Jag tänkte prata lite om det här med religion VS ateism och skulle gärna vilja höra lite vad ni tycker om saken också.
Själv är jag sedan tre år tillbaka ateist. När jag var yngre kände jag mig helt övertygad om att det fanns något annat, inte en kristen Gud eller hinduiska gudar kanske, men någonting utöver det jag kunde se framför mig. Något som fick allt att gå runt och som innebar en högre mening med mitt och alla andras liv. En fortsättning efter döden och sånt där. Jag visste ingenting om hur den här guden eller kraften skulle kunna vara beskaffad, hur efterlivet skulle se ut eller någonting, men kände ändå en stark övertygelse om att vi inte KUNDE vara slumpmässiga kluttar av massa i det oändliga eller icke oändliga universum.
Hur som helst. För tre år sedan. Det var egentligen ingen direkt händelse som vände min övertygelse utan det verkade bara ske av sig självt under loppet av några dagar. Plötsligt slogs jag av tanken att jag faktiskt aldrig upplevt den här högre kraften vid något tillfälle i mitt liv och jag rannsakade mig själv för att försöka hitta en vettig anledning till att jag då trodde på gudomlighet jag inte ens mött. Jag kom fram till den där klassiska ateistiska tanken: det är bara min rädsla för min egen obefintlighet, slumpmässighet och bräcklighet som gör att jag hellre flyr till tanken att jag skyddas av någonting och har en mening med mitt liv.
Det var en väldigt jobbig insikt, och än idag beundrar jag folk som tror på något. Jag vill också göra det. Insikten om att jag är så himla liten och oviktig i sammanhanget är oerhört nedslående och lämnar inte mycket känsla för meningsfullhet kvar. Vad jag än gör med mitt liv så spelar det ingen roll, för så fort jag levt klart mitt korta liv finns jag och mina tankar inte kvar för att minnas dem. Det jag alltså rimligtvis kan uppnå med mitt liv är att leva så lyckligt som möjligt och så mycket jag kan bereda vägen för andra som också har rätten att leva sina liv på samma sätt.
Eh. Summa summarum så tror jag på vetenskapen. Självklart går inte allt att förklara, ÄN, men jag litar hellre på empiri än en bok som kanske kanske kanske, enligt någon gubbe för tusentals år sedan,är skriven av en Gud med högre krafter. Eller mer troligtvis bara av någon som ville ha ett bra sätt att kontrollera massan. Som komikern och musikern Tim Minchin säger. science adjusts its views based on whats observed, faith is the denial of observation so that belief can be preserved.
Det blir mycket svammel när man pratar om sånt här, men nu är det er tur!
Är ni troende? Varför? Hur ser ni på ateister i så fall?
Eller är ni ateister också? Varför? Hur hanterar ni tanken på ett ändligt liv utan en så kallad högre mening?
|
| Kommentarer |
| LODTLLLTOD - 21 jul 11 - 16:01 |
| Jag brukade tro förut, en kristen tro. Jag är både döpt och konfirmerad så lagligt sett är jag kristen. (eller iaf medlem av svenska kyrkan) Men sen var jag med om en period av mitt liv då jag helt förlorade all tro och det var faktiskt under tiden jag konfirmerades. Och just nu vet jag inte helt vad jag tror. I mitt huvud känns det helt bissart att det ska finnas någon gud, så det tror jag inte på. Men jag tror på karma och att vi blir födda på nytt. Jag tror att meningen med livet är att lära sig så mycket som möjligt, och göra rätt saker för att få ett bättre nästa liv, och om du inte lyckas med att göra rätt saker då kommer du bli för exempel en spindel i ditt nästa liv. (ca som i buddism). Fasst ändå skulle jag inte vilja stå vid en religion. Jag är väldigt öppen till att höra vad andra tycker och tror. Jag tycker det är intressant. Men jag vill inte välja någon religions själv. Tar hellre det bästa ut av alla religioner och tror fritt :) Men känner troende, och icke troende och tycker ärligt talat att alla är lika bra. Fasst jag förstår inte religioner, jag förstår inte varför folk gör så mkt som dom gör för deras religion. Men dom ska bara fortsätta göra det, för det handlar nog inte om at förstå utan att acceptera. Vilket jag gör. |
| saraarbast - 24 jun 11 - 21:58 |
Jag är troende muslim. Har sett så många bevis att min tro är sann, så ingen kan övertyga mig om någonting annat. Dock respekterar jag att andra tror som dom gör, precis som jag vill att andra ska respektera att jag tror som jag gör ;p
Ärligt talat tror jag att jag skulle ha dött för länge sen om jag inte var troende, om jag skulle tro att när jag dör så ska jag bara läggas i en kista och ruttna bort... då skulle jag inte vilja leva, ärligt talat. |
| Hansen123 - 14 jun 11 - 01:30 |
Jag är ateist, men jag tänker inte helt som du. Jag tycker inte att mitt liv känns meningslöst, det är ju som alla andras liv. Det är mitt liv och det är meningsfullt för mig och de som står mig nära, det tycker jag är vad som räknas. Visst är det tråkigt att tänka att jag aldrig kommer få se mina döda släktingar och vänner igen och tanken på att bara sluta existera är konstig. Jag kan inte föreställa mig det. Dessutom vet jag inte riktigt hur mitt liv skulle se ut om jag trodde på en gud. Skulle det se välldigt annorlunda ut? Det tror jag inte. Skulle det kännas meningsfullare? Jag tror inte det.
Jag tror inte på någon gud, nej, men de allra flesta har tvivel, även om man kanske inte erkänner det. Det går inte att bevisa ifall det finns någon gud eller något efterliv. I slutändan kan man bara tro. Kanske gör det där tvivlet det lite lättare att tänka på saker som döden. |
| enDiktAre - 13 jun 11 - 11:46 |
Sparkling_ink: Men borde inte faktumet att böcker som är tusentals
år gamla stämmer in med vad vetenskapen kommit fram till idag
flera tusen år senare få dig att tro på en högre makt?
T.ex: http://www.islamguiden.com/foster.shtml
Jag är troende, muslim.
Förr när jag var yngre så ifrågasatte jag inte guds existens
då jag kom från en religiös familj och växte upp med det hela
i vardagen. Men när jag var 13 började jag tveka och att jag
sedan blev deprimerad och så gjorde att jag förlorade min tro
på en högre makt helt.
Sedan så började min syster dra med mig på islamiska konferenser
och föreläsningar och deras förmåga att kunna svara på allt om precis
allting man undrat över eller ifrågasatt var överväldigande. De
övertygade mig, och jag kände att allt jag någonsin undrat var besvarat.
Jag kände mig hel därefter och allt kändes helt klart.
Jag förstår de som är ateister. Det krävs ju rätt mycket
för att man ska börja tro på något man inte kan uppfatta
med sin sinnen, och då är det ju rätt svårt.
Men när man väl tänker efter att ha förstått allting så
blir allting så klart, och man inser vad allt verkligen
har och kommer att handla om. |
| bluesky - 12 jun 11 - 22:49 |
Jag är ateist och min familj är väl ateister också. Om de tror på någon gud tillhör de ändå ingen religion, eftersom de inte följer någon heligskrift (vilket är grunden till religioner). När jag var yngre så var tron på gud något självklart, det var inget man ifrågasatte utan det var där. Det var först när jag var ca 8 år som jag insåg att det var något med tanken på gud som inte stämde (för visst kunde han inte vara en tecknad figur, eller hur?). Så jag blev ateist.
För mig är det självklart. Lika självklart som gud är för vissa, är avsaknaden av gud självklar för mig. Jag tycker naturen och livet är vackert och fulländat just för det skapat sig själv. Jag känner inte mig speciell för en gud har skapat mig, utan för att jag mot alla odds lyckades bli till i den här världen (precis som alla andra).
Visst vill jag ibland tro på en gud, för att trösta mig själv i ensamma stunder, och det har väl hänt att jag tänkt "om du finns gud..." någon gång, men det har varit desperata försök att känna mig lite mindre ensam och inte så maktlös som vi faktiskt är. Men, jag kan förstå syftet som en tro tjänar hos människor, och hur den kan vara positiv. Men jag har också sett hur tron på gud kan skapa mycket negativt. Folk använder sig av sin tro för att "justify" sina handlingar, goda som onda, och det får mig lite extra avtänd från tron på en gud... |
| NadaZero93 - 12 jun 11 - 18:29 |
| och jag förstår inte rädslan med att sluta existera, att det inte sker någon fortsättning efter döden? varför denna rädsla? |
| NadaZero93 - 12 jun 11 - 18:27 |
snarare ateist, på samma grunder som du. Mitchin har rädd. KÄnns som reliigionen är rädd för att utvecklas, i vilket fall tror jag inte på kyrkor och prästers roll som något positivt. De är enligt mig inte sanna andliga vägledare.
vårat medvetande är, våra tankar är elektriska impulser. När vi dör slutar de fungera. Vi slutar leva -> slutar förnimma, slutar vara ett "jag". c-est tout. |
| enDiktAre - 12 jun 11 - 15:58 |
Sparkling_ink: Men borde inte faktumet att böcker som är tusentals år gamla stämmer in med
vad vetenskapen kommit fram till idag flera tusen år senare få dig att tro på en högre makt?
T.ex http://www.islamguiden.com/foster.shtml
Jag är troende, muslim.
Förr när jag var yngre så ifrågasatte jag inte guds existens då jag kom
från en religiös familj och växte upp med det hela i vardagen. Men när
jag var 13 började jag tveka och att jag sedan blev deprimerad och så
gjorde att jag förlorade min tro på en högre makt helt.
Sedan så började min syster dra med mig på islamiska konferenser och
föreläsningar och deras förmåga att kunna svara på allt om precis allting
man undrat över eller ifrågasatt var överväldigande. De övertygade mig,
och jag kände att allt jag någonsin undrat var besvarat. Jag kände mig hel
därefter och allt kändes helt klart.
Jag förstår de som är ateister. Det krävs ju rätt mycket
för att man ska börja tro på något man inte kan uppfatta
med sin sinnen, och då är det ju rätt svårt.
Men när man väl tänker efter att ha förstått allting så
blir allting så klart, och man inser vad allt verkligen
har och kommer att handla om. |
| miaoa - 11 jun 11 - 16:22 |
Jag är en ateist, och alla i min familj är ateister så det är väldigt skönt. Jag kände en kille vars föräldrar var djupt religiösa medan han var ateist i "hemlighet" om man säger så, och han vågade inte erkänna det. Väldigt knepigt dedär.
I alla fall, tillbaka till ämnet. Jag vill gärna tro på något, men jag anser att vetenskapen är den mest logiska förklaringen. Det är dock en äckligt obehaglig, skrämmande och ångestfylld tanke att man bara dör och slutar existera, och så är det slut där. De vill väl ingen... Det är väl nästan någon nackdel med att vara ateist, haha.
Men jag har absolut inget problem med folk som är religiösa eller något heller, absolut inte. Min bästa kompis är kristen. Det påverkar inte vår vänskap heller, vilket är väldigt skönt de också. Vi delar bara inte tro.
Nu ska jag sluta skifta ämnen hela tiden dock. Intressant forumsinlägg! |
| svampar - 10 jun 11 - 14:45 |
det va rnågot snille på internet som skrev att ateism är en filosofisk paradox. helt fel. jag citerar:
"Det är filosofiskt omöjligt att vara ateist, eftersom man måste ha obegränsad kunskap, vara Allvetande, för att vara en ateist, för att absolut kunna veta att Gud inte finns! Men för att kunna ha obegränsad kunskap, vara Allvetande, så måste man ju själv vara Gud! för att vara filosofiskt konsekvent, måste alltså i så fall ateisten dra slutsatsen att han själv är Gud, vilket ju är en total motsägelse, en filosofisk paradox!"
Han har då totalt helt fel. Redan i första meningen har han fel, då man inte måste vara allvetande för att vara en ateist. Ateister frånsäger sig att högre makter existerar, men det är en tro, inte en vetskap. Därmed är resten också fel. Helt fel och ologiska slutsatser helt enkelt (och helt fel användning av utropstecken) :P
jag vet inte vad jag tror på helt enkelt. Har ingen lust att börja tänka på det heller. :) |
| ProstheticHead - 10 jun 11 - 12:36 |
Det är inte tomt att vara ateist/agnostiker. Bara för att man inte tror på Gud betyder det inte att man inte kan vara tacksam för att få leva i den här världen.
Skillnaden för mig är att den här världen är tillräcklig. Jag behöver inte tillskriva övernaturliga egenskaper till vardagliga ting, de är vackra och underbara nog utan det. Helt ärligt förstår jag mig inte på människor som måste göra det. |
| MoRoTpOwEr - 10 jun 11 - 11:58 |
Gud finns . Allt har en mening .Min vägvisare är mitt samvete.
Du som inte kan tro på något , jag vet inte. Känns det inte tomt?
Att på morgonen när du vaknar så har du inget att vara tacksam
över t ex att vaknar... |
| BlackRain - 10 jun 11 - 07:50 |
| jag måste säga att det var en bra och väldigt ingåeende krönika. Måste dock påpeka att jag mer uppfattade dig som en agnostiker än ateist. Skillnaden kan vara ganska hårfin. Själv är jag en ateist av den enkla anledningen att det inte finns något logiskt argument för att stödja någon av alla religionerna. Visst att jag inte tror på efter detta innebär inte att tanken på att det bara blir svart när jag dör inte skrämmer mig. |
| Albarello - 10 jun 11 - 02:00 |
Du är imponerad av folk som tror på något... men jag är nog imponerad av ditt reflekterande över din tillvaro och ändrade ditt synsätt.
Att gå in i ett tryggt system som egentligen inte kräver så mycket ansvar för den värld vi lever i idag är inte så svårt.
Där får man gemenskap. Och ber man om förlåtelse så löser sig allt.
Jag vill inte att man ska behöva be om förlåtelse. Jag tycker man ska se till människan i sitt sammanhang. Och det i den verkliga världen.
Man ska alltså inte begå de brott man begår i världen. Humanismen är nog är utopi, men det är EN väg i alla fall.
Ett ändligt liv känns väldigt stort för mig. Men det känns väldigt naturligt.
Allt har sitt slut. Varför ska det vara ett problem??
Men jag ser dock inte religionen som något ont enbart. Många kan finna en trygghet där, men tyvärr kan den tryggheten kanske till slut resultera i något oreflekterat handlande. När man väl har hittat en trygg punkt så vill man inte lämna den. Och vrids den punkten mot ignorans mot andra grupper så spelar plötsligt inte humanismen någon roll, utan man vill att det sammanhang man lever i ska vara det rådande (för annars dras grundpelarna bort från de troende) |
| Evvi - 9 jun 11 - 23:40 |
| Jag tror inte på gud, men jag tror på "ödet" och att det finns en mening med allt som händer. Jag tror också på ett "liv" efter det här. Nått måste det ju finnas. Min mormor är död, men finns kvar här så ah. Och nej, jag menar inte i mitt hjärta/tankar, utan jag menar HÄR, bokstavligt talat. Eller ah, hennes ande. |
| HolyHam - 9 jun 11 - 22:49 |
| Jag har så svårt att tro på något. Det känns helt enkelt omöjligt att det finns någon gud. Jag tror på vetenskapen. Men jag TROR att jag tror på ett liv efter döden. Eller, jag VILL tro. |
| Jakktar - 9 jun 11 - 13:41 |
Sparkling_Ink: Jag tänkte mer på att kristen har att göra med att man följer KRISTUS, inte bara att man är med om lite starka känslor eller vad vi nu pratade om? :)
Och det andra coola med bibeln är ju alla profetior, som aldrig slagit fel. Det är delvis därför som jag tycker att den är tillförlitlig. Folk kan inte bara hursomhelst skriva något och så händer det jättemycket senare? :P |
| Drawen - 9 jun 11 - 04:07 |
Jag är ickereligiös för att jag inte har någon anledning att tro. Jag finner ingen sorg i mig själv som jag inte lyckas få ut något gott av. Det händer mig inget övernaturligt i huvudtaget. Jag tror inte på ett evigt liv, varför skulle jag? - Jag klarar mig utan att tro på att allt har ett högre syfte. Meningen med livet är individuellt, för mig är det att jag i slutändan ska känna mig nöjd och om jag inte gör det så är det ingen big deal, jag har bara mig själv att skylla då. Om något bra i mitt liv händer så tackar jag den som gjort det bra. Antingen mig själv eller någon annan. Är vädret bra och gör mig glad så tackar jag ingen, jag bara njuter. Såvida det inte skulle vara som i Moskva under ett specifikt datum (minns inte vilket) då ryssarna sprider extra ånga via flygplan för att regnet inte skall falla över Moskva, då skulle jag tacka dem som anordnat det hela.
