Kollar på stolen.
Kläderna är där.
Jag vet inte riktigt vart jag är.
Vi får se vart livet bär.
Jag tar jeansen och t-shirten och kliar mig lite fräckt på stjärten.
Snabbt kommer jag på att jag inte kan gå.
Känner mig dum och stum.
Sätter mig på sängen igen och känner att ärligt så är inte detta så förfärligt.
För om några dagar kan jag gå igen och då kommer jag hänga med min bästa vän.
