Starkare än allt, del 18 |
Festen var redan igång när jag och Julia anlände. Vi trängde oss in i det minimala köket för att hälsa lite lätt på några äldre som jag inte hade någon direkt koll på. EN av dem presenterade sig som Patrik, vilket jag antog måste ha varit den Ellinor snackat om, Julias bror.
Jag hade fått Julia att i mitt sällskap slå sig ner i den stora skinnsoffan i vardagsrummet, ena handen prytt med ett martiniglas och den andra mobilen som hon aldrig tycktes vilja släppa taget om. Hon skrattade åt allt som sades, men det märktes att hon inte ens lyssnade till orden. Hon snurrade runt den olivbeklädda tandpetaren i glaset, bet på den, sög tanklöst på oliven innan hon drog av den på glaskanten och bet av den lilla trästickan, alltsammans med den spända blicken fäst på mobilens skärm.
”Det är lugnt Julia, han kommer”, viskade jag mjuk i hennes öra. När jag sedan lutade mig tillbaka igen upptäckte jag att det inte alls hade fått samma lugnande inverkan på henne som jag hade hoppats. Kroppen hade frusit till is och hon såg snarare illamående ut än lugn.
”Kom hit”, viskade jag och drog henne närmare mig, ”vi akn gå hem igen om du vill?”
Julia skakade bestämt på huvudet. ”Jag mår bra… jag… jag måste bara få något i mig. Finns det något att dricka?”
Blicken sökte forskande över bordet, innan hon upptäckte att hon fortfarande hade sin drink i handen och svepte den i samma sekund.
”Kom”, sa jag och drog upp henne ur soffan. Hon behövde komma tänka på annat än Kim just nu, om man bara kunde hitta Gänget? De brukade ju alltid hänga i något hörn, eller hittas dansandes på bordet och om kvällen lidigt riktigt långt, på golvet. Men inga medlemmar i gänget syntes till, så jag började gå upp för trappen, och nästan släpade Julia efter mig. Jag försökte ignorera hennes försök till att övertyga mig att hon visst mådde bra, att hon visst kunde klara sig själv.
”Visst, visst”, mumlade jag bara tillbaka till svar. Jag hade full fokus på annat, som att snoka igenom Isabellas övervåning i jakt på mina kompisar. Det kändes konstigt att gå runt där, hemma hos en kompis som jag inte ens hade träffat utanför skolan - en kompis som jag just nu bävade för att träffa på. Hela kroppen skakade av nervositet och förakt vid bara tanken på henne. Jag kände henne tillräckligt bra för att veta att hon skulle kunna göra vad som helst för att få krossa Julia, och jag kände Julia tillräckligt bra för att veta att ikväll skulle Bella kunna lyckas. Fan, varför hade jag låtit mig övertalas av Julia att vi skulle hit? Varför kunde inte den där jävla Kim inte bara kunnat skita i Rafael för en gångs skulle och sett en jävla film med dem två? Om det nu ens var Rafael han skulle träffa…
Jag slängde upp dörr efter dörr i jakt på de jag sökte, men när alldeles innan jag skulle till att öppna en tredje hörde jag ett frenetiskt fnitter och jag var helt övertygad, tjejerna jag sökte fann på andra sidan av den vita dörren, i Bellas rum. Mycket rätt, kunde jag konstatera när jag hade dragit ner dörrhandtaget och skjutit upp dörren. På insidan av rummet hade Gänget utövat sin vanliga förmåga att inta något helt och fullt i besittning.
”Jadish, Jullan!”, fnittrade Fanny som redan hade spillt ut en av sina drinkar i sängen tillsammans med de andra. ”Kom in vettja, vi har skitkul!”
”Jotack, det ser jag”, mumlade jag och såg mig omkring. Rummet var antagligen hyfsat stort, men det hade Bella dolt med de gigantiska klädhögarna lite här och var, i sängen, i fåtöljen, på skrivbordet, i skrivbordsstolen, på mattan. Egentligen fanns det inte direkt någonstans att sitta, så då det kanske inte var så konstigt att de trängdes tillsammans i sängen med ett utvickat tulpanglas.
”Vad händer där nere då, har ni hittat nå kul?”
”Hittat nå? Näe…”
Elina flinade till åt min axelryckning innan hon triumferande höll upp ett par flaskor som stått vid sidan av sängen. ”Men det gjorde vi, kolla!”
Flickorna ögon brann av glädje blandat med ett stort mått stolthet.
”Världens godaste cider!”, förklarade Elina innan jag ens hunnit fråga. Hon räckte fram en av de smäckra gröna glasflaskorna till mig, och jag visste inte annat än ta emot den. ”Det är skruvkork på dem, så det är bara att skruva.”
Mina kinder hettade. Det var tydligen uppenbart att jag inte hade varit i kontakt med dem tidigare. Faktum var att jag inte brukade dricka alls innan jag träffade Julia, och det hade inte blivit speciellt mycket sen dess heller.
”Bästa”, viskade Julia och drog flaskan till sig. Det var första orden jag hade hört henne uttala på nästan hela kvällen, exklusive de stela hälsningar och forcerade skratten. Nu var det helt annat, honförde den fortfarande kalla flaskan till sitt bröst innan och skruvade av korken med ett kompis läte och sög in dess arom. Hon stönade av vällust till drycken och förde den till sin mun. På någon sekund hade hon svept halva flaskan och när hon öppnade ögonen tycktes jag skymta en ny glans, en livfullare.
Jag blev alldeles varm inom mig. Det kanske var helt rätt att ta henne till Gänget. De var trots allt de enda som jag visste som kunde känna henne bättre än Gina och Kim. Men Kim var spårlöst försvunnen och jag var inte speciellt sugen på att leta igenom hela Nya Zeeland.
”Vi hittade dem i kylskåpet. Visserligen stod det Bella på påsen de var i, men det hindrade ju inte oss”, fnittrade Sanna och tog en egen flaska. ”Tvärtom.”
”Vet ni vad”, sa jag och man kunde tydligt höra hur orden kantades av ett leende. ”Är det bara jag, eller har ni också lagt märke till att datorn”, viskade jag och nickade åt laptopen bredvid en av de enorma klädhögarna.
Julia vände sig snabbt åt mitt håll och betraktade mig med sin ansträngde blick. ”Vad hade du tänkt dig?”
”Äsch”, flinade jag och ryckte åter på axlarna. ”Tänkte bara att man kan hitta på rätt kul grejer med dem… i alla fall med andras… med Bellas.”
”Men vi måste ju komma in”, konstaterade Julias. Hennes röst var varken upphetsad eller nedlåtande. Bara på hugget.
”Det är väl inte så svårt… om man är duktig på att hacka”, sa jag och knäckte menade mina knogar. Det behövdes inte någon förklaring, gänget var redan i extas. Det spelade ingen roll vad som hände nu, Bella kunde gott förtjäna alltihopa för det hon utsatte Julia för. Det var aldrig någon fråga om det var vät det, konstaterade jag när jag såg Julias blick brinna av glädje och upphetsning när jag knäckt lösenordet, som för övrigt var namnet på hennes Chihuahua. Julia var tillbaka, och det betydde allt.
Patrik
Medan bandet var nere och repade hade Patrik själv gått runt och letat efter Julia. Inte ens Bella visste vart hon höll hus, och efter att ha yrat runt dryga tio minuter hade en kompis fiskat upp honom.
Rafael skulle just till att dra fram en joint när han greppat tag i Patriks arm och dragit med honom ut på bakgården. Det var med en till kille, Kim hette han visst. Julias pojkvän visade det sig till och med vara. Hoppsan.
