olivia och alla andra som får mig att tvivla.
Elle som försiktig la handen över min, flätade våra fingar och höll armen
omkring mina axlar då vi satt framför en öppen brinnande eld.
Han höll det jag då kallade hoppet uppe, Elle fick mig att tro att jag var älskad,
men som alla andra försvann han oxå. Det var då jag lärde känna
Lina och Rosanna, som tog mig till ett annat liv. En annan värld.
Där rökning, alkohol och droger var det som stod på kartan. De ledde
mig in i ett kaos, i polisförhör, misshandel och drogmissbruket.
Jag var bara fjorton år när allting började, vi kan kalla det förstörelsen
av mitt liv. Men jag var för dum för att förstå då. Nu är jag fast och
kvar i skiten. Fammlar i mörkret, söker vägen till ljuset men mörkret drar
mig tillbaka.
Ska jag fortsätta?
|
| Kommentarer | | emo_95 - 16 jun 11 - 02:19 | | super bra ♥ | | XTokigITokioX - 15 jun 11 - 23:40 | | Jätte bra! Tycker verkligen att du ska fortsätta :D |
|
|
|
