Du och jag mot hela världen Del 3 |
Nästa morgon vaknade jag av att det värkte i benet och vid revbenen, jag andades tungt. Ingen var i rummet. Jag greps plötsligt av panik, tänk om jag höll på att dö? Och ingen hörde mig, jag började att andas hysteriskt, men det gjorde bara saken värre, det gjorde ont i lungorna.
- Hjälp, kved jag. Jag rörde lite på mig, det gjorde otroligt ont och jag kunde inte ta mig tillbaks till min andra position, fast jag egentligen bara hade rört mig en centimeter. Nu gjorde det ont i benet, lungorna och revbenen, hela min överkropp värkte. Äntligen kom det in någon, en läkare antog jag.
- Hjälp, Sa jag igen, läkaren log mot mig.
- Hjälp, Sa jag igen fast lite höge.
- Med vad? Sa han med en spydig röst, hans leende stelnade till.
- Det, det gör ont, Sa jag. Han gick ut utan att säga något, men kom tillbaka innan jag han blinka, han hade med sig två andra läkare, en kille och en tjej.
- Vart har du ont? Sa killen. Jag läste på hans namnbricka att han hette Joel.
- Lungorna, revbenen och benet, Sa jag. Han tryckte lite på mitt ben.
- AJ! Skrek jag.
- Vi måste kolla ditt ben lite, så vi ska ta bort bandaget, det kommer nog göra ganska ont, eftersom du troligtvis har krossat hel benet, du fick en lastbil på ditt ben förstår du, knät vreds inåt och hela skenbenet eller smalbenet som det också kallas ner till foten vreds uppåt, Sa Joel. Jag grimaserade, det gjorde ont bara av att få höra det. Tjejen kom också fram till mig, eller mitt ben. Hon höll upp det och jag skrek, men hon fortsatte att att hålla upp det medans Joel tog bort bandaget som var inlindat runt benet i fler varv. Jag kunde inte fatta att jag hade fått en lastbil över hela benet! En lastbil!
- Så nu är vi klara, Sa tjejen. Jag kollade på mitt ben, det såg inte bra ut, det låg helt slappt, jag kunde inte få upp det själv, benet såg ut att vara vridet helt fel. Tänk att inuti där låg bara rasslande, krossade ben.
- Du ska röntgas, Så vi måste bära upp dig till den här sängen, Sa Joel och nickade åt en säng med hjul. Jag nickade sammanbitet. Joel och tjejen bar försiktigt upp mig, det gjorde ont, men jag skrek inte, inte den här gången, istället började jag gråta. Jag vet att det var barnsligt, men vad skulle jag göra? Le och se glad ut? Aldrig! Aldrig när jag hade vart med om allt det här. Fått en järnstång genom mitt revben, fått mina ben krossade av en lastbil. Nej aldrig att jag skulle le då! kanske aldrig mer i hela mitt liv! När vi körde genom korridoren, var det en kille som låg i en likadan säng som jag. Läkarna skrek:
- AKUT! AKUT! Och sprang med killen i sängen, han hostade och var helt svart i ansiktet, hans kläder var sönderslitna. Undra vad som hade hänt med honom? Tänkte jag.
- Du kommer att åka in där, Sa tjejen och pekade på en slags tunnel. Jag nickade. Och tjejen förde in mig i tunneln. Efter 5 minuter, åkte jag ut igen.
- Vi har fått provresultaten nu, men vi måste kolla vilka delar som är brutna, Sa tjejen.
- Ser det allvarligt ut? Frågade jag försiktigt. Tjejen suckade. Och hon nickade.
- Okej, viskade jag. Medans jag kördes tillbaka till mitt rum, grät jag, till och med skrek. Varför? Varför skulle allt det här hända mig? Läkarna kolla konstigt på mig, när vi körde förbi. Joel pratade lugnande med mig. När vi kom in rummet, gav han mig några tabletter, han sa att dom var lugnande. Jag tog dom.
- Var är mamma? Frågade jag. Joel sa att han skulle hämta henne. När jag blev ensam i rummet så satte jag mig mödosamt upp, det gjorde jätte ont, och jag visste att jag inte fick göra så, jag tog tag i sängkanten, för att inte falla tillbaka. När jag var i sittande ställning, släppte jag ena mina hand från sängkanten och rörde mitt högra ben som var mest skadat. Jag kände benen inuti sticka upp som små knölar. Det var läskigt att känna det. Jag hörde mamma och Joels röst komma närmare. Jag la mig försiktigt ner och hann precis lägga mer ner ordentligt när mamma kom fram till mig.
- Hur mår du min älskling? Frågade hon.
- Sådär, Sa jag. Hon log mot mig. Jag log inte tillbaka. Jag kollade bara stelt på henne. resten av dagen fick jag sitta stilla i sängen, inte röra mig det minsta. Så mamma läste böcker åt mig, vi läste ut tre hela böcker!
På kvällen kom tjejen som hade röntgat mig in i mitt rum.
- Vi har fått resultaten nu, Sa hon. Jag nickade.
- Du har krossat nästan alla ben i ditt högra ben och den måste repareras helt, alltså du måste få ett helt nytt ben, på ditt vänstra ben har du skadat knäskålen och krossat smalbenet. Du har också brutit foten. Eftersom du fick en järn stång igenom ditt bröstben så skadar det också revbenen och den kom utt genom ryggen, så har du skadat bröstbenet, 3 revben och lite av ryggraden, vi tror inte du kommer kunna gå igen, sa hon. Orden bara strömmade in i mitt huvud, vad skulle jag säga? Jaha tack? Tack för information, det var just det här jag ville veta! Att jag inte kommer kunna gå, mitt ben ska ni byta, ni kan ju lika gärna döda mig!
|
| Kommentarer | | Junior_ - 7 jun 11 - 21:20 | | Jättespännande, mejla nästa del! | | LisaHoglund - 5 jun 11 - 18:17 | | Jättespännande! Du skriver med bra känsla, jag gillar det :) Maila nästa! | | emo_95 - 5 jun 11 - 14:15 | Jätte bra skrivet!!!!!!!!
Mejla nästa del....:) |
|
|
|
