Du och jag - Del 2 |
Daniel, Cicci och Cajsa började berätta om hur deras helg hade varit. De hade tillsammans varit på en fest hos någon random snubbe och halvvägs in på festen så kom ju såklart polisen.
”Fyfan vad rädd jag blev, speciellt när din pappa kommer in Minnah, säger Cicci och ler snett”. Jag bara kollar på henne och suckar. Daniel och Cajsa skrattar om händelsen och Daniel sa: ”Jag trodde ärligt talat att Cajsa och Cicci skulle kissa på sig när de såg Jonas. Vilken syn. Som tur var så såg han inte oss. Vi stack därifrån, tog källardörren. Jag suckar ännu en gång och går därifrån. Jag börjar gå mot mitt skåp för att leta upp mina svenska böcker. I skåpet, som verkligen behöver städas, hittade jag en bok som jag hade letat efter. ”The last song” skriven av Nicholas Sparks. Jag bläddrade igenom boken och ett fotografi trillade ut. Jag plockade upp det och fotot föreställde Niklas, Jag och Chris bara några månader innan Niklas dog. Återigen kände jag hur tårarna trillade ner för mina kinder, men den här gången kändes det som en hel flod. Jag började gå mot utgången och i ögonvrån såg jag hur Filip började gå efter mig. Jag gick ännu snabbare och Filip likaså. Jag började små jogga så att jag var före honom när jag kom över vägen. Precis när jag kommit över blev det rött för Filip och jag passade på att springa till min favorit lekplats. Jag vet, jag är 16 år. 16 åringar leker inte på lekplatser, men jag känner en viss inre ro när jag är på lekplatser. Det påminner om när jag var liten och bodde i Göteborg. Tyvärr så hade jag ju visat den här lekplatsen för mina vänner så de visste mycket väl vart jag hade tagit vägen. Typiskt.
Bara några minuter senare kom Filip, Cajsa, Cicci och Daniel gåendes. Först kunde de inte se mig för jag sätt hukad bakom en stor klätterställning, men de hörde mitt snyftande.
”Minnah, vi vet att det är svårt, men du kan väl prata med oss. Vi bryr oss om dig och vill bara att du ska må bra, säger Filip och Daniel.”
Alla fyra kommer fram till mig och tillsammans bildar de en gruppkram. Cajsa kollade på mig och sa: ”Jag ringde Chris och han är här om 5 minuter. Så får du följa med honom hem, du behöver inte gå i skolan idag sa Fredrik.”
Fredrik var vår klassföreståndare och Chris bästa kompis här i Stockholm. Han visste att det var ett år sedan idag som Niklas hade dött så han skrev in mig som sjukanmäld efter att Chris hade ringt till honom. Vi satt där tyst tillsammans och jag plockade fram ett paket level, röda, långa. Tog upp en cigg och stoppade den i munnen och tände den. De andra kollade förvånat på mig och Filip utbrast: ”När började du röka. Varför har du inte sagt något och varför delar du inte med dig?”
Jag kollade på de och vi alla brast ut i skratt. De fick varsin cigg och Filip kollade fortfarande på mig. Jag rodnade lite, men ville inte vissa det och sa: ”Vad varmt det är.”
”Javisst är det, säger Filip och ler.”
Han kollar fortfarande på mig och jag tog till mig mod och sa:
”Filip, varför kollar du på mig hela tiden. Det är ju skit läskigt.”
De andra kollar på mig och brister ut i skratt. Det enda jag gör är att förvirrat kolla på de med en undrande blick.
”Jag har inte fått svart på min fråga ännu, säger Filip och småler.”
”Vilken fråga, säger jag och kunde inte låta bli att le fastän jag var smått förvirrad över vad de snackar om.”
”Jag frågade ju när du började röka, hörde inte du det?”
Jag kollar på Filip och skakar på huvudet åt mig själv. Jag får nog kolla hörseln, tänkte jag.
”Nej, det hörde jag inte och de andra suckade åt mig när de upptäckte att mer än så tänkte jag inte säga. Varför skrattar de åt mig hela tiden. Har jag något i ansiktet eller? Jag strök mina händer över kinderna, men kunde inte hitta något. Vafan tänkte jag.
”Men hur vore det om du svarade på frågan då, säger Daniel och ler ett stort leende.”
Precis när jag tänkte svara så kom Chris. Han gick upp bakom mig och kittlade mig i midjan. Jag är ju skit kittlig. Var han tvungen?
”Iiiiiiiiih, fan Chris. Var det verkligen nödvändigt tycker du, säger jag och kan inte hjälpa att låta lite sur.”
”Hej på dig med gullunge säger han och ger oss sitt bländande leende och Cajsa och Cicci smälte såklart inombords. Jag reste på mig och gav min storebror en stor kram. De andra reste också på sig, men inte för att ge Chris en kram, tack gode gud, snacka om bögvarning haha, de reste sig för att krama mig för nu ville Chris verkligen åka hem. Alla fick varsin kram och jag och Chris gick sedan mot bilen. Jag kollade på honom och sa: ”Jag vill inte prata om det, okej?”
”Vi behöver inte prata om det, nu ska du och jag beställa sushi, hyra din favoritfilm och åka upp till mig. Sonne kanske är hemma, men det gör väl ingenting?”
Jag log. Min storebror är den bästa som finns och hans flickvän Sonne var jätte snäll mot mig. Som en syster ungefär. Jag funderade lite och sa sedan med en svag röst, jag viskade nästa.
”Kan vi inte ringa Maria och kolla om hon är hemma. Vi har ju inte träffat henne sen, ja du vet.”
Maria, det är Niklas flickvän. Hon är gravid och vi har inte träffat henne sedan begravningen. Jag hoppas vi kan åka till Göteborg, om inte nu så ska vi i alla fall åka dit till helgen.
Fast, jag kanske kan ta ledigt.
”Vi kan ju prata med mamma och pappa om det. För i sådant fall så får vi fixa så att du får ledigt och sen vet vi ju inte om Maria vill ha oss där.”
Vi bestämde oss för att åka till pappas jobb. Mamma är säkert där, vi kan i alla fall ringa så att hon kommer dit. Jag plockade upp min telefon och slog mammas mobilnummer. Det gick fram några signaler. Och till slut svarade hon.
”Hej gumman, har Chris hämtat dig ännu?”
Så hon visste om, typiskt.
”Ja, det har han. Är du på jobbet?”
”Ja, men jag skulle precis gå till din pappa så att vi kunde gå och äta lunch. Vad då?
”Jag och Chris kommer förbi. Vi vill prata om en viktig sak.”
Min mamma var tyst en lugn stund och säger.
”Jaha, okej. Ni får skynda er så att vi hinner äta någon mat.”
Jag suckade och la på luren. Tio minuter senare satt vi på pappas kontor.
”Så vad var det ni hade på hjärtat, säger pappa en aning stressad eftersom att han är så hungrig.”
”Jo, vi vill väldigt gärna åka och hälsa på Maria, men då måste Minnah ta ledigt från skolan. Är det okej med er?” Chris kollar undrande på våra föräldrar och jag håller tummarna.
”Jo, det är väl okej. Mamma och jag går på lunch nu. Ni kan använda min telefon till att ringa henne. Hej då!”
Jag slog numret till Maria och hoppades på att hon skulle svara, men ändå inte. Hade ju inte träffat henne på så lång tid. Efter några signaler svarade hon.
”Hej det är Maria.”
Jag höll andan ett tag och sa: ”Hej Maria, det är Minnah och Chris. Vi har högtalaren på. Hur mår du? Är du hemma imorgon för vi ville komma och hälsa på.”
Allt gick så fort det jag sa och Maria sa inte ett knyst. Vi väntade lite och till slut hördes det ett ljud från andra sidan. ”Hej, jag har saknat er. Klart att ni får komma, jag har saknat er…”
Maria grät, det hörde man. Vi pratade i en timme och bestämde att vi skulle komma till henne imorgon. Fan vad nervös jag är.
Mer och ja, den blev väldigt lång :)
|
| Kommentarer | | emo_95 - 11 jun 11 - 16:08 | | maila nästa!!!! | | LisaHoglund - 9 jun 11 - 15:53 | En sak som jag tänkte på är att du blandar nu - och dåtid - det blir lite rörigt. Försök att hålla dig till en ;)
Annars tycker jag att det var en väldigt intressant och spännande del! Du skriver jättebra :) Och självklart: maila när nästa kommer, det här vill jag läsa mer om! :D |
|
|
|
