12 Breakers Kapitel 1 |
Kapitel 1
Den rödhåriga flickan gav knappt busschauffören en chans att lasta ur hennes sportbag ur lastutrymmet innan hon ryckte den ur händerna på honom och slängde den över axeln. Hon tyckte inte om att folk rörde vid hennes ägodelar, eller att de ens tittade på henne. Så fort någon tittade åt hennes håll så glodde hon tillbaka.
Hon hoppade undan sekunden innan en person bakom henne kunde komma åt att stöta till henne. Och han tittade förvånat upp. Han var omkring hennes ålder med ljusbrunt hår, glasögon, säckiga jeans och en randig tröja i olika färger. Hans ansikte var fullt av fräknar och han kollade på henne upp och ner, helt utan skam, innan han såg in i hennes ögon och flinade fånigt. Hon var nära på att klippa till honom men hejdade sig snabbt, istället glodde hon på honom och vände sig sedan om. Hon planerade att ta sig härifrån så fort som möjligt och om det krävdes att hon betedde sig för det skulle hon göra så till varje pris.
Helt plötsligt kände hon att något var nära att slå in i hennes bakhuvud, den här gången hann hon inte undan. Hon kände väskan träffa och hon tappade nästan balansen.
”Oj ursäkta! Jag märkte inte att du stod där.” Det var en killes röst. Hon vände sig om och än en gång glodde hon surt. Den här killen var asiat. Han hade på sig mjukisbyxor och ett enkelt sportlinne. Han hade även på sig gymnastikskor. Hon undrade snabbt vad en sportfåne hade gjort för att hamna här.
”Är du okej?” Frågade han plötsligt och hon blev lite smått överraskad att han frågade henne det efter att hon gett honom en av hennes välkända hotfulla blickar. Hon tappade sitt hårda ansiktsuttryck och visste inte vad hon skulle säga. Den asiatiska killens mörkbruna ögon granskade henne noga. Hon upptäckte att han var ganska lång, och hans linne gjorde att hon kunde se hans välbyggda muskler. Han märkte att hon tittade på honom och han log brett.
”Nå du verkar vara okej om din hjärna direkt börjar fokusera på detta.” Sa han innan han spände ena armen. Detta blev droppen och hon måttade ett kvickt slag mot honom. Men till hennes förvåning så försvann han. När hon såg efter så hade han släppt väskan och böjt sig bakåt. Han var på väg upp igen när hon måttade ett till slag, den här gången mot hans mage. Men ännu en gång så mötte hennes näve endast luft.
”Det är nog bäst du slutar innan de upptäcker att du slåss.” Sa han medan han tryckte undan hennes hand och sidosteppade henne så han stod bredvid. Hon kände sig helt överrumplad. Ingen hade någonsin lyckats komma så tätt inpå henne på det sättet. Det var obehagligt och han höll dessutom fortfarande i henne. Inte i ett allt för fast grepp men hon tyckte ändå inte om det.
”Släpp!” Sa hon tvärt och han lydde direkt. Han gick och plockade upp sin väska och vände sig sedan om.
”Du har en väldigt farlig höger där, hade det varit någon annan du försökte slå så kunde det ha slutat illa. Du borde lära dig att kontrollera din styrka.” Han tittade seriöst på henne innan han log snett åt henne. ”Och ditt temperament med!” Sa han och blinkade åt henne innan han vände sig om och gick. Hon själv stod klar och praktiskt taget kokade av ilska. Ingen hade någonsin vågat bete sig sådär mot henne. Och hon hatade det faktum att han hade undvikit henne så lätt.
”Samling!” Hördes en röst från terrassen som tillhörde lyxhuset framför dem. Vem det än var som bodde där så tjänade han eller hon mycket pengar på vad personen än gjorde. Vem vet, de kanske tjänade pengar på att ha alla dessa ungdomar här.
Hon gick närmare och ställde sig strax bakom hela samlingen. Hon vägrade stå mitt i och känna hur folks närvaro trängde sig mot hennes sinnen.
”Mitt namn är Heather Banks och jag är assistent till Jenny Dale som är föreståndare här. Vi har valt att dela in er i sju grupper. I dessa grupper skall ni göra följande: äta tillsammans, tälta tillsammans, städa tillsammans, träna tillsammans och om någon gör något dumt så kommer ni även straffas tillsammans. Det är mycket mer än det men jag tror ni förstått vad jag menar. Jag kommer ropa upp grupperna en efter en och så fort en grupp är samlad så tilldelas ni en arbetsledare som visar er omkring, hjälper er att komma till rätta och kommer ha ansvar för er framöver. Låt oss se nu… grupp ett…”
Hon stirrade på den medelåldriga kvinnan som stod och började ropa upp namn. Hon var inte mycket att se på. Nog kunde hon ha varit vacker, men man märkte allt för tydligt att hon var kedjerökare. Hennes ansikte var rynkigt och missförgat på en del ställen, det såg nästan grått ut. Hennes läppar var nästan trasiga och hennes ögon hade en dyster och obehaglig matthet. Hon var klädd i jeans och en sandfärgad skjorta och hennes gråbrun spräckliga hår var uppsatt i en hård knut. Den rödhåriga tjejen kunde inte låta bli att tycka illa om Heathers predatoriska blickar. Det var som om hon planerade något utan att de visste om det.