”Det var tamefanimej stressigt att få tag i det. Var ju tvungen att dra upp till Götet och grejer” brölade Rafael och drog upp en tändare. ”Men ni vet, allt för en bror.”
”Eller fler”, insköt Patrik och flinade innan han tog rullen ifrån sin kompis.
”Fina grejer, vettu.”
”Vem fick du den ifrån?”
”En bror.”
”Men kom igen, du kan väl säga till en bror. Det är Araz Mejidin va?”
Rafael breddade ett flin och räckte jointen till Patrik, ”Första blosset ska tas av en riktig bror.”
Patrik smuttade lite lätt på den efter att ha satt till glöd. Med djupa tag insöp han dess kittlande rök innan han skickade vidare den. När ölen snart var sluta och jointen hade gått tre rundor hade höstkvällens kyla nästan eliminerats helt. I bakgrunden kunde man höra Baby Lizards musik och folk som skrek av förtjusning. Ljuset gatlyktornas ljus verkade allt närmare och greppet om Kims hals var inte alls fientligt, snarare broderligt. Han var med, vafan spelade det för roll om de knullade samma tjej, de var bröder från och med nu.
”Broes before hoes”, utstötte Patrik innan han höjde manande sin öl till en skålning. Burkarna for ihop och Rafael skvätta ut en hel del av dess gyllenfärgade vätska.
”Aj fan” skrattade han och tog en ny klunk.
”Ey grabbar, har ni sett min nya tatoo?”
”Nej, fan visa mannen!”, tjöta Rafael och började slita i Patriks kläder. ”Vart sitter den nånstans?”
Patrik log förnöjt och klappade sig med uppenbar stolthet på övre ryggpartiet.
”Det är en text, går rätt över ryggen mellan axlarna. Så jävla bra.”
Även Kim började slita i Patriks skjorta i jakt efter tatueringen.
”Men ta det lugnt er jävla fikusar”, skränade Patrik och skakade sig av de närgångna killarna lagom när de fått upp alla knappar. ”Nu jävlar ska ni få se på en riktig goding” och på någon sekund hade han i en enda rörelse lyckats –trots sin berusning dra av sig den vita skjortan. Han passade på att kråma och spänna sin muskulösa kropp innan han smekte med handen över sin gamla tatuering. ”Här är min första.”
”Vad fan, time?” muttrade Kim och betraktade pärlebandet av stjärnor och bokstäver.
”Det är som du ser stjärnor, och i dem står det en bokstav, en bokstav för…”
”För varje brud du knullat mannen!”, gapade Rafael och skrek av skratt.
”Tänkte det först, men det skulle ha tagit för stor plats”, sa Patrik sakligt och fortsatte ”Det är för min familj. T – Tia, mamma alltså, M – Mattias, farsan” och sen i för Bella.”
”Hur fan kan du få Bella till ett I?”
”Irriterande.”
Rafaelutstötte ett grymtande läte när han drog på ena mungipan med fortsatte stirra på sin vän, som om han inte visste om han skämtade eller inte.
”Hon heter ju Isabella egentligen, men alla säger Bella”, förklarade Kim och klappade Rafael på huvudet som på ett litet barn.
”Ibland vill jag bara döda henne för att hon är så dryg, men jag älskar henne. Skulle något hända henne, jag svär jag skulle dö. Jag skulle kunna åka jorden runt för att få tag på den som gör henne illa, och sen skulle den jäveln dö en riktigt jävla plågsam död.” Patrik formade händerna till ett stryptag i luften framför sig för att visa vad han menade.
”Det kallas syskonkärlek, förstår du”, förklarade Kim lugnt och klappade åter igen sin vän på huvudet.
”Men vafan, ja jag är inte handikappad, jag trodde väl bara att… shit mannen.”
Kim och Rafael fortsatte att småbjäbba medan Patrik drog längs en hand längs sin fortfarande ömmande rygg. ”Den nya” sa han och vände sig om. ”Är fan oslagbar.”