Inkluderar länkar till bilder med lite humor och hån mot kristendomen
http://www.motifake.com/image/demotivational-p oster/0903/creationism-creationism-christianity-at heism-demotivational-poster-1236886205.jpg
http://img19.imageshack.us/img19/6396/godisfak edsinbw.png
http://24.media.tumblr.com/tumblr_lhb11tgQlK1q fgefzo1_400.jpg
http://www.yoism.org/images/AtheistEve.JPG
http://i749.photobucket.com/albums/xx134/rmoss 415/ThankYouJesus.jpg |
| Kavasha - 9 jun 11 - 01:00 |
håller helt med dig, jag beundrar verkligen dem som tror på något, att dem bara känner att det finns något mer.
själv så har jag varit ateist nästan hela mitt liv. mormor är troende och hon brukade berätta bibelhistorier för mig när jag var liten. och klart man trodde då, mormor var ju bäst. men så en dag bestämde sig min papi för att gå bort. Mami och jag satt på hennes säng och pratade lite om det, eller ja, jag grät mest. så när jag lugnat ner mig frågade jag om papi var i himlen. men mami bara skakade på huvudet och sa att han inte förtjänade det. då dog min tro på gud iaf.. |
| Aliki - 9 jun 11 - 00:48 |
Jag skulle nog kalla mig en ateist och jag tänker ungefär som du. Nu känns det ju lite som att det bara är mellan kristendom och ateism i kommentarerna, så om jag kanske ska vara mer korrekt så tror jag inte på gudar. Jag tror helt enkelt mer på vetenskapen och precis som med dig så upptäckte jag för några år sedan att jag faktiskt inte trodde på något med högre krafter. Jag måste dock medge att det är intressant att lära sig om olika religioner och lära sig hur olika människor i världen ser på saker och ting. jag tycker t ex att buddhism är väldigt intressant och jag tycker att de ser på livet med ett fint sätt.
En sak som jag har tänkt på med t ex kristendomen är att helvetet finns. Kan det inte då bli så att vissa går till kyrkan m.m i rädslan att hamna i helvetet? Det är bara en tanke. |
| xXThisIsMyWayXx - 9 jun 11 - 00:38 |
| Det var en tjej som konverterat till islam som var och föreläste i min klass en gång. Själv brydde jag mig inte, jag tycker folk ska då göra vad de till och sedan uppleva både det bra och dåliga som kommer från deras handligar. Men vissa åt mina kompisar tyckte det var helt obegripligt och fel att hon gjorde som hon gjorde... Hur kan man ha från fri till att trycka ner sig själv och underkasta sig själv har jag för mig att de frågade sig. |
| Sparkling_Ink - 9 jun 11 - 00:24 |
och så måste jag tipsa om lite tim minchin-stuff.
under här har ni komedistycken som rör tro och ateism:
STORM - en beatpoem-debatt mellan ateist och troende: http://www.youtube.com/watch?v=V0W7Jbc_Vhw
TAKE MY WIFE - om att vara öppensinnad: http://www.youtube.com/watch?v=bBUc_kATGgg&fea ture=fvwrel
TONY THE FISH - om att se skönhet och spänning i en icke-övernaturlig värld: http://www.youtube.com/watch?v=4DXl68NF_uI&fea ture=related
TEN FOOT COCK AND A FEW HUNDRED VIRGINS - om analsex och Gud: http://www.youtube.com/watch?v=XXfmjMlPEic&fea ture=related
och så vidare. vissa är väl mer underhållande än riktiga men ändå |
| Sparkling_Ink - 9 jun 11 - 00:15 |
oj så mycket att svara på! är glad att jag startade den här tråden.
tänker fatta mig så kort det går.