”Nu är det dags för grupp tre: Nathan Budd Jr…” började hon och en smal men bredaxlad blek kille med axellångt svart hår och svarta kläder lunkade genom folksamlingen fram till nedanför terrassen.
”Sophie och Zacharia Declan…” två stycken blonda syskon som hade stått längst fram tog något steg men ställde sig en bit ifrån den svartklädde killen. Flickan hade väldigt fashionabla kläder och hon var vackert sminkad. Hennes bror hade också märkeskläder men mer åt ett rebelliskt håll. Han såg ut som en streetfighter eller liknande.
”Maximilian Frost…” En lång, färgad kille joggade fram och när han ställt sig mellan syskonen och den andra killen så tittade han snabbt upp och ned på Sophie Declan och log flirtigt. Det resulterade att hon himlade med ögonen. Han hade basketkläder på sig och förutom väskan som hängde på hans axel så höll han i en basketboll.
”Catleya Road…” ingen sa något och ingen verkade röra sig heller. ”Catleya Road?!” Fortsatte Heather. Hon suckade och drog efter andan ännu en gång. ”Cat…” hon avbröt sig när en kort liten tjej med kort uppklippt, blont, spretigt hår och en enkel blå sommarklänning och flipp flopps lyckades tränga sig igenom folksamlingen med sin stora väska. När hon äntligen kom fram till terrassen så stirrade de andra i gruppen konstigt på hennes icke närvarande ögon. Efter en djup suck fortsatte Heather.
”Joseph Lesley…” fram steg killen med glasögon som nästan hade krockat med rödhåringen. Det första hon tänkte var att hon inte ville hamna i den gruppen.
”Rose-Mary Smith…” Självklart så skulle hon då bli uppropad direkt efter den tanken. Hon klev fram och hon stirrade på de som stod i hennes väg. Hennes trasiga jeans och skor med stålhätta förstärkte hennes intimidet och ingen vågade ställa sig i hennes väg. Hon såg i ögonvrån den asiatiska killen och hur han gav henne en lycka till gest genom att hålla pekfingret och långfingret mot ögonbrynet it vinka utåt en gång. Hon skulle så smälla till honom en dag. Och han var den sista personen hon ville vara i samma grupp som. När hon kom fram så ignorerade hon killen med glasögon och ställde sig bredvid den svartklädde killen, Nathan, så långt bort från de andra hon kunde.
”Samantha Core…” En brunett med vanlig V-ringad tröja och snyggt sittande jeans gick snabbt upp och ställde sig bredvid Rose-Mary. Hon hade en lätt rodnad på kinderna och stod och tittade ner i marken. ”Få se nu, den sista personen i den här gruppen... Trey Lee.” Rose-Mary knät näven så knogarna vitnade då hon såg den asiatiske killen glatt hålla ögonkontakt med henne samtidigt som han nästan studsade fram. Han blinkade åt henne innan han ställde sig på andra sidan om Nathan. Hennes huvud gick igenom tjugo olika sätt att döda honom på. Varenda en långsam, blodig död fylld av smärta.
”Er ledare blir Henric Green…” En ung man med mörkblont hår gick fram till dem och visade åt dem att följa med. Han hade skogs gröna shorts, kängor och en sandbrun skjorta som Heather Banks hade. ”Han ska visa er runt på området och förklara de regler och tider som gäller.
De följde efter Henric och Sophie Declans ögon praktiskt taget slukade honom. Ingen av de andra lade mycket märke till honom men de följde tyst med. Först kom de till ett stort tak med bara pelare och utan väggar. Under var det fullt av bänkar och längst bort stod en rad med utegrillar.
”Här har vi våran så kallad ’matsal’ och den används även till fritiden och läxor. Mattiderna är följande: frukost halv åtta. Lunch klockan tolv. Middag klockan fyra på eftermiddagarna. Det kommer även finnas möjlighet att fika vid två på eftermiddagarna och åtta på kvällarna. Och detta är endast på helgerna. På vardagar gör ni er mat själva.” Alla ungdomarna nickade för att bekräfta det de hört.
