förbjuden kärlek. del.2 |
Alice höll hårt i sin väska när hon och klumpen av kvinnor forslades av fartyget. Hon såg sig med stora ögon omkring bland ”fältet” där det förr säkert funnits träd, hus och ja..liv. Nu var det nästan helt dött förutom en och en annan militär som sprang hit och dit med tunga gevär i händerna. Baracker var slarvigt uppställda, bland flera tält i skogsbrynet, och en bra bit in i skogen låg det enorma lasarettet. Förfärliga skrik av smärta hördes på långt håll, men ALice bet ihop och fortsatte raskt gå efter militären som hämtat dom i hamnen. Hon snubblade till då och då och fastnade irriterande nog i utstickande grenar ifrån alla håll och kanter. Ett surr av skärrade röster la sig som ett mörkt moln runt henne och besvärat kastade hon en blick på de kvinnor som såg ut att ha sett ett spöke. Vad trodde dom? Att detta var en dans på rosor?
Alice var den första in och blev ledd ,tillsammans med dom andra, in i en klädkammare där kvinnorna fick byta om till sin uniform. Klänningen satt tajt runt Alices höfter och sen lite pösigare runt midjan,den var klädd i ett förkläde och såg lite långtråkig ut. Hon slängde upp håret i en bulle och satte sig sedan för att vänta på en bänk utanför. Militären som lett dom dit stod utanför och nickade lätt emot henne. Alice log svagt tillbaka och såg sig sedan omkring, skriken vande öronen sig vid efter ett tag och hon kunde se personal springa fram och tillbaka med militärer på bårar. Var det hit dom hopplösa kom? Dom som redan var döttsdömda? Alice svalde sina frågor och reste sig när resten utav kvinnorna kom ut. Hon betraktade dom länge och fick ögonkontakt med flickan som bara var några år äldre. Flickan besvarade nervöst Alice leende och pillade lite på sin klänning medans militären högt och tydligt berättade vart deras sovstuga,matsalen och duschar låg. Alice lyssnade med ett halvt öra och fortsatte se sig omkring, hon ryckte till när hon tycktes höra ” Ni börjar omedelbart!” komma ifrån militären framför dom.
”Sir, ursäkta, kan du upprepa dig?” frågade hon med pipig röst och fick plötsligt minst 40 ögon på sig.
”Ni börjar OMEDELBART!”röt han och traskade iväg,med hennes blick inborrad i nacken. Han kunde helt enkelt inte bry sig mindre.
Efter första dagen utav hårt och flitigt arbete, började Alice, som var den sista ut ifrån lasarettet, gå emot sovstugan. Hon var sliten, hennes förkläde och ansikte blodigt, håret satt inte längre som det skulle och hon nästan snubblade fram bland snåren. Fötterna värkte och hon mådde psykiskt dåligt efter att ha fått hjälpa till med amputationer. Hon hade svimmat minst 4 gånger innan hon vant sig och slutat råstirra. Hon kunde skymta sovstugan framför sig och log lättat, en utav skruvkorkarna lekte lite i kvällsvindarna.
”Godkväll min sköna..” hon hörde en röst bakom sig och vände sig fort om, rysningarna gick längs ryggraden och hon började långsamt backa vidare emot huset.
”Godkväll..”svarade hon tyst och såg länge på den militären ifrån tidigare, han hade brunt hår och bruna ögon, hans ansikte var hårt och speglade inte speciellt mycket känslor. Dock kunde hon svagt tyda ett lekande leende på hans läppar.
”Jag..Jag ville be om ursäkt för tidigare.” Alice förstod knappt vad han menade men nickade ändå. Hon ville in och sova, i det trygga.
”Det var inte meningen att höja rösten till en sån vacker tös..”Ett flin prydde nu hans läppar och han hade på något sätt, hur fattade hon inte, tagit sig ljudlöst fram till henne och kramade nu hårt om hennes midja.
”Det är ingen fara,Sir,men jag är väldigt trött..”sa hon och skruvade på sig i hans grepp. Hans enorma händer satt som stenar runt hennes smala midja.
”Först..ska vi ha det lite kul..”Hans ögon glimmade äckligt till och Alice pep till av förskräckelse, hon försökte slita sig, men han drog ner henne på marken och började slita i snörningen i bak.
”Sluta!” skrek hon och slog honom i ansiktet, han rörde inte en min utan fortsatte bara med det han ville ha gjort. Snart hade han fått av henne överdelen och hon försökte desperat täcka sin kropp, men han var starkare och tryckte våldsamt bort hennes armar.
”Snälla sluta..” tårar rann längs Alice ansikte, vilket tydligen inte gav honom de minsta skuldkänslorna alls. Mannen fingrade på understället och började frustrerat att slita i det, han rev upp hennes klänning och lämnade märken längs hennes armar. Ett skott. Ett skott till. Mannen ryckte fort till, reste sig upp och drog sitt vapen emot mörkret, där skottet kommit ifrån. Alice vågade knappt andas, trots att tårarna fortfarande rann. En man trädde fram ur skuggorna och riktade sin pistol emot den andre mannens huvud. Han var en aning snabbare och smidigare än den andre, lite äldre militären, och fick fort ett strypgrepp på honom.
” Vad håller du på med, Krüger?!” skrek den yngre och tryckte pistolen hårt emot hans tinning.
Mannen vågade knappt andas och tårar började rinna längs hans ansikte. Vilken fegis.
”Jag försökte bara roa mig lite..”försökte mannen försvara sig med och såg länge på Alice som fortfarande halvt naken låg ner och grät.
