förbjuden kärlek. del.3 |
Alice vaknade av att Elsa petade henne försiktigt i sidan och strök undan en slinga hår ur hennes ansikte.
” Alice, du måste vakna nu..” mumlade hon och fäste blicken på Alice armar. När Alice slog upp ögonen och märkte vart Elsas blick var fäst, drog hon fort in armarna under täckte och vred på sig.
”Flicka, vad har du gjort med dina armar?!” Elsa slet våldsamt ut Alice armar under täcket och stirrade skräckslaget på dom. De var svullna och en aning lilablåa, ett ytligt rivsår syntes här och där, men det var tydligen en stor grej för henne.
Alice undvek hennes fråga och såg ut igenom fönstret. Elsa skakade om henne och drog in henne i sina armar, kramade om henne och strök henne tröstande över ryggen.
”Vem har gjort såhär emot dig, Alice lilla?” Frågade hon mjukt och satte sig bredvid henne i sängen, Alice satt i bara underkläder och ett vitt linne och bet osäkert på naglarna.
” En soldat..” fick hon tillslut ur sig och tårarna hade återigen, tyst, börjat forsa. Hennes tunna kropp intill Elsas lite mulligare, kändes plötsligt väldigt hemtrevlig och tryggt, det fick henne att släppa lite på känslorna och hon dök ner i Elsas knä. Alice kropp skakade av tårarna och efter ett tag hade hon lugnat ner sig såpass mycket att hon kunde berätta vad som hade hänt.
Elsa stormade in i matan och ställde sig på ett bord mitt i matsalen, hon struntade blankt i blickarna alla gav henne.
” VEM AV ER ÄR SVINET SOM KALLAS KRÜGER?!” gormade hon och såg sig omkring bland klumpen av hungriga, morgontrötta män. Krüger tvekade en aning innan han ställde sig upp.
” Jag är Krüger, Frans Krüger, miss. ” Han log äckligt och tog av sig hatten.
Elsa andades hårt och högt, hon hoppade ner ifrån bordet och gick argt fram till den långa mannen. Hon slog honom med knytnäven i ansiktet och spottade sen av ren ilska i golvet.
” Du låter det stackars flickebarnet vara, ditt svin!” spottade hon ur sig innan hon stormade ut igen, med förvånade blickar efter sig. Mest förvånad var nog ändå Hans.
Nästa dag.
Hela dagen hade Elsa, Ellen, Alice och Humlan,som hon kallades, ledigt. Dom bestämde sig för att gå till en sjö mitt i skogen för ett dopp. Dom sjöng och dansade igenom solens strålar, enda ner till sjön, där kläderna fort som tusan åkte av och dom näck kastade sig i sjön. Alice såg tvekandes på. Hon satt i bara underkläder på en sten och bet förtvivlat på sin nagel.
”Borde vi vekrligen..tänk om någon kommer?”hon bet sig i läppen och såg suktandes på vågorna och kvinnorna som simmade runt och njöt. Det var så varmt att hon efter max 5 minuter, kastade av sig kläderna och dök i hon med. Hon kände vattnets kyla emot sin kokande kropp och huden knottrade sig sådär mysigt längs hennes armar och ben. Håret lockade sig ännu mer utav vattnet och kvinnorna fortsatte sjunga. Ingen av dom märkte mannen bakom trädet.
Alice simmade runt och lyssnade på när de äldre pratade på om hur deras barndom varit, om vilka pojkar dom varit förtjusta i och när dom alla hade fått sin första kyss. Alice stannade upp i två sekunder och såg blygt på dom.
” Hur kändes det..?” frågade hon och riktade blicken emot Humlan som var i full sjå med att berätta om pojken som snodde hennes första kyss.Hon log vänligt emot Alice och simmade närmare.
” Det kändes som om att jag plötsligt fick vingar, och vi försvann upp i himlen, där ingen kunde se, höra eller störa oss. Det kändes som om att flera granater exploderade utav lycka i min mage och jag kom inte ner på jorden än förrän kanske en vecka efteråt!” fnissade hon generat och hennes ansikte hade plötsligt ändrat färg ifrån det vanliga blekvita, till en ljusrosa nyans.
” Men sånt ska du hålla dig borta ifrån, flicka lilla!” uppmanade gamla Ellen högt och allvarligt, men ändå med vänlighet i blicken. Alla dessa kvinnor ville bara Alice väl och det var hon väl medveten om.
När kvällen smög fram satt Alice lugnt framför brasan dom tänt vid sjön, kvinnorna pratade fortfarande, dock inte lika vilt som förr, och hon kunde se hur deras ögon bara blev mattare och mattare.
” Vi kanske borde dra oss tillbaka..?” frågade hon försiktigt och de alla damerna instämde med ett par hummanden och nickanden. Det dög gott och väl som svar för Alice, hon reste sig, plockade ihop filtarna och lade ner dem i korgen hon tagit med dem i. Humlan och gamla Ellen hjälptes åt att släcka brasan, som dog i ett pys med rök som steg upp till himlen. Det var vackert att se på och fångade uppmärksamheten ifrån Alice för några sekunder.