Nästa stopp blev utanför ett stort skjul. Henric öppnade dörren och gick in för att hämta tre stora väskor. ”De här är era tält ni kommer sova tre i varje. Jag kommer dela tält tillsammans med andra ledare.” Sophies ögon fylldes av besvikelse och Maximilian fnyste med ett leende på läpparna när han såg det. ”Ni kommer också få tre stycken trangiakök att laga er mat i, jag kommer att vara med och äta med er.” Han vinkade till dem att följa efter. De kom fram till början av skogen och de kunde även höra brusande vatten i närheten.” Här ska vi sätta upp era tält. Det vatten ni behöver för att laga mat hämtar ni i bäcken. Om ni vill tvätta er så gör ni det där.”
”Måste vi alltså stå och frysa ute när vi tvättar oss?” Sophie lät som om hon knappt kunde tro det.
”Japp, det är kallt, men inte omöjligt…” lade ledaren till innan han började öppna tältväskorna. Trey gick fram för att hjälpa till. Han började öppna en till väska och drog snabbt ut de olika tältdelarna.
”Så hur ska vi fördela oss i tältgrupperna då?” Frågade han Henric och sneglade mot Rose-Marys håll. Hon räckte finger åt honom och han skrattade hjärtligt. Henric tittade bakåt åt dem och svarade.
”Ja du, det var en bra fråga… jag hade tänkt föreslå ett tjejtält men det är ju fyra av dem… tror ni att ni som grupp kan komma fram till ett beslut?” Alla nio, förutom Catleya, tittade på varandra.
”Jag vill dela tält med Sammy!” Sade Sophie plötsligt och alla stirrade på henne. ”Ja, alltså, Samantha… om det är okej…” Sammy, som hennes nya smeknamn just blivit, nickade lite blygt.
”Oh, får man vara med?! Frågade Maximilian retsamt. Rose-Mary himlade med ögonen, likaså Sophie.
”Antingen Zach, Trey eller Nathan kan få tälta med oss. Om vi ska vara tre och tre så borde i alla fall vi tjejer få vara två i varje tält.” Fortsatte Sophie och kollade mot Rose-Mary som nickade och tittade bort mot Cat, den underliga tjejen som nu satt med benen i kors och plockade blomblad från en prästkrage. Max som låtsades göra en besviken min, men misslyckades, fortsatte sedan.
”Jaha eftersom tjejerna inte verkar vela ha oss så får väl vi tälta tillsammans.” Sa han medan han lade armen runt halsen på Joseph. ”Eller vad säger du Josse-ponken?” Joseph tittade bara upp och ryckte på axlarna.
”Då hakar jag på er…” Sa Zach och tittade på de två uteslutna. ”Inte en chans att jag delar tält med syrran och lyssnar på hennes tjejsnack. Jag vägrar också att dela tält med en ’complete retard’.” Sa han och nickade mot lilla Cat som nu satt med knäna mot hakan och stirrade rakt fram. ”Även ifall de andra tjejerna är någorlunda läckra att se på.” Han sneglade mot Rose-Mary och Sammy. Rose-Mary stirrade på honom och han fnös åt hennes blick.
”Jag tar väl och delar tält med Cat och Rose då!” Sa Trey och blinkade ännu en gång mot Rose-Mary. Det var nog ingen bra idé. Hon tog snabbt fyra steg fram mot honom.
”Jag vägrar dela…” började hon medan hon måttade ett slag som han undvek lätt samtidigt som Sophie avbröt.
”Nämen vad bra! Då sover Nathan i vårt tält och allt är bra.” Henric hade plockat ut det tredje tältet och han hade sorterat upp allt bäst det gick.
”Vad bra precis i tid. Nu kan ni i de grupper ni satt er i börja att sätta up era tält.” Sa han. ”Jag ska gå och hämta trangiaköken så vi kan göra mat direkt efteråt.” Han gick snabbt iväg och Sophie kikade drömmande efter honom.
”Ja vad säger du Rose, eftersom Cat är i sin egna lilla värld, ska vi ta och göra det här du och jag. Bara vi två?” Han blinkade ännu en gång med de där mörka bruna ögonen och hon plockade upp en av tältkrokarna och kastade den efter honom. Han fångade den lätt och hon fräste snabbt åt honom. ”Kalla mig inte Rose!”
Han log sitt sneda leende och skrattade lätt. Det här skulle bli kul. Flickan var ju jättefestlig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Breathe_Me - 2 jun 11 - 13:12- Betyg:  | | Jättebra och spännande, ser fram emot en fortsättning =) | | Mizz_andersson - 1 jun 11 - 23:55 | | Låter spännande. Du får gärna maila nästa del. =) |
|
|
|