” Inte med sköterskorna, det vet du!” fräste den andre och släppte taget om Krüger, som fort lade benan på ryggen iväg emot tälten. Den yngre andades hårt och såg sedan ner på Alice med ett lite mildare uttryck, innan han satte sig på huk.
”Gjorde han dig illa?”Alice skakade fort på huvudet, tårarna forsade och uniformen var trasig. Hon ryckte fort undan när han försökte hjälpa henne upp och reste sig emot trädet med skakiga ben. Hon föll snarast ihop och snyftade tyst till, håret klibbade i ansiktet och hon fick svårt att andas. Två armar runt sin nätta kropp och hon kände mannens hjärtslag emot sig. Han bar henne emot ett utav tälten, Alice orkade knappt protestera men knuffade lite på honom med sin arm. Han ville säkert bara samma som den andre..
”Nej..jag vill inte..” Pep hon när han kröp in med henne i tältet, som var upplyst av en liten lampa i ett hörn. Hon sparkade lite när han lade ner henne på en kudde och drog en filt runt hennes kropp.
”Jag ska fixa dig en ny uniform..sov här inatt, hos mig är du trygg..”Mumlade han och lampans sken for för två sekunder upp i hans hårda, men ändå varma ansikte. De gröna ögonen glittrade till och ett svagt,försiktigt leende prydde hans läppar. Hon orkade inte streta emot sömnen och somnade sött i hans närvaro, det kändes tryggt efter vad han sagt. Att hon var trygg hos honom.
Ett tjut och hon satte sig upp, drog filten runt sin kalla kropp och såg sig omkring. ’Vart är jag?’ Bilder ifrån gårdagen dök upp i huvudet och hon sökte förtvivlat med blicken i tältet efter soldaten. Hon fäste blicken på en hög vikta kläder och insåg att det var en sprillans ny uniform.
” Men hur..?” mumlade hon och drog fort på sig den. Hon gick ut ur tältet, med resterna av hennes gamla uniform i famnen, och började vandra emot lasarettet.
Hon fick brännande blickar i nacken utav de andra soldaterna och hon hörde någon ropa ”Bra jobbat Dwight!” hon vände sig om och fick syn på den unge soldaten ifrån gårdagen. Han såg ner i marken när hans kamrater eldade på med frågor och samtidigt tittade åt Alice håll. Trumpet skyndade hon sig därifrån och försvann in på lasarettet med en suck. Genast fick hon lite uppgifter, dock inte i lasarettet denna dag, utan i matsalen. De flesta i personalen låg i influensan och dom hade bara 2 köksflickor, till minst 500 soldater. Dom var helt enkelt underbemannade. Alice begav sig med raska steg emot matsalen och försvann in bakvägen, då portarna i fram var fulla utav hungriga soldater. Hon fick genast börja servera mat, till de soldater som lydigt ställt sig i kö, för en liten portion ”mördargröt” som de kallade den. Alice hällde upp sörjan på deras tallrikar och sneglade samtidigt stressat på köksflickorna som hjälpte till. Eller ja, köksflickor och köksflickor, det var två gamla tanter i hårnät med varsin cigarett i handen.
”Hör du pullan, se dig för vart du häller!” gormade en soldat framför henne som råkat få lite gröt på handen.
”Ursäkta Sir..” Pep Alice och fortsatte servera. Kinderna glödde och hon vägrade hädanefter se upp på någon utav dom. När de flesta satt nöjda och belåtna längs bänkarna och borden i matsalen, grep någon i matkön tag i Alice arm och fick henne att se upp.
”Nästa gång tar jag dig, tös..”den bekanta rösten gav henne rysningar längs ryggraden och hon backade bort ifrån honom.
Han flinade äckligt och gick iväg.
Resten utav dagen fick Alice hjälpa till med både lunch och middag, innan det var dags att återvända till lasarettet. Hon hade ont i händerna efter all matservering och hennes förkläde var nerkladdat i gröt. ’Hellre det än blod..’ tänkte hon för sig själv och fixade tlll håret med en hätta innan hon steg in på sjukan igen.
De välbekanta skriken fyllde återigen hennes öron och hon skyndade sig in i närmaste rum. Dom behövde alltid personal och hjälp,överallt, så det spelade ingen roll vart hon gick. Gröten ersattes fort med ännu mera blod och efter ett par timmar, fick hon äntligen ledigt. Efter 2 amputationer och en skottskadad. Tyvärr överlevde inte en utav dom och det hade tagit henne hårt. Tillsammans med den andra unga sköterskan gick hon emot sovstugan och lyssnade på henes prat om sin man som tydligen var en stilig, ung soldat. Alice kunde inte ungå att le åt hennes historier, när hon berättade om hur romantisk han var och hur mycket hon älskade honom. Sköterskan hette Elsa och var 24 år gammal, hon hade tagit jobbet för att få vara i sin mans närhet, men hade i sista sekund insett att det var minst sagt omöjligt att hamna på samma ”bas”.
”Jag valde inte det här..” hörde Alice sig själv säga och Elsa tystnade för några sekunder. Hon stannade upp och såg allvarligt på henne.
”Men lilla vän..”sa Elsa tyst och kramade försiktigt om henne, Alice såg ner i marken och petade lite med foten i ett snår. Hon saknade sin familj men ville inte klaga mera, Elsa hade det säkert svårare, hennes man riskerade dagligen sitt liv och hans närhet var tydligen det enda hon behövde. Alice behövde inte så mycket för att överleva, fotot på hennes familj räckte bra som sällskap för stunden.
hoppas ni gillade det! (: <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Mizz_andersson - 9 jun 11 - 22:12- Betyg:  | | Absolut. =) Den är bra. Maila nästa del också. =) | | Alli_ - 9 jun 11 - 16:32 | | bra, mejla nästa:) |
|
|
|
