Tidslös - del 1 |
Del 1
Opie låg sömnlös i den smala hårda sängen. De andra männen runt om i rummet sov bekymmersamt, det var därför Opie inte kunde sova. Deras kraftiga snarkningar talade om hur männens sinnen inte fann någon ro. Han vände sig om och la den högra handen för det högra örat. ”Om jag ändå bara kunde sova...”, tänkte han för sig själv. Han reste sig upp från sängen då han förstod att det var meningslöst att försöka sova och gick till fönstret. Himmelen var fortfarande mörk med en svag nyans av blått i sig. Opie var medveten om att gryningen snart var här. Han öppnade fönstret bara några centimeter och njöt av den friska luften som sakta smekte hans ansikte. Med tanke på hur frisk luften luktade så förstod han hur instängt det hade varit i rummet under natten. Opie går med trötta steg tillbaka till hans säng. Sängen var egentligen bara ett metallställ med en plywoodskiva ovanpå. Utan täcke och med ryggsäcken som kudde la han sig på plywoodskivan med kamouflagekläderna på sig.
Luften som spred sig i rummet genom fönsteröppningen var nästan varmare än luften i rummet, men Opie tyckte att det var värt det. Den friska luften gav honom mer ro och han kände hur han sakta höll på att försvinna in i drömmens värld. Strax efter att känslan slagit honom så vaknar han till igen. Ett knakande ljud utanför fönstret väckte hans uppmärksamhet. Med uppspända ögon stirrade han upp i taket. ”Kan det vara möjligt?”, tänker han tyst när han precis får höra en svag röst mumla, ”Ta vänster... Höger”. Opie hörde inte allt, men han visste att detta var allvarligt!
Opie rullar ner på golvet till höger om hans säng utan att göra något ljud och knackar på hans rumskamrats axel efter att ha lagt den andra handen för Tonis mun. Toni vaknar lite i panik, men Opie hinner reagera med ett, ”Sssh!”. Toni ser att det är Opie och slappnar av. Han har förstått situationen. Toni rullar av hans säng till höger om honom och gör samma sak som Opie nyss gjort fast till Rex. Under tiden har Opie hunnit tagit sig över till den andra sidan av rummet för att väcka Alex och Toby. Omedvetna om vad som väntade dem, så stod dem redo med deras vapen. ”donk donk”, lät det från fönstret. Opie slänger blicken dit och ser att en handgranat rullar på golvet vid fönstret. Han springer dit för att snabbt plocka upp den och slänger ut granaten genom fönstret. Fönstret går i bitar. Opie hinner ta två steg ifrån fönstret då chockvågen från granaten träffar honom. Väggen som fönstret hade suttit på var nu borta. Han faller ner på golvet som är framför honom.
Toby skjuter hejdlöst över Opies kropp mot öppningen. Opie hör bara ett dovt puttrande från geväret och öppnar ögonen. Han ser hur kapslarna stutsar dansandes runtom honom. Det som känns som minuter för Opie är bara några ynkliga sekunder för de andra. Rex rycker tag i Opies axlar och drar undan honom till säkerhet. Rex drar Opie till väggen där Toni står som har en uppskruvad vattenflaska förberedd. Toni häller det kalla vattnet över Opies ansikte och Opie kvicknar till omedelbart. Den tid som kändes som minuter för Opie var nu tillbaka till verklig tid och hans hörsel hade kommit tillbaka. Han ställer sig fort upp och ger killarna tummen upp. Med detta ville han visa att han nu var okej. Toby slutar att skjuta.
Den tysta miljön framkallar oro i grabbarna som är omedvetna om situationen utanför huset. Opie tar på sig hans nightvision och lägger snipergeväret mot hans kind. Sakta går han mot öppningen och kollar ut genom siktet på geväret. ”Pang!”, Opie skjuter mot en man som smyger vid buskarna. Mannen faller. Opie laddar fort om och fortsätter halvvägs förbi öppningen. ”Pang!”, Opie fann en till man som satt ihopkrypen vid ett träd 50 meter från huset. Opie fortsätter förbi öppningen mot den andra sidan av rummet. De andra killarna i huset har bara M4 vapen och granater, så de avvaktar tills Opie ger tecknet att det är fritt fram. ”Pang!”, Opie hittade en till fiende som försökte att fly platsen. Opie fortsätter förbi öppningen och når den andra sidan av rummet. Han ger klartecken till de andra i rummet, kusten är klar. Alla killar förutom Opie smyger försiktigt ut genom öppningen. Ett tretal av fienderna hade dött av granaten som Opie hade kastat ut från tidigare. Rex och Toni går vänster runt huset för att försäkra att alla fiender är döda. Toby och Alex går på höger sida runt huset.
Opie sätter sig ner på golvet och tar av sig sitt nightvision från huvudet. Han trycker hårt med handflatorna mot vardera sida av skallen och rullar händerna ner mot kinderna fram och tillbaka i en O-ringad form. Han är fortfarande oklar om vad det var som hade hänt honom. Killarna som säkrade platsen kom tillbaka oskadade.
Rex tog upp en telefon och ringde tillbaka till huvudbasen för att informera om situationen. Toni och Alex gick till Opie för att se om han var skadad eller inte. Toby står modigt vid öppningen och tänder en cigarett. ”Vilken otur att de inte var några fler fiender. Jag fick ju inte döda någon!”, sa Toby besviket och sög in en del av ciggen. ”Det där var verkligen sjukt Opie! Hur visste du att dem var utanför?”, sa Toni medan han slängde två stycken alvedoner i Opies mun. Efter att Opie svalt tabletterna svarade han med sin mörka röst, ”Kunde inte sova.”. Alex ler med stängda ögon, ”Du hade ju inte behövt väcka oss. Du tog ju alla fiender ensam!”. Opie gav tillbaka ett svagt leende med blicken lika skarp som vanligt. ”Alpha är på väg hit nu. Dem sa att vi ska tillbaka till basen och Alpha ska ta över denna position.”, berättar Rex med orolig röst, osäker om gruppen ska se detta positivt eller negativt. Opie kollar mot gruppchefen Toni och svarar, ”Vi slipper i alla fall lådmaten...”. Toni stod med en mer seriös min, men hans käkmuskler slappnade av då han fick höra det Opie sa. ”Jag kommer att sakna detta ställe. Nästan ett år har gått sen vi blev placerade här.”, svarade Toni besviket, men hans besvikna grimas ändrades snabbt till ett leende. ”Nu kanske jag får åka hem till min fru ett tag.”, sa Toni strax efter att leendet lyst upp.
|
| Kommentarer | | Jakktar - 31 maj 11 - 00:13 | Haha, jag brukar också virra bort mig på den punkten, man liksom är så inne i det man skriver :P Men perfektionist som jag är har jag nog ovanligt lätt att märka saker när jag läser efteråt/andras texter. Men det är ju egentligen rätt lätt att märka, hur virrig man än är ^^
(haha nu babblar jag på och jag ser inte vad jag skriver så bra på mobilen, men tack för den trevliga läsningen iaf ^^) | | lenngren - 30 maj 11 - 22:51 | | Har alltid varit sämst på tidsformer :P Vet inte varför jag klantar mig just där ^^ Men riktigt bra att du tar upp det :) Hoppas att jag lyckas fokusera på det mer :) | | Jakktar - 30 maj 11 - 16:44 | | Älskar hur man liksom får komma på själv var de befinner sig och varför you kno. Du skriver bra, men byter tidsform lite här och där? Något att tänka på bara. För övrigt besitter du kunskapen som gör att du kan beskriva på ett proffsigt sätt, även om just det somehow är lite skrämmande. :P |
|
|
|
