Fångad av en omänsklig kraft (prolog) |
Dagens första solstrålar letade sig upp över grantopparna och smekte mitt ansikte. Jag tittade ut genom fönstret och fick nästan genast sprittande vårkänslor.
Jag klädde mig snabbt och åt en skål med fil.
- Jag måste ut, jag måste ut. upprepade jag tyst för mig själv medan jag borstade tänderna och redde ut tovorna i mitt långa, svarta hår.
- Jag måste cykla iväg. sa jag medan jag tog på mig cykelhjälmen.
Snart var jag långt ute på åkern, åkande på min gamla hoj. Min KNALLROSA gamla hoj. Min knallrosa gamla hoj som jag hatade. Men jag brydde mig inte.
När jag tänkte tillbaka på detta första gången tyckte jag det var ytterst märkligt. Det tycker jag fortfarande. Jag tycker att det är ytterst märkligt att jag, en helt vanlig tjej från Vindsjö, blev förhäxad av Kraften. Kraften har många anhängare, men har aldrig visat sig. Dess handlingar räcker gott och väl. Kraften dödar vem den vill, var den vill, när den vill. Den kan inte stoppas.
---
Visst var det en kul prolog? Så synd att jag inte kommer att fortsätta.
|
| Kommentarer | | HolyHam - 14 jun 11 - 16:21 | | Jo, men jag har slut på idèer. Kanske ska fortsätta om någon månad, eller något. Förmodligen inte. | | BaraLillaPella - 13 jun 11 - 17:39 | | varför kommer du inte att fortsätta?! den var ju jättebra...! |
|
|
|
