Vart jag än går! |
Vart jag än går,
påminns jag om dig,
jag går på våra minnens gator,
följd av ensamhetens ljus brinner över mitt huvud,
jag försöker minnas dem lyckliga minnena,
men dem försvinner sakta i takt,
i takt med dem dåliga minnena,
men min vandring fortsätter ändå.
Nu kan jag spegla mig själv,
jag kan se dem glada minnena med dig,
ensamhetens gata är inte så lång som jag trodde,
men det var många uppförs backar.
|
|
|
|
