På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag hatar dig (för du är så jävla fin) [del 1]

Skrubbsår på knäna och gräsfläckar på shortsen. Rosiga kinder och ett busigt leende. Bamseplåster på tummen och leksaksbilen i handen. Jag minns det som det var igår. Jag stod tätt intill mamma och höll henne hårt i handen. Medans Adrian stod självständigt en bit ifrån sin pappa och bet på sin bil. Jag kan inte exakt säga vad det vad jag smälte för just den stunden. Men det kunde vart hans gyllenbruna ögon och hans mörka hår som nästan var intill svart på den tiden. Eller hans otroliga närvaro och hans luriga attityd. Hur som helst fastnade han på mitt hjärta och än idag, 10 år senare sitter han fortfarande kvar. Utan att jag någonsin sagt det till honom
Jag slängde på mig min skinnjacka och snörade om mina converse och slängde igen ytterdörren.
- Tjenare snygging! Ropade Adrian som kom cyklande på hans morfars gamla skrutt cykel. Som man kunde höra gnissla på flera meters avstånd. Adrian slängde cykeln på min gräsmatta och gav mig en varm kram. Jag älskade att krama Adrian för på hans 1.90 och stora biffiga armar fick det alltid mig att känna mig så liten och trygg.
- Men Bellis! Har du inte växt en cm på hela sommaren. Säger han och rufsar om håret på mig.
- Adrian, jag har varit 1.62 sedan åttan. Jag kommer inte växa mer. Svarar jag och sträcker retsamt ut min tunga. Vi går tysta ett tag. Adrian drar fingrarna genom sitt chokladbruna hår och tänder en cigg.
- Fan vilken go röv du har fått under sommaren. Säger Adrian för att försöka bryta tystnaden. Och kollar in min rumpa.
- Men lägg av! Säger jag generat och slår till han löst på armen.
- Vadå? Man måste väl få ge sin favorit klasskompis komplimanger, när man inte har sett henne på hela sommaren? Säger han och trycker mig mot honom. Jag kan inte fatta att vi två har gått i samma klass i 10 år och nu blir det 3 år till på gymnasiet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta egentligen. För även fast jag har gått hela sommarlovet och tänkt på honom och saknat honom. Och även fast jag skrek av lycka inombords i tisdags när jag fick se klasslistan. Vet både mitt hjärta och mitt huvud att det vore bäst för alla om dom bara skicka ner mig till Kina och lät mig gå i skola där i stället. Så jag kan komma över den jäveln någon gång.
När vi har kommit fram till skolan och fått reda på våran klassföreståndare. Blir vi följde till ett klassrum och det blir upprop i klassrummet. Det är ett hyfsat stort klassrum med hel vita väggar och fyra långa bänkrader. Jag och Adrian sitter längst ner i mitten och bredvid mig sitter en platina blond tjej med sommarfräknar på näsan. Jag kollar på henne en snabbis och hon motsvarar min blick lika snabt.
- Hej, säger hon lågt och ler mot mig. Jag nickar mot henne och ler tillbaka. Våran lärare Peter harklar sig.
- Så alla verkar vara här, då kan jag börja och välkomna er till Sofia Gymnasiet och hoppas ni ska trivas här på skolan och självklart här i klassen också. Så för att vi ska lära känna varandra här i klassen. Har skolan arrangerat en utflykt för alla ettor på skolan. Och våran klass skall få åka till ett ställe i skåne där vi ska få paddla kanot och tälta på en mysig ö över en natt. Det låter väl skoj? Säger Peter och tjejen bredvid mig suckar.
- Jag som hatar att tälta. Viskar hon till mig.
- oww, då är vi två kan jag lova! Viskar jag tillbaka och då vaknar Adrian till och kikar nyfiket på tjejen jag pratar med. När Peter har pratat färdigt går alla ut ur klassrummet och jag och blondie ställer oss utanför skolan. Hon tänder en cigg.
- Man kanske ska hälsa, Linda heter jag! Säger Linda glatt och skakar hand med mig.
- Isabelle heter jag. Svarar jag
- Vad tycker du om våran klass då? Frågar Linda och tar ett djupt bloss av sin cigg.
- Svårt att säga än, den känns lite stel. Men det går säkert över med tiden.
- Issa, ska du med och möta upp Simon? Vi ska käka pizza tänkte vi. Ropar Adrian bakom mig och kommer små springandes fram bakom mig och ger mig en kram.
- Ne, jag ska hem och passa Melvin snart. Svarar jag och känner lukten av Armani parfymen jag gav honom i julklapp. Själv fick jag ett halsband där det stod "Utan dina andetag" av honom. Som är min favorit låt av Kent.
- Aja skit i det då, vi ses snyggingar! Säger Adrian och kollar lite extra på Linda och försvinner bakom husknuten.
- Damn, han är snygg. Är ni tillsammans eller? Frågar Linda nyfiket.
- Jag och Adrian? Nej, nej vi är bara kompisar. Mumlar jag och kollar ner i marken.
- Hm konstigt, ni ser båda två helt nere ut i varandra.
- Hahah, nej det tror jag inte. Vi är bara kompisar.
- Så det är inga hard feelings om jag raggar på honom då? Frågar Linda och mitt leende försvinner för en stund. Sedan säger jag.
- Nej för fan, ta han bara.

Vet att detta inte var super bra, men ska försöka göra nästa del bättre. Fortsätta ändå? :)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

ellan_7 - 1 jun 11 - 23:10- Betyg: