Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Tillslut blev du min! del 5

Jag läste igenom alla delar idag och jag såg att jag har blandat nu och dåtid i texten! Så jag börjar med att be om ursäkt för det! Hoppas ni gillar den här delen! Läs nu! :D

Del 5:

Panikslaget satte jag mig upp och slog till mobilen. Alarmet tjöt för fullt och det var inte den låten jag valt.
- DOUGLAS!!! Skrek jag.
Det var nog tur att mamma och pappa redan åkt till jobbet för annars skulle de ha slagit ihjäl mig.
- Vafan är det! Hörde jag en trött, mörk röst från hallen.
- Du ska fan dö! Skrek jag och satte mig upp.
Snabbt klädde jag på mig mjukiskläder, satte upp håret och sprang ut. Douglas satt i köket vid bordet och åt frukost. Jag såg att han inte visste att jag var där så jag smög upp bakom honom och tryckte pekfingrarna i sidorna på honom. Jag visste hur kittlig han var. När jag gjorde det ryckte han till och sedan slet han tag i mina armar. Jag skrek till och han reste sig upp. Fortfarande med ett fast grepp i mina handleder. Jag stod bakom honom men han vände sig om och bytte grepp så vi stod mitt emot varandra. Sedan tog han tag med ena handen om båda mina händer och började kittla mig. Jag var helt försvarslös. Det ända jag kunde göra var att skratta.
- DOUGLAS!!! Skrattade jag och försökte ta mig lös.
Tillslut släppte han mig.
- Varför gjorde du så? Frågade jag.
- För att du kittlade mig! Svarade han.
- Du har ju ändrat mitt alarm!
- Just fan! Haha ja det har jag! Sa han.
Vid det här laget låg jag på golvet så jag reste mig och gick till kylskåpet för att ta fram det jag behövde till frukosten. Det mesta stod redan på bordet så det var bara att ta för sig. Jag åt fil och flingor. Sedan skyndade jag bort mot badrummet före Douglas. Jag gjorde mig i ordning. Det fick bli uppsatt hår. Sminket blev det vanliga, ytterst lite puder, mascara, lite kajal och lite, lite läppglans. Jag låste upp och blev som vanligt inknuffad i dörrkarmen av Douglas. Jag kollade klockan och såg att jag bara hade en kvart på mig så jag skyndade in till mitt rum för att byta kläder.

Efter ett antal klädbyten blev det i alla fall svarta strumpbyxor, ett par ganska höga jeansshorts, ett vitt linne lite instoppat i shortsen där fram och en grå kofta utanpå. Det fick duga. Jag skyndade mig ut i hallen, slet på mig mina svarta, låga tygskor och jackan. Jag var redan några minuter för sen på grund av alla mina klädbyten. Snart var jag framme vid skolan. På skolgården var det fullt med ungar. Snart var jag inne i skolbyggnaden. Jag hängde jackan i skåpet och gick sedan till Tina. Hon satt såklart och pratade med Sebastian och resten av det gänget. Det var Linus som såg mig först. Hela han log.
- Hej Tess! Sa han.
- Hej! Sa jag och satte mig.
Först då såg Tina att jag kom:
- Gud förlåt, jag såg dig inte! Hej!
Precis som vanligt skrek hon när jag kom.
- Hej! Sa jag.
Alla satt och pratade. Linus med mig, Tina med Sebastian och Johan med Mikaela. Clara satt mest tyst för sig själv och sa något ibland till Johan eller Mikaela.

Dagen rullade på som vanligt och det var lunch. Vi gick och satte oss. På något sätt var det som att jag och Tina tillhörde det där gänget nu. Bara sådär.
- Så vad ska ni göra efter skolan? Frågade Tina.
Frågan var mest riktad mot Sebastian men det pirrade till i mig. Jag hade inte sagt något om att jag skulle vara med Linus efter skolan.
- Det är fotbollsträning! Sa Johan.
Vad jag visste spelade Linus fotboll. Jag kollade förvånat på honom men han log bara. Han hade offrat en fotbollsträning för att träffa mig. Återigen fick jag känslan av att det bara var ett skämt. Inte skulle han väl missa fotbollen för mig? Eller?
- Åh, ska du dit? Frågade Tina Sebastian.
- Jag tror det, kolla i alla fall!
- Kom igen nu Sebbe, du kan ju spela fotboll! Klart du ska vara med! Sa Johan och slog Sebastian löst på axeln.
Sebastian ryckte på axlarna och fortsatte äta. Det gjorde alla andra också.
- Alltså fy fan vad maten är äcklig här! Utbrast Mikaela plötsligt.
Hon satt och petade i ett av de få salladsbladen hon hade på tallriken.
- Du har ju fan inte ens smakat maten! Klart det blir äckligt om du enbart äter torr kaninmat! Sa Johan då.
Han fick en sur blick tillbaka och sedan reste sig Mikaela på sig, tog sin bricka och började gå.
- Men va fan! Du behöver ju inte bli sur! Mikaela, kom tillbaka! Det lät som om Johan fick lite panik.
För att gå bort med brickan och tallriken var Mikaela tvungen att gå förbi sidan jag satt på så jag såg hur hon log. Hon njöt över hur Johan fick dåligt samvete. Johan som satt på andra sidan såg inte hennes ansikte, bara håret på henne. Clara reste också på sig och gick.
- Hon har ett jävla humör va!? Sa Linus.
Johan mumlade något till svar och reste sig han med. Snart var även han borta och kvar var jag, Tina, Sebastian och Linus.
- Du Sebastian, sa Tina lite försiktigt.
Han nickade till svar så Tina fortsatte:
- Om du ska till fotbollen, kan inte jag få följa med? Har liksom inget att göra efter skolan!
Hon tittade på mig som för att försäkra mig om att hon inte menade något illa med det. Själv kände jag mig ganska lättad. Om hon hade frågat mig om vi kunde göra något hade det blivit knäppt för jag hade ju inte sagt något om Linus. Då skulle hon bli sur för det i stället.
- Kan du väl! Sa Sebastian och såg inte speciellt brydd ut.
Jag log lite. Det var ganska komiskt. Tina försökte verkligen sitt yttersta, det visste jag. Sebastian däremot såg inte speciellt intresserad ut. Antingen var det väl något knep eller så var han verkligen inte intresserad.
- Kan vi inte gå ut? Det är så förbannat varmt! Sa Linus.
Ingen svarade utan alla reste sig bara upp. Vi gick bort med våra tallrikar och gick ut. Där ute satte vi oss mot skolväggen. Solen sken och det var inte ett moln på himlen.