Ingen utav dom hade fortfarande märkt mannen i buskarna, som intensivt betraktade Alice varenda rörelse. Väntade på rätt tillfälle för att sätta klorna i sitt byte. Hon hade inte förändrats, inte ett dugg. Hans blick for upp längs hennes armar, emot hennes bröstkorg och ner. Ett brett flin spred sig över hans läppar och de kolsvarta ögon glänste till. Hans märke satt kvar. Föralltid.
Nästa morgon vaknade Alice upp utav sig själv, hon såg sig omkring i den tomma salen och raskade på stegen emot dörren. Hon öppnade den och såg ut, ingen utav personalen syntes till.
” åhnej..”mumlade hon stressat för sig själv när tanken slog henne. Hon hade försovit sig.
Fort drog hon på sig sin uniform och stapplade ut ur sovkammaren, medans hon fortfarande höll på att slå upp håret i en hård knut. Stegen ledde henne emot lasarettet, hon hade fortfarande inte sett någon utav de äldre. Inte Elsa heller för den delen. När hon kom in chockades hon utav vad hon fick se. Röd sörja droppade ifrån taket, runt omkring henne låg lik, män och kvinnor hon nyligen träffat. Alice höll sig förfärat för munnen och kunde knappt andas utav stanken som överrumplade henne något grovt. Något lockade in henne längre in i sjukan, långsamt smög hon förbi de döda, fortfarande med handen hårt knuten över munnen.
”ELSA!” skrek Alice och ökade takten när hon såg en gestalt framför sig som påminde henne om Elsa. Blod droppade längs kvinnans händer och hennes hy var lika blek som den första decembersnön.
”Elsa..?” mumlade hon osäkert när hon kommit så nära att hon nästan kunde röra vid kvinnan om hon sträckte fram handen. Det mörka håret gjorde Alice tvärsäker på vem det var som stod framför henne, och orädd ryckte hon i Elsas axel. Men när kvinnan vände sig om, skrek hon till av förskräckelse. Hon var inte längre på lasarettet och de bekanta kolsvarta ögonen som ständigt jagat henne granskade henne nu noga. Doften utav hö spred sig runt henne och hon befann sig återigen på loftet i stallet, med hans händer runt sin taninga lilla kropp. Förtvivlad försökte hon hjälpa den lilla flickan ifrån mannen som så brutalt sexuellt ofredade henne, men hennes fingrar gick igenom mannens rygg, som om att hon inte existerade. Det blonda håret på den lilla flickans huvud, klibbade sig längs hennes våta kinder och dockan höll hon i ett krampaktigt tag.
”Jag kan inte hjälpa dig!” Skrek Alice av förfäran och försökte slå bort honom. Hennes små nävar gled lätt igenom hans muskulösa kropp.
”Hjälp mig..”bad flickan, rösten var så bekant, man hörde smärtan klinga i den lilles, ljusa röst. Rädslan speglade sig i flickans ögon, Alice föll och var helt plötsligt inte endast åskådaren längre. Hon stod och såg på när hon själv blev våldtagen.
”NEEEEEEEEEEEEEEJ!” vrålade Alice och satte sig kallsvettig upp. Elsa stod bredvid med en olycklig blick och en trasa i handen.
” Hur mår du, flicka lilla?” frågade hon oroligt och greppade tag om en utav Alices smala händer.
Alice förmådde sig inte att svara, munnen var torr och halsen gjorde ont.
”Du har haft feber i två dagar nu..åh det var så dumt av mig att låta dig bada i sjön..” sa Elsa olyckligt och såg upp på henne med hundvalpsögon, dom var blanka och en aning rödgråtna.
”Det är mitt fel att du blev sjuk..” fortsatte Elsa tyst och strök Alice över kinden. Alice log matt emot Elsa och lekte lite med sitt finger i hennes hår, för att visa att hon inte brydde sig. Det var egentligen inte alls Elsas fel. Alice var inte en liten unge längre och gjorde sina egna val. Dock hade drömmen lagt sig som en tegelsten över hennes bröst och hon kunde inte hjälpa att tänka på varför dessa mardrömmar ständigt drabbade just henne.
förlåt för kort del. men hade inte mycket mer att skriva än såhär för tillfället, har lite planer om vad som ska hända i nästa kapitel.
kommentera gärna!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Zahara96 - 4 jul 11 - 22:39- Betyg:  | | Riktigt bra handling och du skriver helt fantastiskt!! | Eme_96 - 12 jun 11 - 14:34- Betyg:  | | har läst alla tre delar nu! den verkar riktigt bra! Börjar förstå handlingen lite nu!:) Mejla gärna när nästa är ute! :D | | Alli_ - 10 jun 11 - 15:42 | braa:)
mejla gärna nästa! | | Mizz_andersson - 10 jun 11 - 11:54 | En bra del. Tycker inte den var så kort. Kunde ha varit lite längre.
Men miggjorde det inget. Kändes ganska lagomt. =) Maila nästa del! |
|
|
|