”Having fun is not… not… to forgive…”
”Is not to forget, står det ju din idiot”, grymtade Kim och slog till Rafael på samma ställe som han nyss fått en uppmuntrande klapp. ”Having fun is not to forget tomorrow, it’s about living for tonight.”
”Fan va skön, ge mig den bror”, sa Rafael innan han knockade Patriks knogar.
Just då kom Bella utfarande ifrån vardagsrummet..
”Men vafan är det här du är, jag har letat efter dig.”
”Mig?”, frågade Kim undrande och kunde inte hålla tillbaka ett litet fniss.
”Men ja, såklart jag menar dig, kom nu” suckade hon och drog honom hårt i armen och praktiskt taget släpade in honom igen.
Julia
När vi kom ner igen hade bandet börjat packa ihop, vilket antagligen berodde på klagomålen från grannarna. Antingen måste de ha förvarnat dem i förväg, eller mördat de flesta närboende. Så som de hållit på hela kvällen var de faktiskt rätt konstigt att ingen hade klagat tidigare.
Eftersom att musiken hade dött och att de nu lät stereon spela så lågt att man knappt hörde så kunde hade någon fått iden att de skulle köra snurra flaskan. Precis som när man gick i sexan, tänkte Julia och satte sig i Jades knä tillsammans med de andra i Gänget som kurat ihop sig i den minsta soffan.
Julia lutade trött sitt huvud emot Jades axel och andades med djupa andetag in doften av hennes hår. De andra kunde vara med om de ville, själv ville hon bara ligga där och önska, och få drömma. Då kunde hon åtminstone låtsas hur det skulle vara om det faktiskt var så att Jade skulle mena något med den där armen hon lagt kring hennes midja. Julia kunde drömma om Jades fingrar som nyfiket letade sig in innanför hennes blus med det kittlande tyget dansandes. Hon skulle få smeka och kyssa hennes ärr under brösten så de skulle läka på en sekund. Hennes varma händer mot låren fick det redan att hetta i underlivet.
Sanna makade på sig när hon skulle sträcka sig sitt drinkglas på bordet och lyckades få rakbladet i Julias ficka att skava lätt emot höften. Fan, Julia hade glömt bort att hon ens hade med sig det. Tänk om någon skulle upptäcka det, om Kim eller Jade eller Elina eller vem som helst. Kanske Bella. Om hon var full och någon skulle behöva ta hand om henne? Med ens tycktes rummet vingla till en aning. Själva tanken på det gjorde henne mer illamående. Kvickt snappade hon åt sig Sannas klass och hävde i sig drinken för att lugna sig själv. Matt lutade hon sig återigen mot Jades bröstkorg och upptäckte att hon den här gången hamnat på hennes vänstra bröst. Jade gjorde ingenting, hon sa inget och flyttade sig inte, så det gjorde inte Julia heller. Hon bara låg och fortsatte drömma.
När själva spelet kom igång ökade ljudnivån dramatisk och folk skrek och skrattade lika hysterisk som Gänget själva, men Fanny var den okrönta drottningen på högljutt hysteri.
Efter tredje snurret hamnade flaskan på Sanna. En flicka som hette Lisa log skadeglad. Det var hon som skulle bestämma straffet. ”Jahaja, sanning eller konsekvens?”
”Konsekvens” svarade Sanna iskallt och det drog en vin av häpnad genom skaran innan en del applåderade. Alla visste att det var livsfarligt att välja konsekvens på fetser, i alla fall på Bellas fester.
”Jasså, är du säker?” Lisa såg först lite besviken ut, som att hon inte lyckats skrämma upp Sanna tillräckligt, men ryckte edan på axlarna och fortsatte ”Då får du springa över till grannen och låna deras toa.”
Sanna betraktade henne med synbar skepsis. Låna toaletten? Kränkade, men lamt.
”Var det allt?”
”Ta med dig en bit toapapper som bevis.”