Tillslut var vi på väg till den sista lektionen för dagen. Det var svenska. Johan och Mikaela var tillbaka. Även Clara.
- Så, vi har inte så mycket kvar att göra inom det här ämnet så om ni inte har något ni inte gjort klart får ni sluta! Sa vår lärare Lena.
Så fort hon avslutat meningen stod alla upp. Det var bara Filip och Louise som fortfarande satt ner. De två hade nog aldrig slutat tidigare i hela sina liv.
- Hej då på er! Avslutade Lena lektionen och alla stormade ut ur klassrummet.
Vid min sida gick Tina, för första gången på hela dagen var hon inte i närheten av Sebastian så jag passade på:
- Jo, det är en sak jag inte har berättat! Sa jag.
Innan jag hann fortsätta kom Linus fram till oss.
- Hej! Sa han.
- Hej! Svarade jag och Tina samtidigt.
- Alltså jag måste gå på toa! Utbrast plötsligt Tina.
Jag och Linus kollade lite förvånat på henne.
- Kan inte du följa med? Frågade hon och tittade på mig.
Jag bara ryckte på axlarna och följde med. Vi gick bort mot toaletterna men Tina gick inte på toa.
- Så, vad är det du inte har sagt? Frågade hon.
- Jo, igår kväll när jag kom hem från dig fick jag ett sms. Det var från Linus! Han undrade om jag ville hitta på något efter skolan idag! Sa jag.
- What?
- Ja och jag svarade ja, så nu ska jag träffa honom någon stans! Sa jag.
Tina bara stirrade på mig med halvöppen mun.
- Wow! Varför har du inte sagt något förrän nu? Frågade hon.
- Kanske för att vi inte har varit ensamma förrän nu! Svarade jag.
Hon ryckte på axlarna.
- Okej då, kom nu! Sa hon och vi lämnade toaletterna.
Vi fortsatte till våra skåp. Jag höll fortfarande i svenska böckerna så jag slängde in dem i skåpet, tog min jacka och stängde dörren. Jag tog fram mobilen för att se om jag hade fått något sms. Där fanns det ett från Linus.
”Ses vi vid stenen bakom skolan?” stod det.
Jag svarade inte utan började gå dit i stället. Mycket riktigt så stod han där. Han stod lutad mot stenen och hade ryggen mot mig. Jag fick en impuls att göra precis som jag gjort på Douglas där hemma. Smyga fram och sticka fingrarna i sidorna på honom. Jag gjorde det. Linus flög rakt upp och vände sig om. När han såg att jag stod där log han.
- Måste du skrämmas? Frågade han.
- Ja! Svarade jag.
- Så, vad vill du göra? Frågade han.
Jag tänkte efter lite innan jag svarade.
- Äta glass! Sa jag.
Vi bestämde att vi skulle gå ner till stan och köpa mjukglass.

------------------------
Kommentera ! :D
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5)
Ensam4-ever - 18 jun 11 - 21:46
bra! Maila nästa! :D
mizzkitty - 13 jun 11 - 15:07- Betyg:
Väldigt bra del, värd att fortsättas på =)
Sabbe_sabbe - 13 jun 11 - 13:14
super, mejla!:)
LetMeJump - 13 jun 11 - 02:21- Betyg:
mega bra, mejla nästa :)
emo_95 - 12 jun 11 - 23:09
super bra... maila nästa :)
MagicLove - 12 jun 11 - 22:17
Det är trevlig läsning =)

Skriven av
Eme_96
12 jun 11 - 22:00
(Har blivit läst 105 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord