Det finns visst clowner i helvetet - 5 |
Chocken slog emot henne som en iskall hand mot hennes ansikte. Hon stirrade bara på mig till hon kunde yttra de svaga orden, som mest blev en viskning.
- Nej, du skämtar. Det är inte möjligt. Hon fortsatte att stirra rakt fram, egentligen utan att röra sig mer än när hon talade och knappt då heller.
- Hör på, jag är lika förvånad som du, om inte mer. Jag såg det själv, när han dog.
Nu vände hon sig mot mig och för att inte möta hennes blick sänkte jag huvudet mot golvet. Jag var nära gränsen till tårar. Jag gick ut ur rummet och fram till det höga, bruna skåpet i hallen, tog ut en flaska whiskey och öppnade den. Utan att tänka började jag hälla det i mig, men blev genast yr av den starka spriten. Jag satte mig ner mot dörren och tog en klunk till. Vad skulle hända? Känslan av berusning bedövade mina känslor direkt, jag var kall som fryst metall, hård som diamant. Och jag skrattade värre än någonsin. Det slutade inte heller, skrattet, det var ingenting frivilligt. Jag tog en klunk till ur flaskan innan den gled ur mitt grepp och slog i marken. Flaskan krossades totalt och jag såg hur just en bit låg och glänste där bland de andra bitarna. Mina fingrar drogs mot den och greppade den hårt. Jag började blöda och snabbt sprang jag ut i trappan, för att undvika att bli sedd av Tess, som stel satt kvar i köket. Mina ögon lyste, det var någonting okänt i dem. Ondska, ren ondska.
Jag vaknade till efter att ha stått ute i trappan i flera timmar och gick in igen, undrade vad som hade hänt. Det var redan mörkt ute och Tess hade redan gått och lagt sig,hon sov redan. Jag gick till spritskåpet en gång till, tog ut en ny flaska av samma sort som den första. Denna tömdes helt under nattens gång.
Tess gick upp vid åttatiden nästa morgon och gick ut i köket för att brygga kaffe. Hon möttes av den värsta synen man kan tänka sig. Jag låg på golvet, helt blodig och med någonting vitt rinnandes ur munnen på mig. Hur länge jag hade legat så,kunde ingen veta. Hon sprang till telefonen och slog med snabba fingrar nummer 112. Hon var i något slags tillstånd av lugn panik inom sig, inte den känsla man hade förväntat sig vid ett sådant tillfälle.
- 112, vad är det som har hänt?
- Min pojkvän har svimmat av, det rinner någonting ur munnen på honom och han är alldeles blodig. Jag har inte hittat var blodet kommer ifrån. Jag vet inte om han andas eller har puls... Vi behöver en ambulans!
- Vi skickar en direkt.
Ambulansen kom fram fyrtio minuter senare, och mitt tillstånd hade fortfarande inte förändrats. Tess satt hela tiden vid min sida och höll min hand.
Moln tornade upp sig på himlen, jag satt under en stor ek vid roten på ett berg. Regn började försiktigt falla och jag drog käpen tätare om mig och tog upp huvan. Var detta slutet, tro? Var detta allt? Skulle världen gå under på grund av en människas öde och behov av makt? Det var min plikt att vakta skogen och bergen, min bror var stadsväktare och våran far var kung över allt okontrollerat.
Jag bländades av onaturligt starka lampor när jag vaknade, var befann man sig när vitt var den enda färg ögat kunde se, när starka lampor lös upp rummet som stårlkastare under en fotbollsmatch på de stora arenorna och lukten av rengörningsmedel bedövade kroppen.
Sjukhus. Jag var på ett sjukhus! Hade det hänt någonting? Ja, självklart det hade jag var ju förfan på ett sjukhus! Jag försökte vända huvudet, men en hemsk smärta strålade genom nacken och ner i ryggraden. Jag bet ihop, samlade mig och gjorde ett nytt försök. Tess, där satt hon utan smink, liggande kam och endast iklädd en enkel klänning. Hennes ansikte var rött och hennes ögon ovanligt blöta. Hon hade gråtit, vad hade hänt? Jag försökte tala. Det tog stopp, jag hindrades av en slang som var fäst i min mun. Hon ropade på en läkare som gensat kom rusande precis som om han stått utanför och väntat.
- Han har vaknat! Jag tror han försökte prata innan, finns det något sätt han kan kommunicera på?
Läkaren gnuggade sig om hakan och tog fram ett papper och en penna.
- Försök skriva, då ser vi om du har fått tillbaka några krafter och om din hand fungerar. Om allt är okay så har du även ett sätt att kommunicer på! Bra, va?
Jag tog sakerna utan att förstå vad han pratade om, och då såg jag att jag hade fyra rader av sår mitt i handen som var igensydda. De gick som en triangel och ett som gick från sida till sida triangeln. Ovanlig form på ett sår, och hur FAN lyckades jag med att få det så?!
Jag försökte hålla pennan men kom på att det var smartare att skriva med vänster. Tur att jag lärde mig skriva med båda händerna när jag var liten. Jag skrev och frågade vad som hade hänt och vände den mot Tess och läkaren.
- Du var berusad och antagligen har du lyckats skära dig på flaskan. Du måste ha trillat när du rest dig upp, slagit i nacken och sedan landat på glovet. Du har några få skador på ryggraden och en större skada på en kota i nacken, en spricka i skallen, skärsår på bröst, mage och i handen.
Tess reste sig upp, tog min hand och kysste mig på pannan, lättad över att jag vaknat igen.
---------
Trogna läsare, jag tackar er för kommenater jag fått på de andra delarna. Jag hoppas att ni vill fortsätta läsa trots den, antagligen, oväntade vändningen i berättelsen.
/ Jokern.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Edwin82Therese98 - 23 maj 11 - 01:34- Betyg:  | FÖrlåt för att jag inte kommenterat, har helt enkelt inte haft någon ork de senaste dagarna, och har jättemycket att ta igen, både från dig och från andra. Men jättebra del, gillade det kursiva, låg något i det som var bra. Väldigt bra :)
Otrolig grym du är på att skriva. Ska läsa nästa del nu också, så ses vi när jag kommenterat den + när du lagt ut en ny del :) <3 | mizzkitty - 21 maj 11 - 20:57- Betyg:  | | Väldigt bra del :), du borde fortsätta |
|
|
|