Sanna ryckte bara på axlarna, stack ut och kom tillbaka inom två minuter. Hon släppte ner en halv rulle i knäet på Lisa. ”Jag fattade först inte vad du skulle med den till, men sen fattade jag att du behövde ny fyllning till bh:n. Och det är fan sant, dina pattar börjar se lite risiga ut.”
Ett nytt sus, den här gången av förtjusning gick genom folkhopen och Gänget skrek av skratt. Lisa däremot öppnade först munnen för att slänga ur sig någon spydigt tillbaka, men dröjde några sekunder för länge och fick lov att inse det, Sanna fick henne. Hårt.
”That’s my girl” sa Elina och kramade om Sanna som var mer än välkommen tillbaka till den trånga soffan.
Sanna hade spätt på intresset bland deltagarna, inklusive Jade och efter några omgångar till var till och med Julia var engagerad.
”Mer, mer, ändå ner i halsen” skrattade hon när Jessica Tylin satt i Niklas knä, upptagen med att hångla upp honom.
”Jag sa ju att det skulle vara dötrist utan snurra flaskan”, sa Terese och rättade till sin knut i håret.
Natta verkade däremot inte njuta av det hela lika myckets som Tess och Bella som stod i mitten och entusiastiskt klappade händerna. Tydligen hade de utnämnt sig själv till spelledare, och lämnat Natta helst själv borta vid de äldre. Ingen av dem verkade ha något emot det, förut Lisa som gav henne ett ansträngd blick och suckade demonstrativt, men en av Patriks kompisar, Emil, bjöd snabbt in henne i deras livliga samtal. Julia betraktade det hela som hände i periferi och sökte genom klungan för att se ifall Patrik fanns där, men utan resultat. Kim då? När hon väl hittade honom satt han tillsammans med Nicklas, Kevin och Joel men det var inte det hon fastnade för. Det var blicken han hade. Han log och såg in i mitten av ringen med blicken på Bella som om han var ett lejon som såg på en stor saftig köttbit. Han höll fast blicken i flera sekunder, och gjorde ingen ansats till att släppa den trots att han pratade med de andra samtidigt. Han till och med drack utan att släppa blicken.
Rummet snurrade till igen och Julia begravde ansiktet i Jades hår igen. Allting snurrade, och verkade så fasansfullt främmande.
”Julia, Julia hur är det?” Jades röst drog henne tillbaka till nuet igen. ”Mår du inge bra?”
”Jade” viskade Julia och såg rakt in i hennes mörka, förundrade ögon. ”Det är något jag måste berätta för dig.”
Jades ansikte förändrades, till något plågat, och hon fattade tag om Julias axlar och drog henne till sig. Hennes varma kropp mot Julias bultande huvud och de varma händerna emot de skakande axlarna.
”Jade, jag har tänkt något väldigt länge. Kim liksom…”
”Jag vet, förlåt. Förlåt, förlåt, gumman…” kved Jade till svar och kramade allt hårdare.
”Lyssna Jade, det här är viktigt, jag…” sa Julia men avbröts när hon hörde Bellas klara stämma kvittra att flaskan pekade på Kim.
”Kim, sanning eller konsekvens?”
”Konsekvens.”
Bella smilade upp åt svaret, men verkade inte ett dugg förvånad. ”Kyss den du helst skulle vilja ligga med, just nu.”
Julia stirrade in i Jades ansikte och mötte samma fruktan som hon själv kände. Underläppen skakade lätt och hon knep ihop ögonen innan hon vände sig för att se hur Kim helt utan att tveka gick fram till Bella och förde sin mun mot hennes. Deras läppar trycktes hårt mot varandra och hon drog hans kropp tätt intill sin och lät deras kroppar växa samman som om de alltid varit ett enda ting.
Plötsligt var Patrik där, skrattades påhejande i flocken av skränande människor. Han såg mer än nöjd ut, och såg roat in i Julias ögon. Motbjudande.
