Den tunga tillvaron del 1 |
Jag smyger mig in i det lilla ljusa badrummet som har en lampa som nästan förblindar mig när jag kommer in och ställer mig framför den trasiga spegeln som min pappa hade sönder igår när han hade druckit för mycket alkohol och befann sig i ett berusat tillstånd, det knastrar till under mina fötter och jag känner hur någon skär i min vänstra for som om det hade varit rakbladet som jag natten till idag skar mig på mina ärrade armar med. Jag fäller ner det plastaktiga toalettlocket och sätter mig ned med foten uppe på det andra benet, med mina små fingrar plockar jag långsamt ut den millimeter stora glasbiten som glänser till när jag håller den mot spegel. Det är faktiskt enligt mig en väldigt vacker syn att se en glasbit gnistra som en diamant när man håller det mot ljuset, ljuset är något jag längtar till att få gå in i eftersom att där finns det som jag saknar i denna värld vilket är lycka. Jag suckar djupt och Ställer mig sedan upp vrider huvudet åt vänster för att låta min blick vila mot tvättmaskinen som jag även använder som ett sminkbord, där ligger mitt röda läppstift och min svarta underbara kajal. jag för min hand mot min svarta puderdosa och öppnar den med ett försiktigt grepp, den är alldeles nyinköpt och det vita pudret ligger som snö i asken. Jag tar upp min pudervippa från tvättmaskinen och börjar pudra mig i ansiktet och ser hur ja snabbt förvandlas till ett vitt litet spöke med ögon lika livlösa som en död människas, jag sätter extra mycket på mitt blå öga som min älskade far gav mig igår och ser till så att ingen ska kunna se det, och tittar sedan på mitt nyfärgade limegröna hår som ser ut att aktivera sötman på tungan om man skulle ha smakat. Jag borstar det försiktigt med lätta rörelser och tittar ned på min arm, såren är enligt mig bara ett kvarlämnat spår från den dagliga ångesten som jag bär på. Utanför det låste badrummet hörs skriken från min nyvakna far som hysteriskt skriker på att min mor har plockat in disken helt fel, och straffar henne därmed med psykisk misshandel. Jag upptäcker mig själv med en stirrig blick titta ner i marken och känna hur paniken växer i bröstet, jag vill inte höra mer bråk från denna familj. Jag skakar irriterat på mitt relativt stora huvud och plockar upp min kajal och börjar färga mina ögon svarta, och skapar kattliknande ögon som ger folk en känsla av rädsla när dem ser mig i skolans korridorer. Det svarta framhäver mina gröna ögon som matchar det limegröna håret, sedan tar jag fram mitt röda läppstift och färgar mina stora fylliga läppar och tar därmed bort den bleka färgen från dem.
Jag anser mig sedan efter att ha målat mina små naglar lila vara klar med min mask, jag öppnar försiktigt dörren ut till den resterande biten av lägenheten och försöker med tysta steg smyga mig in på mitt rum utan att bli sedd. Men med hela min koncentration lagd på smygandet ser jag inte galgen som hänger så stilla på byrån jag går förbi och stöter till den med min klantiga armbåge och kan endast se på när den snabbt faller till marken och skapar ett ljud som min far hör. Efter bara en sekund hör jag hur hans stämband samlar kraft och skriker sedan ”Angelica ge mig en öl från kylen!” det är samma visa varenda gång och man tycker att jag borde ha vant mig nu, men jag har bestämt mig för att aldrig någonsin vänja mig vid att ha ett sådant svin till farsa. Om jag hade velat skapa bråk hade jag tvärvägrat, men på grund av huvudvärken gårdagens slag har gett mig väljer jag att göra som han säger och går med raska steg ut till köket och öppnar det gamla kylskåpet. På första raden finner jag endast en illaluktande rutten gammal tomat som borde ha slängts för flera veckor sedan, men på den andra hyllan finner jag det jag letar efter och tar upp en öl från den gröna system påsen och stänger sedan kylen efter mig. Vid köksbordet sitter min mamma med en penna i handen och ett papper på bordet och skriver ner sina tankar, hon brukar göra detta varje morgon efter pappa slagit oss båda. Men endast när jag också har blivit inblandad, henne själv bryr hon sig inte om. Jag vänder mig om och går på vardagsrummet där han sitter och sträcker fram den kalla nerkylda ölen, med en kall och hård blick ser han på mig och ber mig försvinna så att han slipper se mig så grotesk i sminket jag bär.
Med ett lätt andetag och en ledsam blick går jag förbi mamma och ut till hallen, där jag drar på mig mina kängor och öppnar dörren ut från svinstian där jag bor och drar in luften från farstun som till och med luktar bättre än hemma i mina lungor. jag trycker på hiss knappen och öppnar min väska och tar fram min svarta basker och sätter på den med ett leende, alla får säga sin mening men jag anser att baskrar är dem finaste mössorna som någonsin tillverkats. Hissdörren öppnar sig och släpper ut mig ur det trånga utrymmet och lamporna som finns i farstun visar vägen ut till naturen där jag trivs bäst, en varm och skön sommarbris blåser mig i ansiktet och inger mig en känsla av hopp i den tunga situationen jag befinner mig i.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | bonnilie - 18 jun 06 - 02:21- Betyg:  | | supr bra! skeiv mera! | | _m4ng0_ - 17 jun 06 - 23:51- Betyg: | Fint namn, Angelica, heter också det =) Men lova att du
säger till när nästa del kommer, måste läsa!!! Jätte bra!
Kram | | murrwels - 17 jun 06 - 20:41 | | hur bra som helst :) | | TrasigFlikka - 17 jun 06 - 17:24- Betyg: | | skitbra! mer tack :D |
|
|
|
