Döden utan tro |
Jag stod på stolen, med snaran runt halsen. Jag kunde bara enkelt gå fram ett par steg för att aldrig se dagens ljus igen. Varför stod jag där? Mitt liv hade varit perfekt, men när jag gick ut i luften fanns ingen återvändo. Inom några millisekunder skulle min välformade nacke knäckas. Allt jag gjort, alla mina bravader försvann som genom en vindpust. Det behövdes så lite, så lite som gjorde så mycket skillnad. Men det behövde jag ju inte veta av, jag dog.
Jag trodde inte på Gud, jag trodde inte på Buddha, jag trodde inte på liv efter döden. Jag hade fel, så fel. Än idag ångrar jag mig bittert.
Du förstår, har man ingen tro, hamnar man i gränslandet. Landet som är värre än både helvete och dårhus. Landet där du går runt, i en lila dimma. Du ser alla dina nära och kära. Desperat försöker du skrika av åskans kraft, gestikulera med med vida rörelser. De ser dig inte. De hör dig inte. De finns inte där. Du brister i gråt och, förhoppningsvis, lär du dig att ta vara på dig själv. Glömma skuggorna, glömma allt. För evigt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3) | | HolyHam - 2 jun 11 - 20:32 | Svar till ABC_123: En poetisk novell, kanske? xD
Tack för den positiva kommentaren! | ABC_123 - 2 jun 11 - 19:35- Betyg:  | | Jätte bra! Fast det lät lite mer som en dikt tyckte jag :) Men jätte bra! |
|
|
|