Illamående betraktade Julias skådespelet i slow-motion. Det var inte fint, faktiskt långt ifrån vackert. Det var inte ens sexigt, det var bara rent och skärt vidrigt. Hon slet sin kropp ifrån Jades grepp och trängde sig ur skaran av människor. Hon brydde sig inte om att folk svor när hon puttade iväg dem eller klev på deras fötter. Hon hörde inte Jades vädjande rop att komma tillbaka.
Julia låg i en rabatt, eller en skog. Det var i alla fall kallt och hennes händer var fulla med frostig jord. När hon försökte häva sig upp på något som kändes som kletig mossa gjorde hennes mage revolt och kastade upp en sur kaskad av lättflytande vätska och magsyra.
”Din tokstolle, trodde du verkligen att du skulle klara av att ta dig hem alldeles ensam i det här tillståndet?”
Julia kunde inte se Jades ansikte, men rösten var nära och ett par lugna händer smekte hennes rygg.
”Vad händer, var är jag? Sluddrade Julia och satte sig upp. Några förtorkade blombuskar stack henne envetet i ryggen.
”Tur för dig att jag inte drack nå mycket. Någon måste ju hålla koll på dig” suckade Jade och drog upp sin vän på fötter. ”Du stack ifrån Julias fest, du minns det va?”
Julia nickade.
”Sen sprang du iväg, eller tja… ragglade iväg medan jag fick springa efter, inte för att du var speciellt snabb nu men det var så sjukligt mörkt asså. Vafan skulle du ut i skogen för liksom, utan skor och allt.” Jade suckade. ”Men hur som helst så sprang jag efter, annars vet man ju aldrig vad som skulle hända dig. Jag vill inte ens tänka tanken.”
Julia log och skulle just ta ett steg, vacklade till och var tvungen att ta stöd emot en skrovligt träd för att inte ramla. ”Du är fin Jade, riktigt fin.”
”Äsch, kom här”, sa Jade och torkade bort lite spya ur Julias mungipa som hon senare drog emot tallstammen” Du kan ju inte se ut hur som helst lilla du.”
Det är inte konstigt att det blev såhär, du borde ha fattat, skattade rösten djup inom Julia. Hon tog spjärn och frigjorde sig ifrån tallen och tog några steg ut i mörkret men fälldes av några djävulsk utplacerade rötter. En hand hade fått tag om Julias jackärm och nästan dragit med henne i fallet.
”Jag är en sån förlorare” snyftade Julia och letade i byxfickan, drog upp tröjärmen och förberedde sig för att dra ett djupt snitt i underarmen. Egen gled lätt längs den tunna huden. Det kändes blött men ingen smärta, så hon gjorde flera djupa hack. Det varma blodet sipprade fram ur de bultande ådrorna. Nu rev och slet det i hela armen av smärta och lika paralyserad drog Julia hårdare och hårdare, letade sig upp under blusen. Rösten tystnade. Den fick inte vara här nu, hon fick inte förlora sig mer än hon redan gjort.
”Kom, res på dig så går vi tillbaka.”
”Mh” svarade hon men rösten lät inte som om den kom ifrån henne, ifrån någon annan. Vill du bli av med mig, ta livet av mig? Hugg då, karva upp dina ådror. Låt mig rinna ut med det smutsiga blodet.
”Julia?” upprepade Jade och tog ett steg närmare, satte händerna framför sig. ”Ska jag leda sig?”
Nej, gå inte iväg. Hugg.
”Nej!”
”Men Julia, jag märker ju att du inte kan gå själv. Kom nu, larva dig inte.”
Hugg nu, hugg!
Julia letade sig innanför blusen. Utan att svara drog hon några djupa andetag innan hon satte rakbladet mot huden igen, väntade några sekunder innan hon drog det bestämt ner längs revbenen. Hon bet ihop hårt för att inte kvida till när den svidande smärtan tilltog och bedövade henne medan hon föll ihop på marken.