1. jakktar: bibeln överensstämmer historiskt sett oerhört bra med andra texter, ja, och det är sjukt spännande! jag betvivlar inte dess riktighet i fråga om personer och sånt, utan egentligen bara det faktum att folk är så övertygade av att den faktiskt skrevs av Gud.
2. jakktar: jag ser ingen egentligen nödvändig koppling mellan tron på Gud och tron på att bibeln är Guds ord. men det kanske bara är jag? har man en personlig övertygelse baserad på upplevelser behöver det väl inte betyda att man måste tro på allt som står i bibeln? källkritiken är stenhårt inbyggd i mitt huvud :P
3. aoura: jag vill inte att du aktivt sa försöka omvända mig, utan vill helt enkelt bara veta varför du tror som du tror. det kanske kan ge mig tillbaka min tro på någonting övernaturligt. och jag tycker inte att du är vrickad :)
4. aoura: den här kommunikationen mellan celler som du säger att man inte funnit något svar till har jag hört talas om under namnet mörk energi.
5. west_west: nej det här med början på alltet är väl den knepigaste frågan man ställs inför, religiös eller inte (varför skulle det, bara för att det fanns en gud, inte finnas ett behov av en början?). å andra sidan vet jag inte om jag tror på tanken att allt kräver en början, materialistiskt. nya tankar om att universum skulle vara beskaffat som ytan på en munk, där varje riktning för en tillbaka till startpunkten, utvecklas och sprids numera allt snabbare, vilket skulle göra både tid och rum oändliga men ändå instängda i sig själva.
självklart finns det mötespunkter mellan vetenskap och religion, men i många fall (tänk 1500-talet och "solen cirkulerar kring jorden") sätter religionens världsbild gränser för hur verkligheten får uppfattas. modern, framför allt västerländsk, religion lämnar i och för sig alltmer den vetenskapliga världen helt, då flera liknande krockar mellan åsikter förekommit, och väljer att istället hålla sig på det abstrakta, själsliga planet i sina åsiktsområden. bara detta känns för mig lite skumt, att religionens sammanflätning med empiriska studier upplösts allt mer bara för att man stött på hinder. nu verkar det nästan som om man försöker gardera sig från att bli misstrodd genom att bara tala om områden ingen kommer kunna motbevisa en på, som efterlivet osv.
jag ser dock ingen skillnad mellan de icketroende vinklarna du beskriver förutom hur aktiva de båda är i sina roller. visst, att aktivt hävda att gud inte finns skulle kunna ses som en "religion" (även om begreppet religion brukar användas kring trosläror som innefattar någon form av myter), medan det passiva icke-troendet på en gud.... mer talar för brist på intresse? nej förlåt, men jag kan inte se den radikala skillnaden. i båda fallen blir ju självklart bristen av en gud till en del av vem man är, på samma sätt som en stark tro också formar vem man är. tror du att gud finns så rättar du dig efter guds ord, tror du att gud inte finns så rättar du dig efter dina egna eller omvärldens förväntningar och värderingar. en människas tro är en del av henne, även om den är obefintlig.
einstein hävdar i ditt citat att tron på vetenskaplighet, i motsats till en högre makt, förutsätter att allting är i ordning. detta är för mig inte alls en nödvändighet, det finns till och med bevisat med fysikexperiment att partiklar under vissa omständigheter kan befinna sig på två platser samtidigt och att slumpmässiga föreningar och reaktioner kan ske på molekylnivå. eller så finns det helt enkelt en förklaring för varje till synes slumpmässig, kaotisk reaktion och händelse här i världen, bara att vi inte funnit den ännu. |
| alliiis - 8 jun 11 - 20:12 |
jag är tror på mig själv.
Fast jo, jag är ateist för jag tror helt enkelt inte på religioner. Jag förstår människor som gör det dock.
Jag tänker mest att vad fan om jag väl lever (vilket jag tror är av en ren slump) så varför inte göra det bästa av det? |
| west_west - 8 jun 11 - 19:01 |
Oj... här var det spännande diskussioner.
Jag börjar väl med mig. Jag är protestantisk kristen, frikyrkobarn, missionskyrkan. Lång lista, men åtminstone de två första begreppen är rätt viktiga. Aja. Inte snöa in på teologi nu. Jag är kristen för att jag har personliga upplevelser av gudsnärvaro och för att jag vägrar tro att universum kan finnas till utan en skapare. Ett klassiskt tankeexperiment är att utgå ifrån att allting skapas av något annat. Ingen ny energi eller materia tillförs i universum. Om man då låter händelserna gå baklänges kommer man till Big Bang. Men vad orsakade all den energin som finns från början? Ja, det har man inte svar på. Förutsatt att tiden inte är periodisk utan linjär eller liknande måste det finnas en början. Alla materialistiska begrepp är beroende av början. Endast "Gudsbegreppet" är definierat som "utanför tid". Detta bevisar inte något, men det är en ganska fancy förklaring till hur man kan tänka.
En annan sak som talar för Gudsexistensen är att logik, vilket är ett av människan konstruerat system, hela tiden överensstämmer med verkligheten; Matematikens osannolika användbarhet, så att säga.
Jag ser ingen motsättning mellan tro och vetenskap, och betraktar inte tilltro/tillit - "faith" - som ett sätt att förneka vetenskap. Tro och vetenskap berör två ganska olika, men till viss del tangerande fält och svarar på olika frågor. Vetenskapen diskuterar hur saker sker och förklarar system som finns i världen. Tro besvarar djupare livsfrågor såsom "varför", "vartifrån"... samt ger oss ofta etiska ramar.
Det förekommer en massa sakfel som jag tänkte kommentera.
1. Spöken: Visserligen finns påstådda paranormala händelser att läsa om, men inga faktiska bevis har kommit fram trots flera försök. Vetenskapen har ett kriterium som kallas "reproducerbarhet". Varje experiment ska kunna återupprepas med samma resultat. Släpper jag ett äpple vart som helst där g = 9,82N gäller G = mg och E = mgh = (mv2)/2 [precis innan äpplet slår i marken] oavsett var jag gör det eller när jag gör det. Paranormala händelser eller företeelser som man försökt forska på har inte uppvisat denna egenskapen. Det förekommer också försök (vilket filosofen och vetenskapsauktoriteten Karl Popper kommenterade om jag inte minns fel) att "immunisera" paranormala teser genom att säga "Men om du inte tror att det ska funka så funkar det inte", "Anden vill inte möta skeptiker" och liknande. Detta strider också mot vetenskap.
2. Bibeln: Det finns mera stöd för att det som står i bibeln stämmer än att Alexander den store ens existerade. Den textmängd som finns som underlag till den Bibel som säljs (de så kallade "grundtexterna") är mera omfattande än någon annan bok från de tidsepokerna. Det finns tusentals handskrifter av hela Nya Testamentet, och mycket av originaltexter från Gamla Testamentet bevarat. Överensstämmlesen mellan dessa texter är extremt mycket större än vad man kan förvänta sig. Rent historiskt så är bibeln troligen den trovärdigaste samling texter från den tiden som finns bevarade idag. Det finns ingen seriös vetenskapsman som ifrågasätter bibelns historiska värde eller korrekthet. Man har också väldigt god koll på vem som skrev vad i bibeln jämfört med andra mellan 2000 och 4000 år gamla texter.
Slutligen måste jag säga att jag tycker det här med ateism är intressant. Att bekänna sig till ateismen betyder att man betraktar sig så övertygad av att Gud inte finns att man specifikt måste göra denna ickeexistens till sin egen definition av sig själv. Jag tänker att för icke-troende (icke att förväxla med ateister) så borde det hela inte vara en så stor fråga. Det är skillnad på att säga "Jag tror inte på högre makter" och säga "Jag tror på högre makters ickeexistens". Det sista är exakt vad ateisten säger. Jag vet inte om ni hängde med i vändningarna, men jag tycker det är intressant. Jag ser ateismen som en religiös tro på att gud inte finns. Detta är lika vetenskapligt inkorrekt att anta som att anta att Gud finns.
Bara för att det är citattävling eller nått så ska jag bidra med Albert Einstein:
"En sak är säker, det är en övertygelse jämförbar med en religiös känsla av att världen är uppbyggd rationellt och intelligent som ligger bakom allt avancerat vetenskapligt arbete. Denna starka tro, en tro kopplad till en djup känsla, på ett överlägset intellekt som uppenbaras i naturen, representerar mitt gudsbegrepp.
Rent instinktivt skulle man förvänta sig att världen vore kaotisk och omöjlig för tanken att analysera. Vetenskapen förutsätter emellertid en värld full av ordning, vilket vi egentligen inte har någon anledning att förvänta oss. Däri ligger miraklet som blir mer och mer uppenbart allt eftersom vår kunskap utvecklas... och här ligger svagheten hos ateisters och positivisters inställning, vilka är lyckliga då de tror att de lyckats tömma världen på det gudomliga och det mirakulösa."
/west_west |
| Jakktar - 8 jun 11 - 18:30 |
| Hur menar du med makthavare? (: Många delar av bibeln är historiska berättelser bekräftade av vetenskapen? (: Och iallafall jag är kristen, men jag har redan varit misstänksam och kommit fram till att jag kan tro på bibeln. Man är väl enna misstänksam INNAN man blir kristen eller? |
| ochsedankomdu - 8 jun 11 - 17:29 |
| .. men jag tror på "spöken", andar eller vad man nu ska kalla det. :) |
| ochsedankomdu - 8 jun 11 - 17:28 |
| jag tror inte på nån gud. jag tror att vi finns här och nu, och så tror jag på kärleken och ljuset i människor. |
| Sparkling_Ink - 8 jun 11 - 16:29 |
| jakktar: ja jag tror att bibeln är en samling makthavares verk som skapades i syfte att begränsa och kontrollera folket. det är absurt att ändå så få kristna tvivlar på bibelns riktiga ursprung. Jag menar, även om man tror på Gud så måste det väl kännas skumt att förlita sig på en bok vars egentliga ursprung man inte har en aning om, rent empiriskt? om jag var kristen skulle jag ändå vara misstänksam. |
| Sparkling_Ink - 8 jun 11 - 16:22 |
prosthetichead: :D:D:D if anyone can show me one example in the history of the world...... och så vidare. han är fantastisk!
aoura: när du säger att spöken finns, baseras du det på egna erfarenheter, en allmän ogrundad övertygelse eller andra människors hävdanden? bara nyfiken på källan till din tro :)
och det är just det där, att människor inte är så smarta att vi kan hitta svar på allt, som gör mig ännu mer övertygad att det inte finns någon övre makt. svårt att förklara, men att vi hela tiden utvidgar vår verklighet i form av nya vetenskapliga upptäckter tycker jag talar för att det finns en formelbaserad, och inte övernaturlig, förklaring till allt vi ser och upplever (eller INTE ser och upplever för den delen...)
och för att fortsätta diskussionen, kan du ge exempel på detaljer jag bortsett från med mitt synsätt? jag vill gärna bli omvänd, eller få möjlighet att bekräfta det jag tror är sant |
| ProstheticHead - 8 jun 11 - 15:57 |
"You say that if I stumbled on a watch, Id assume it had a watchmaker. That a muffin presupposes a baker, so you must agree sooner or later that this proves theres a creator.
So if I put my foot in a stinker, youd assume the existence of a sphincter, thus you dont need to be a great thinker to conclude that God is a bum."
Ser dumt ut utan apostrofer, men Dikta är dumt, så... |
| ProstheticHead - 8 jun 11 - 15:49 |
Håller med dig.
Och en sak till... TIM MINCHIN! :D Äntligen har jag hittat någon annan som känner till honom. |
| Jakktar - 8 jun 11 - 14:28 |
| Orkar inte skriva något långt inlägg, men måste bara inflika att bibeln inte är skriven av nån gubbe, utan av väldigt många gubbar, och det är det som är så coolt :P |