Rösten dog bort igen. Kaoset stannande. Det fanns bara hon och smärtan.
Jade satte sig framför sin vän och ruskade på henne.
”Men svara mig då.”
Julia drog som paralyserat ner blusen och täckte de djupa såren. Så nu var det bra, nu fanns det bara hon och smärtan. Hon och smärtan, inget annat. Jo, och Jade, och Jades händer som tog tag i hennes axlar, och skakade och hon skrek och hon slog. Något lyste upp i mörkret, bländade henne. Troligtvis Jades mobil.
”Julia, du blöder ju!” utbrast Jade förskräckt, ”Gjorde du dig illa när du för? Varför sa du inget?”
Julia kollade ner på sina kläder som nu blivit rödfläckiga. Oj, det hade visst blödit igenom i alla fall. Hoppsan. Men det spelade ingen roll, det var ett världsligt problem, bara en av de oönskade troféerna sen hennes ofrivilliga stöldräder med Fanny.
Jade greppade tag och Jade och ruskade om henne. Julia kunde inte höra allt hon sa, det var för långt bort, men hon klamrade sig fast vid Jades hand.
”Jade” viskade hon och såg ut i mörkret där Jades ansikte antagligen borde befinna sig. ”Jag är inte kär i Kim längre. Jag hatar Kim.”
”Julia, snälla förlåt, det är mitt fel alltihopa.”
”Nej, nej” insisterade Julia och satte ett finger för Jades darrande läppar. ”Det är inte alls ditt fel. Det är snarare tack vare dig.”
”Va?”
Jade lät mer förskräckt än smickrad av Julias ord.
”Ta det lugnt. Bella ska fan få igen, och du, du hjälper mig va?”
Jade nickade, fortfarande stum och förskräckt.
”Bra, hon ska fan få smaka på hur det känns, när något man älskade plötsligt blir så motbjudande. Vi ska dränka in hela hennes jävla garderob med hennes älskade kläder hennes jävla älskade cider.”
Antingen hörde Jade Julias minimala ton av glädje eller så vågade hon bara inte säga emot, för hon drog upp sin vän på fötter och ledde henne ut ur skogen. De gick tätt ihop tillbaka till Bellas hus när små små vita flingor dalade ner ifrån himlen. Jade lade omsorgsfullt sin hand om Julias arm, som hon offrat sin egen tröja för att linda om. Tydligen hade hon Jades jacka kring sina axlar också, men kom inte ihåg när den kom dit.
”Jag vill att du ska veta, att trots att den här kvällen är ett helvete” viskade Julia fram. ”Så tänker jag inte låta den vara värdelös.”
”Vad menar du?” undrade Jade och såg upp emot himlen av dalande snöflingor.
”Visst är det fint?”
Jade nickade instämmande men oförstående.
”Ja och?”
Julia och stannade, fattade tag och Jades axlar. ”Det kanske har varit åt helvete, men det kan vara fint ändå. För även om smärta gör ont är den vacker. Så jävla vacker.”
Jade verkade förstå ännu mindra ju mer Julia sluddrade på, men avbröt henne inte. Hon lät respektfullt sin alkoholiserade vän prata på.
”Det finns en sak jag velat göra så otroligt länge, och det tänka jag fan njuta av” viskade Julia medan hon såg in i Jades mörka ögon, smekte hennes snöprydda hår och kysste mjuk hennes läppar. Aldrig tidigare hade Julia tyckt att något smakat så underbart.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Jiejje - 31 maj 11 - 06:07- Betyg:  | | Storslaget! | | Sabbe_sabbe - 21 maj 11 - 14:25- Betyg: | | underbart!(: mejla! | | mizzkitty - 21 maj 11 - 12:04- Betyg: | | Jätte bra del :), fortsätt gärna ^^ |
|
|
|
